Mellan jul och nyår

Året börjar lida mot sitt slut och vi summerar på alla tänkbara sätt det som varit. Rapport återspeglar allt elände som hänt men en och annan ljusglimt hinns med också. Kungen tittar motvilligt tillbaka men vill helst se framåt. Vad som händer mellan hägg och syrén har jag aldrig haft riktig koll på, vad jag däermot vet är vad som händer mellan jul och nyår.

När vi stressat i en månad för att allt skall bli så bra som möjligt under julen och vi tuggar på skinkan för tredje dagen i rad vill vi bara ut i vimlet efter något att handla. Inte nödvändigtvis med siktet inställt på en särskild vara utan bara med syftet att "komma över något" som inte är ordinarie pris på. Glädjen över att konsumerat något som man "sparar" 300 kronor på kan vara väl så tillfredställande. Mitt i allt detta skall nyårslöften sättas, nyårsmenyer skall konstrueras och champagnen sättas på kylning. Lasse Åbergs nya film skall ha premiär, tomtecuper skall spelas och annandagsbandy sänds traditionsenligt för ett fåtal intresserade.

Mellandagarna är också en tid för alla utflyttade 70 och 80-talister att komma hem från stora staden vid Mälarens strand och visa upp sin Canadian Goose jacka och udda hipsterglasögon. Här får man en ypperlig chans att påtala det dåliga sortiment som råder i landsortstaden man växte upp i. För nu bor man antingen på Södermalm eller i bästa fall nära Strandvägen och då blir den småländska byn alltför bonnig. Har man bott i huvudstaden tillräckligt länge blir det också svårt att komma tillbaka till modersmålet småländskan även om R:en inte går att trolla bort.

Är du en av dom som hamnar framför filmatiseringen av sir Walter Scotts "Ivanhoe" på nyårsdagen? Modiga riddare med lans och svärd kämpar tappert likt brunstiga gaseller på afrikas savanner om oskuldsfulla men ack så vackra damer. Romantikens vackra berättelse om Lady Rowena och Ivanhoes kärlek till varandra.
Eller är du en av dom som tittar på 211 backhoppare från Garmisch-Parten Kirchen och samtidigt zappar över till nyårskonserten från Wien. Den seriöse vännen av traditioner ser givetvis alla tre sittandes i soffan med en hel ask Aladin och sköljer ner detta med en och en halv liter julmust.

Gott Nytt År!

Kafferastens betydelse för det kreativa skapandet

Fick just reda på att min gamla syslöjdslärare fortfarande lever. Jag tänkte nog att hon kan ju inte vara vid livet men jo, det är hon och hon jobbar fortfarande. Hon var nog inte så gammal när vi gick i skolan men hon klädde sig annorlunda och hennes frisyr var som en ihopknycklad fårpläd. Och vi hade förmodligen alltid syslöjd direkt efter hennes kafferast för jag minns att hennes andedräkt ledde till att man jobbade mycket på egen hand. Vad gör väl ett felaktigt korsstygn för slutresultatet? Alternativet var ju att försöka hålla andan i två minuter och hoppas på att luktsinnet också höll andan. Nä jag sydde på och nålkudden är väl det verk jag är mest nöjd med. Rutigt tyg i gult och vit med mammas initialer på i orange.

Låt oss nämna det andra praktiska ämnet vi hade i skolan, träslöjd. Alla fick en träbit och den skulle räcka ett helt läsår och eftersom skärbräda verkade vara ingraverat i läroplanen var det ju detta platta köksgeråd vi alla tvingades hyvla och slipa på i 9 månader. Om man var duktig på att hyvla kunde man få börja slipa redan i slutet av november. Fanns det brister i hyveltekniken kom sandpappret inte fram förrän vid sportlovet och då fick man ligga i vill jag lova. Förmodligen han man inte med lödningen av initialer i slutet av terminen då.

Min pappas händiga färdigheter följde inte med generna till mig. Inte heller tålamodet då jag tröttnade på hyvlingen redan i september. I träslöjden behövde man inte jobba så mycket på egen hand, där kunde man be om hjälp ofta. Träslöjdsmagistern var snäll och positiv och hans kafferaster låg nog efter våra lektioner.

En stark kontrast till de praktiska ämnena som vi fick förkovra oss i då är nobelpriset. Teorin står i fokus denna dag. Ingen mer än den kungliga akademin begriper något av det som händer på dagen och på kvällen får vi TV-tittare ta del av en lättsamare del av arvet från Alfred Nobel. Nämligen bordsplaceringen. I år släppte Aftonbladet bordsplaceringen dagen innan och där kunde vi läsare gå in och titta på vilka som hamnar brevid varandra. Kungen fick som vanligt fru Storch vid sin sida och Victoria skulle tydligen dragit vinstlotten i år och prinsarna fick nöja sig med fruar till pristagare.
Menyn är i vanlig ordning storslagen och det tar 13 och en halv sekund att nämna förrätten och i år kom jag ihåg vintergrönsaker. Lite mindre fokus på kläderna i år märkte jag. Kanske ett resultat av Birgit Friggebos klädval 1992.

Jag har alltid gillat Nobelpriset. Det känns högtidligt och stort. Vi belönar de bästa vetenskapsmännen och proffessorerna i världen och ögonen riktas mot Sverige. Mest av allt gillar jag trumpetfanfaren när Kungen har lämnat över priset till varje pristagare och dom bugar med spikrak rygg mot publiken. Det blir lite Ivanhoe över det hela.

Den perfekta kunden.

Hon är mellan 40-45 år. Hon har 2-3 barn i ålder mellan 8-16 år. Hon jobbar deltid på ett kontor och syns ofta själv i butiken. Så här års bär hon jacka i parkasmodell, jeans och svarta skinnstövlar som går en bra bit upp mot knäna. Jeansen snyggt instoppade utan veck. Trendig, snygg och praktisk väska över axeln och armen böjd uppåt för ett stadigt tag i remmarna. Under den stora jackan döljer sig en smal kropp utan minsta spår av barnafödande. Hon dyker in mellan 15.00-17.00 en vardag, mycket välmedveten om det lugn som råder i stans butiker innan alla andra slutar jobbet.

Hon scannar butiken likt en Terminator och inne i huvudet finns ett tekniskt avancerat system som gör henne uppmärksam på avvikelser ifrån förra besöket. Butiken kan hon utan och innan och med målmedveten blick söker hon av eventuella prisförändringar på redan tilltänkta varor som rimmar med familjens klädbehov. Hon är mycket bekant med sortimentet som kom i augusti och hon bara väntar ut rätt tillfälle att göra ett klipp. 90 % av julklapparna är redan inhandlade och givetvis registrerade med butikens kundkort. Hon märks inte, syns inte utan smyger runt och myser innan det är dags att cykla hem och möta upp barnen efter skolan. När barnen är på idrotten drar hon ett varv i motionsspåret med nyligen inhandlade löparkläder i matchande färger. Gör ett tappert försök att få med en trött försoffad make ut i spåret men inser att han bara skulle dra ner hennes tempo. Duschar och förbereder barnens kläder inför morgondagen och sätter sig sedan framför Grey´s Anatomy med två riskakor och lite te. Äldsta tonåringen kommer hem från sen hockeyträning och hon kollar av om han gjort sina läxor.

Detta är Stadiums absolut bästa kund alla kategorier. Inget gnäll, inget prutande, inget tjafs och inga misstolkningar av annonser. Driver inte runt i butiken vid stängningsdax. Hon är den perfekt kunden. Hon uppskattar personalen, sortimentet och butikens utseende. Hon är smidig i kassan och har koll på alla erbjudanden som skickas ut och vill aldrig vara till besvär.

Hur kan jag veta allt detta? Jag vet allt utom riskakorna, försoffade makar och vilka TV-program hon tittar på. Jag vet bara att det är hon som har koll, in i minsta detalj oh henne skall vi vara rädd om.

Bland helrör och energidrinkar

Discoröken ligger tät över dansgolvet. Trängseln är total och människorna runt omkring fungerar antingen som stöttepelare för mina vingliga danssteg eller också som krockkudde för när de går över styr. Om de yviga danstegen var resultatet av att några helrör vodka tömdes fortare än en kanna jordgubbssaft en varm sommardag bland lekande barn, eller att det rent teknisk inte är bättre. Det går jag inte in på här.Självförtroendet är orubbligt efter ett gäng RedBulls

"Thanks to a unique combination of high quality ingredients Red Bull Energy Drink vitalizes body and mind."

Likt en stock i strömmens starka vatten förs man utan möjlighet att styra in på schlagergolvet. Här är lamporna och röken mer skonsamma mot ögonen. Här finns större ytor för yviga rörelser och här skriker man med i texterna oavsett man kan dom eller inte. Med lite vodka och Redbull kan även den mest tondöva sjunga med och med det själförtroendet man skaffat sig med procenten pågår en slags tävling i vem som kan sjunga högst. Och så gungar man med i reggeadängan red red wine med UB40 och avslutar en trevlig kväll med såpass mycket självförtroende att: We are the world känns som en hyllning till oss tappra dansare. Jag bara önskade att Cindy Lauper vär där!

Annons väcker ha-begär

En annons i tidningen är ofta ett verktyg till att skapa trafik till butiken. Oftast är det en eller flera varor som anonnseras och med ett tilltalande pris kan butiken locka ner kunderna till butiken för att i bästa fall också upptäcka andra intressanta varor. En annons kan också väcka frågor eller skapa nyfikienhet vid frukostbordet och bidrar till att läsaren måste komma in och se vad det är. Många tror att annons betyder rea per automatik och blir besviken på att den annonserade varan inte har ett förr och nupris. Andra tror att annons om "dragaren" är tillräckligt billig innebär att butiken upphör.

Det är fri tolkning som gäller, och tolkas det gör det ordentligt oftast till ens egen fördel. Nu åker läsglasögonen för 29:90 från Statoil upp och man nöjer sig med att läsa vart femte ord. På så sätt kan saker nästan bli helt gratis.

Låt mig ge ett aktuellt exempel från Stadium där kunden erbjuds en rabatt mot att man lämnar in sin gamla jacka till ett välgörande ändamål.
" Gör världen lite varmare. Lämna in din gamla jacka så får du 300 kronor i rabatt när du köper en ny. Gäller vid köp av en jacka för minst 499 kronor"

Här kan man alltså få en välkommen rabatt och dessutom se till att någon med inte lika bra förutsättningar som oss får en varm jacka i vinter. Jag skulle kalla det en form av win-win-situation.

Följande frågor har dykt upp i samband med annonsen:
Om jag har två jackor därhemma får jag 600 kronor i rabatt?
Jag har en jacka för 2800 kronor där hemma, får jag byta till denna jackan (Peak Performance jacka för 3799.-)
Kan jag får rabatten utan att lämna in en jacka?
Går den här fleecetröjan bra att lämna in och få rabatt?
Gäller det på skidbyxor också?

Jag vet inte om det är fel på Statoils glasögon eller folks förmåga att tyda en text. Alla dessa feltolkande annonsläsare har en sak gemensamt. Deras utgångspunkt och syfte är att FÅ ut så mycket som möjligt från annonsen. Vad kan jag vinna på att läsa den här annonsen lite slarvigt? Vilka kryphål finns i annonsen så att det gagnar mig på bästa sätt och inte en stackars sate i Moldavien som visserligen skulle bli väldigt glad över en varm jacka. Men Moldaven har ju inte annonsen framför sig och jag skiter i om han fryser. Kanske kan jag lämna in min sommarjacka från 1986 som vi köpte på outleten för 199 kronor.

Någon har till och med rotat i den låda där vi lägger alla begangnade jackor och frågat om det är 300 kronor för alla jackorna i lådan. Människan i väst (alltså inte ett klädesplagg utan menat som geografisk tillhörighet) är av naturen en egoistisk människa som trots billiga och funktionella glasögon från bensinmacken väljer att blunda för annonsen riktiga och inte alltför otydliga budskap.

Är väst en jacka?

Canis Lupus

-"Det har varit en jobbig tid, men det är skönt att det är över". Ungefär så uttryckte sig jaktledaren efter att det dödande skottet på vargen Kynna avlossats. Jag vet ju att han syftar på den mediala situationen, frustrationen från fårägarna och vargkramarna. Men jag väljer ändå att jämföra hans jobbiga situation med vargen Kynna som inte förstår vilka problem hennes närvaro i Kronobergs län orsakat. Ett 20-tal jägare med GPS-utrustning och specialtränade hundar har fått i uppdrag att döda henne för att hon är en varg. I hennes värld finns ingen GPS som leder till maten, där står ingen hund till hennes förfogande och skäller maten till chocktillstånd och i hölstret finns ingen walkie-talkie eller gevär med lasersikte. Hon får helt enkelt fortfarande jaga sitt byte precis som vanligt. Precis så som en varg gör. Jag undrar om hon tycker att det varit en jobbig tid? Och mitt i allt detta har någon placerat ut ett gäng får. Kanske kan det vara den lilla hjälpen som en GPS är för en jägare. Men det vet ju inte hon. 

Det är klart att jag har försåelse för djurägare som drabbas, ekonomisk ersättning borde väl kunna vara ett rimligt pris för att ha en vargstam i Sverige. Och har vi förmågan att tillverka GPS-apparater, lasersikte, iPhones m.m. så kan väl ett ogenomträngligt stängsel för får inte vara en omöjlighet, eller? Mtt råd till jaktledaren är att: ta lite ledigt, du har verkligen kämpat. Du har burit på ett tungt vapen, tvingats stirra ögonen trötta i en positionsapparat. Att ge sig in i vargdebatten med bara djurparkserfarenhet kan verka naivt men alla har vi rätt till våran åsikt och mitt sätt att se på vargen kanske liknar den som många har på kungahuset. "De är ju så fina! och nu blir det bebis snart, va mysigt! Vad skall den heta?"

Tänkte ni på att Kynna höll på att bli skjuten 11-11-11 kl 11.11, ganska nära I11 i Kronobergs län? Det var i grevens tid, eller i elfte timmen. Nä jag går och gifter mig i stället. Tillsammans med 11 andra par. Bröllopsnatten har vi bokat på hotell 11 nära Älva i Göteborg. Tänk att vi kan haka upp oss så kring ett på pappret speciellt datum. Vilka drivkrafter som finns runt detta vet jag inte men en sak är säker. Det blir lätt att komma ihåg bröllopsdagen.

Visste ni att tarmtömning och tömning av urinblåsan kräver en enorm planering inför ett kungligt besök. Kommunerna sitter i veckor av möten för att förbereda och planera eventuella kungliga toabesök. Inte nödvändigtvis när,  utan var och hur skall det gå obemärkt att ätten Bernadotte trots sin vanlighet behöver utföra sina behov. Detta får under inga omständigheter ske på allmän plats, inte heller på en toalett där andra hunnit före. Kungar bajsar inte, kungar klipper band. Var skall Kronprinsessan eller Prins Daniel byta blöja någonstans? Eller behöver kungliga barn bytas på överhuvudtaget?

Inspector Clouseau

Zlatan var där, Jan Sherman var där, Eric Saade var där och Inspector Clouseau (Platini) var där. En fick guldbollen, en gjorde reklam för TV4:s TV-tablå för 2013, en dålig artist har för höga tankar om sig själv och en pamp pratar någon slags gaeliska blandat med flamändska, det vi kallar engelska med fransk accent.

Zlatan åker inte till Sverige för att applådera andra fotbollspelare, så redan i inledningen genom sin närvaro visste vi att Zlatan skulle få guldbollen. Jan Sherman tog över Jidhes traditionella roll att agera huvudpersonen i denna gala och gjorde det mitt framför det som skulle vara en hyllning till bronsdamerna genom att lyfta fram sitt handslag med Clouseau som kvällens viktigaste. Vad det någon som hörde vad fransmannen sa? Jag förstod inte vilket pris han skulle dela ut förrän det presenterades på storbildsteven. Sen blev det en lektion i modern Riverdance med Eric Saade. Samstämigheten i dansen är lika imponerande som sången och texten är dålig. Hans höga tankar om sig själv är lika klädsamt som Zlatans långa hår med mustach som tillbehör.

Jag blir lika besviken efter varje gala och när man skall presentera de nominerade i en inövad klämkäk dialog så blir det så jobbigt att jag vrider mig i min saccosäck så till den grad att innehåller håller på att explodera över vardagsrummet. Och ändå sitter jag där nyfiken över vem som skall få priset för bästa back osv. Fotbollstjejerna byter ut platta fotbollsskor med dobbar mot högklackat och får svårt att gå. Killarna slänger en extra näve hårgelé i håret (mot bara en näve inför matchstart) och drar det åt sidan alternativt bakom öronen om längden räcker till. Och fotbollsgalan har allt man kan vänta sig från förra året.

                                                  

Coq Rouge

"Det är lika bra att du tar livet av dig. Jag vill inte smutsa ner mina händer med ditt blod" Detta säger en pappa till sin dotter när hon fört in skammen till familjen genom att inte låta sig giftas bort till en kusin i ett annat land.

Ett antal hedersmord där flickor har hittats utanför balkongen till sina bostäder blir sällan uppklarade. Det skall se ut som om de tagit livet av sig men frågan är om det är ett eget beslut? Efter att ha lyssnat på P1:s kaliber blir man uppmärksammad om hur många utländska unga flickor har det. Det finns många fall som slutat illa och där finns ett mörkertal också. Poliser som utreder dessa fall känner sig ofta mycket besvärade att ställa vissa frågor som är nödvändiga för att komma fram till om det rör sig om ett brott. De här frågorna kan nämligen ofta anses som rasistiska och därmed blir de inte alltid ställda. Om en polis får en anmälan på sig där han eller hon påstås agerat rastistisk kan polisen bli avstängd och därmed förlora sin lön pga. detta.

Långt i från dessa balkongflickor finns de flickor vars största bekymmer verkar vara om de skall välja syntetisk eller biologiskt fyllnadsmaterial till sina läppar. Biologiskt tycker många är det bästa att fylla läpparna med och då är man beredd att offra några tuppar för ett mililiterpris på tusentals kronor. Tupparna föds upp för sin kam. De får leva i 28 veckor, dela rum (eller bur kanske man skall säga) med 10.000 andra tuppar. De har en möjlighet att sticka ut huvudet från buren, det är en förutsättning för att få mat. Och när veckorna har gått och de har inte lyckats gå en meter under de 28 veckorna, spänns de fast i fötterna och doppas i strömförande vatten tills de dör. Därefter skär man noggrannt av kammen som på denna tuppart är onormalt stor efter framavling. Man utvinner hyaluronsyra, ett åtråvärt ämne som används som "filler" till läppförstorningar. Tuppens kropp mals ner och blir minkmat. Dermavisc heter märket.

Och till vilken nytta? Stora läppar har blivit "inne". Ännu en korkad trend.

Behöver dina barn vara på fritids?

Behöver dina barn vara på fritids nästa vecka?

Ja varför skulle de inte? Om jag hade tagit semester så hade jag förmodligen meddelat det för mer än en vecka sedan. Ibland får jag känslan av att om man inte tar ledigt några dagar eller helst hela veckan  under höstlovet så är det konstigt. Skolans personal har en förmåga att ställa frågan på ett sådant sätt att det förväntas att man kan ta ledigt. Jag har räknat lite på ledighet för barnen i förhållande till min ledighet. Sportlov, påsklov, sommarlov, höstlov och jullov. Detta blir tillsammans 5 veckor utan sommaren inräknad. Med sommaren där man helst själv vill vara ledig tillsammans med sina barn så är man uppe i 9-10 veckor. Lägg sen till några klämdagar, något som vi inom handeln sällan har möjlighet att klämma in där de ska klämmas in, och vi har några dagar till.
Jag har 5 fem veckor semester och är inte helt ensam om det men det krävs inget mattematiskt snille för att räkna ut att den ekvationen går inte ihop. Alltså behöver våra barn vara på fritids och vi meddelar om vi planerar att ta semester. Så varför denna fråga varje gång? Lov är bara något som rör lärare. Vi andra pusslar med de fem veckorna vi har och gör så gott vi kan för att vara så mycket vi kan med våra barn.

Förra veckans citat från treåringen därhemma som var en stark uppmaning till mig
"Pappa, du ska verkligen bygga tågbana med mig"

Bland läspande spanjorer och persikor med ludet skal.

Saluhallen i Spaniens femte största stad lördagen den 8 oktober. En biologilektion i djurens alla delar, somliga ökar matlusten andra inte. Fiskavdelningen har en central plats på spanjorernas gastronomiska karta och rent geografiskt är fisken flacerad i saluhallens hjärta. Sugpropparna från åtttaarmade bläckfiskar är lika vanliga här som söta värmeljushållare med sugproppar i Lagerhaus hyllor på badrumsavdelningen. Men det är ändå fascinerande att strosa runt på denna marknad och betrakta handeln som bedrivs här. En anmärkningsvärd skillnad från frysdiskarna på ICA Maxi.

Sen kommer vi in till frukt och grönt. en kavalkad i olika färger. 22 olika ställen att köpa frukt och grönskaker på, alla med samma kvalitet. Ett omänskligt svårt beslutsunderlag. Vi beslutar oss trots allt efter någon slags kvaliteststest med prispressarfunktion att köpa frukt. 6 plommon i citronstorlek, en klase vindruvor och 4 persikor med vinterpäls. Detta gav oss en fruktstund av sällan skådat slag 4,24 meter från Medelhavets blåa vågsvall och till en blygsam kostnad.

Jag har varit på Kanarieöarna, Mallorca, Barcelona och Malaga. Spanska pärlor med stor geografisk spridning. Aldrig har jag funderat särskilt mycket på hur spanjorer pratar, förrän nu. Spanskan har enligt mig varit ett ganska charmigt språk. En gren från den romanska språkgruppen som har nått världen över tack vare modiga upptäckare. Men varför måste tungan hänga utanför var och varanna sekund? Spanien i allmänhet med Malaga i synnerhet har gett språket ett obehaglig läspande läte. Jag gjorde en liten lätt oakademisk statistisk undersökning medan jag betraktade kotungorna i saluhallen:

Ca en tredjedel av den spanska tunga sträcker sig utanför läpparna i vanligt samtalston.
En minuts pratande gör tungan synlig 24 gånger.
Vid ilska minskar läspandet marginellt
Nyhetsuppläsare på TV  ger läspandet något större utrymme.
Fisksäljare i saluhallen läspar något mer än de vid fruktstånden.

Jag vill i denna blogg passa på att tacka Ernest, Mikael, Adrian och Magnus för trevligt sällskap i cockpit. Det är en fröjd att följa ert arbete på plats. Adrians inflygning till Landvetter var ett hantverk som jag får persikohud av. Det var det coolaste jag varit med om hittills i flygsammanhang.

Växjö Lakers

Vår kung Carl den XVI Gustav, en superscout, en general i två vapenslag, samt amiral i ett tredje. Han är av tradition INTE general i amfibiekåren. Han är hedersamiral i Royal Navy, hedersdoktor vid olika univeristet och högskolor. Han har tilldelats inte mindre än 24 utländska statsordnar bl.a Elefantorden, Finlands vita ros och strumpebandsorden. Dessutom blev han årets ölänning 1996. Imponerande CV han har! Och med 38 års erfarenhet av statskunskap har han forfarande svårt att veta vem som förtjänar medalj eller inte. År 2011 gör han en "Brunei". Och Sveriges statsminister vågar varken säga bu eller bä. Han kanske utövar tyst diplomati och hoppas att bladet skall vända av sig självt.

"Alla som har spelat Monopol vet hur det känns att hamna i en skuldfälla.

På bordet är det soprent bortsett från en och annan sladdrig femtiolapp och en lång rad pappersbitar med den olycksbådande texten Intecknad. När den lilla (jävla) hatten ännu en gång lyckas landa på Norrmalmstorg där ett hånflinande syskon låtit smälla upp ett fult Hiltonkomplex i rött brukar det betyda game over.
En oortodox lösning, förmodligen uppfunnen av en lätt sadistiskt lagd storebror, är att låta den skuldsatte låna pengar av sina medspelare för att hålla sig flytande. Vilket naturligtvis bara bidrar till att förlänga plågan.
Nästa steg är att låta förloraren låna direkt av banken. Detta kan teoretiskt sett fortsätta tills alla sedlar i banken är slut. Enda utvägen är då att köpa ett till Monopol-spel och skapa en ny bank att ösa pengar ur.
Det är ungefär där EU befinner sig just nu. "

Analysen kommer från Andreas Cervenka SvD Näringsliv.

Jag är inte på något sätt expert på den här sortens ekonomi, jag hatade Monopol och jag minns debatten om en gemensam ekonomi i Europa. Jag var inte övertygad då och jag är det inte nu heller.

Efter lite negativa ord kring samhällets toppskickt vill jag lyfta fram något positivt. Växjö Lakers leker med de stora grabbarna i årets Elitserie. Jag vet, denna höga svansföring kan straffa sig hårt men det gäller att njuta. I Växjö pratar man i 1:a person plural när man diskuterar hockey och i sann idrottsanda är det presens som gäller även om matchen spelades igår. "Vi gör en fantastisk match". "Vi dominerar i andra perioden" Även jag har kommit på mig själv att "vi-a" Lakers. På Smålandpostens insändarsida finns många hängivna Lakejer som ifrågasätter alla nytillkomna Lakers "fans". "Ni var ju inte med från början" Nej det var vi inte. Vid stod inte i ishallen och tittade på division 4 hockey. Men Växjö Lakers är ju en ung förening och många välkomnar att Växjö Lakers sätter Växjö på Sveriges idrottskarta. Stoltheten lyser i växjöbornas ögon. Låt oss få hålla på laget även om vi inte hängde i hallen från början. Hur många började hålla på Barcelona 1899?

Overshoot Day

Den 23 september i år hade vi nyttjat de resurser som jorden kan ge oss. Vår Overshoot Day kommer bara tidigare och tidigare. 1995 tog Jordens resurser slut 21 november och 2006 var det 6 oktober. Jag tycker på något sätt att detta är tydligt och överskådligt sätt att se på vart vi är på väg. Om hela Jordens befolkning skulle leva som i Sverige så skulle dagen inträffa i slutet av april. Med Sveriges sätt att leva skulle vi behöva tre jordklot om året. USA skulle behöva 5 och Indien klarar sig med ett halvt jordklot.

Global footprint network har lyckats åstadkomma en slags mätsticka på vårt slöseri i form av tid och det är lätt att ta åt sig. Och att Sverige ligger högt i antalet jordklot kan ju inte vara en överraskning för någon. Möjligtvis kan någon stackare under tennisveckan i Båstad vara lyckligt ovetande om att hans traskande av Champagne både förolämpar producenten av drycken och bidrar till ett fruktansvärt slöseri. Nu förväntar jag mig inte att han skall släcka ljuset resten av året i någon slags ånger och hylla "earth hour". Inte heller ha koll på hur många jordklot som krävs för hans traskande. Det enda positiva med traskandet är väl att man inte förser korkhjärnan med alkohol.

Från jordklot till något helt annat. Hästsvansen har hittat till Växjö. På Storgatan går långa ståtliga modemedvetna killar och på toppen av huvudet kan man urskilja något som liknar en äkta Zlatansvans. Somliga har lyckats krafsa ihop 10 hårstrån och andra har en fullt utvecklad svans. Undrar just var dom köper tofsarna? På H&M kanske? Fotbollsmodet är ganska fjolligt måste jag säga. Killar som drar sitt långa hår bakom öronen är inte på något sätt en fröjd för ögat.

En fröjd för ögat är däremot nästa veckas semester. Eller jag väljer att kalla det en välbehövlig pappaledighet. Dags för pappa att få lite ledigt från barnen. Visst låter det hemskt? Men efter dagens bataljer blir Malaga ett ypperligt tillfälle att fylla på med ny energi tillsammans med min älskade Anna.

App-tips: The Time Killer från SAS

Flottigt värre!

På den lokala simhallen är inte längre klor den doft som dominerar när man gör sin entré. I många år har just klordoften varit ett bevis på att man närmat sig badhuset. När palmerna får sin plats bland vildforsar och vattenrutschkanor med transperent tak blir också frityrdoften från pommes frites en del av verksamheten. För här är det tänkt att man skall bli kvar länge. Så länge att magen börjar kurra, eller att barnen redan i entrén får syn på eller känner doften av frityros.

Det sas att när man införde rökförbud på krogarna skulle man känna andra dofter mycket tydligare. När man införde mat i simhallen försvann klordoften. Jag tror faktiskt att jag föredrar lite klordoft före oset från köket, därför att oset stannar nämligen inte i köket. Det följer med maten ända ut i badhallen eftersom besökarna behagar ta med maten dit. Och kanske är jag gammalmodig men jag har så svårt för att se människor med bar överkropp sitta och äta. Detta gäller även i 30 graders värme vid Medelhavet. Och i min strävan att lära mina barn ett bra bordskick blir dagens besök en lärdom i hur man inte sitter och äter. Och ingen av dagens restaurangbesökare hade egentligen något större behov av att fylla på med grisig frityrolja. Men palmer, strömt vatten och vilda forsar kan nog locka fram lite hunger ändå.

Den vildaste ungen i barnpoolen (han var betydligt äldre än den rekommenderade åldern 5 som råder för 4o centimeters djup i ljummet vatten). Ungen, den vildaste alltså, värre än forsen nere vid palmerna skvätte vatten på allt och alla. Spädbarn fick så väl som deras föräldrar sin beskärda del av klorat vatten över sig. Han var den som puttade hårdast och mest, trängde sig i rutschkanan och lät mest. Runt poolen rörde sig en man i finaste Dressmanstil. Skjorta och slipover. Rakat och blankpolerat ägghuvud och fullt av självförtroende med vitt headset (förmodligen från en iPhone) förberett för eventuella samtal spanade han in allt utom sin störiga son. I sin strävan att se snygg och eftertraktad ut glömde han alldeles bort varför han egentligen var där. Kanske var hans omdöme och ansvar bedövat av all den frityrolja som vällde ut från restaurangen. Och kanske tog han vara på det lilla överkott av syre som alla palmerna lämnar när han ständigt valde att andas in. Ett mycket effektivt sätt att få bröstkorgen att se större ut.

Man bör inte dricka vattnet

"Finns det svenskt kaffe på hotellet?" Vad är svenskt kaffe och var odlas bönorna? I gävle kanske? I Brynäs hockeys hemmaarena Gevalia Arena? Eller kanske i Karlstad Löfbergs Lila Arena?

"Gud va skönt det ska bli att komma bort". Lasse Åberg hade helt rätt i när han mycket träffande i inledningstexten till Sällskapsresan skrev: "Svenskarna reser inte till någonting utan ifrån" . "Man bör inte dricka vattnet".
Man reser för att slippa Sverige, man reser för att komma bort från vardagen. Stannar man hemma finns det alltid saker att göra, man kopplar inte av. Ursäkta mig men är det verkligen ett skäl till att åka 500 mil hemifrån? För att slippa diska, tvätta och laga mat? "Att dessutom åka till samma ställe varje år är smidigt och man vet vad man får".

Jag vill inte på något sätt göra narr av de som bokar samma hotell varje år på Kanarieöarna men om jag ställer saker på sin spetts litegrann. Ni skulle ju kunna köpa samma Aftonbladet varje dag, då vet ni vad ni får och det är smidigt. Laga samma mat varje dag, då vet ni vad ni får och det är smidigt. Köp en husvagn, ett hus på hjul så att ni kan dra den till en camping och låta den stå där för evigt. Låta det växa mossa i  mönsterdjupet på däcken så att det inte är tillåtet att köra hem den igen. Underbart att få se samma grannar i 25 år och Böda Camping lika länge. Proppa husvagnen med "svenskt kaffe så ni slipper prova något nytt. Det vore ju förskräckligt att prova lokala specialitér. Kroppkakor med Zoegas kaffe!

Tänk att åka till samma ställe varje år och se poolskötare, receptionister och bartenders komma och gå, hotellchefen gå i pension. Vilken trygghet! Lägga tusentals kronor på bränsletillägg för att år efter år få äta ett internationellt kök med svensk touch med personal som ta beställningen på svenska.

Ni får gärna fortsätta åka till samma ställe men ni går miste om det som jag tycker är huvudsyftet med att resa, att "komma bort". Nämligen att upptäcka nya platser, ny mat, nya miljöer och andra kulturer och tro mig. Det berikar att få använda hjärnan i ett annat land. Eftersom man oftast går samma väg till sitt jobb, man sitter på samma stolar, besöker samma affärer, handlar samma mat osv. Känslan över att gå på mark man aldrig besökt innan. Den här maten har jag aldrig ätit innan. Låt oss se vart vi kommer om man går här.
Att inte veta vad man får, att det inte alltid går smidigt, det är ju det som är den sanna glädjen i att resa.

Vad hände på 100 år?

En kamera som ser om du ljuger. Japp nu är den snart här på våra flygplatser. Den kommer att scanna ansiktsryckningar, puppilernas storlek mm. "Tekniken bygger på det faktum att det i människans ansikte döljer sig en rad subtila uttryck som kan vara ett tecken på om vi ljuger eller talar sanning. Det kan handla om allt från storleken på ögats pupiller, hur ögonen rör sig, läpparnas form till blinkningar eller till ett blodkärl i pannan som plötsligt svullnar upp."
Efter en röntgen som scannar vår organ och visar våra vitala delar skall vi senare passera en ansiktsröntgen som kollar sanningshalten i det vi säger. Någonting säger mig att det snart kan vara effektivare att köpa en flygbiljett på ett lågprisbolag för en sådär 199 kronor och få reda på det som våra sjukhus varken hinner eller har förmåga att upptäcka, nämligen sjukdomar.

Tänk er om några år när ni kännner oro över t.ex.smärtor i bröstet. Istället för att vänta 3,5 år på en tid hos läkaren köper ni en tur och returbiljett med flyg till Stavanger och får kroppen scannad från topp till tå. Se bara till att hålla er till sanningen vad beträffar innehållet i påsarna från tax-free. Annars kanske ni misstänks för terrorism och hot mot landets säkerhet.

Strauss-Kahn ångrar sig. Det var inte bra att ha sex med hotellstäderskan i New York. Han vill nog vända blad nu. En annan bladvändare var på TV i torsdags. Han fraktades med häst och vagn till riksdagens öppnande. Det var någon välpolerad sjuglasad vagn, putsad till tusen och därbak på vagnen stod två män i konstiga hattar. Där fanns folk som fällde ut en trappa ner från vagnen, öppnade dörrar och bugade för konungen.
Igår var jag på teater med min dotter. I Törnrosa passade tjänare och andra mindre betydande människor upp kungen på olika sätt. Och trots att dennna historia utspelade sig 1911 så har det inte hänt någonting. Kungaparets deltagande under riksdagens öppnande var som att Törnrosas sömn var förgäves. 100 års sömn till ingen nytta. Linneateaterns moderna tappning av denna klassiska saga tillät en breakdansande kille från 2011 väcka Törnrosa ur sin sömn. Ett tecken på att klassiska verk kan föra Sverige i tiden och vara föränderliga. Och sen bugar vi för och titulerar Calle för hans majestät. "Illa, jag mår illa"

På Mallorca har ett SAS plan krockat med ett annat plan när det taxade på flygplatsen. Det råder motstridiga uppgifter i hur det gick till. SAS informationschef säger att ena planets vinge snuddade vid det andra planets bakdel. En passagerare påstår att planen fastnade i varandra. Det skall bli kul att följa vem som har rätt.
En lustigkurre till passagerare skojade till det (trodde han) på City airlines plan till Turkiet när det skulle starta igår. Han sa något i stil med "Hoppas piloterna har koll på handbromsen" i en ganska hög ton. Och därmed hjälpte han säkert en del passagerare att övervinna sin oro över att flyga.

Biblioteket

Jag tillhör en grupp föräldrar som inte har tagit med mina barn på babysim, sång i kyrkan eller babyrytmik. Jag tillhör den skaran av föräldrar som gärna klättrar med barnen på lekplatser, lånar deras sparkcyklar och bygger tågbana. Och jag tillhör den lilla grupp föräldrar som tar med barnen till stadens bibliotek. Åtminstone den lilla grupp av pappor som gör detta besök. För papporna lyser verkligen med sin frånvaro i denna miljö.

Tystnaden som råder har jag alltid gillat och där finns någon slags mystik i att skrida mellan hyllornas bokstavskombinationer. Låga bokpärmar ger utrymme för ofrivilliga ögonkontakter med främlingar på andra sidan och bibliotekens akustik ger en känsla av harmoni och en flykt från samhällets annars så ljudliga impulser.

Hur förvaltar jag då denna romantiska bild av biblioteksväsendet? Jo jag tar med mina två barn som kan allt annat än att hålla tyst. Kanske ser jag en chans att med hjälp av regler jag inte själv satt upp få en stunds tystnad på två väldigt pratglada ungar. Jag brukar på vägen dit förklara att på ett bibliotek råder "största möjliga tystnad" Nej, jag tar med mina två barn i syfte att ge dom en annan bild än den som Bolibompa  står för. Jag vill öppna upp deras ögon för det jag själv uppskattar och eftersom vi läser böcker varje kväll är biblioteket ett bra ställe att få variation på literaturen.

Mina barn tycker om att bestämma och därför låter jag dem i sann demokratisk och familjär anda välja 4 böcker var. Deras urvalsteknik bygger uteslutande på framsidans förmåga att fängsla och inte helt ovanligt finns djur med i bilden. Titlar som "Elmer och flodhästarna", "Billy och monstret" och "snöret upptäcker världen" fick denna gång följa med oss hem.

Som den ensamma pappa jag är i denna litterära sfär möts jag då och då av bohemiska mammor som i sin iver att hitta en speciell barnboksillustratör vid namn Wirén betraktar mina barn som just då staplar bibliotekets stolar i höjdled som paus i bokletandet. Själv försöker jag hitta intressanta kapitel i böcker på hyllan "föräldrarskapet" Förmodligen söker jag någon slags bekräftelse på att jag gör rätt, åtminstone ibland.

Om jag har riktigt otur är det sagostund i barnbokavdelningens stjärnrum. Ett cylinderformat rum med bra akustik tack vare tjocka dörrar och med stjärnor i taket. Otur på grund av att då väller babysims, babyrytmiks och sång i kyrkanmammorna in, även kallade barnvagnsmaffian. De som inte kan träffas i någon annan form än grupp om minst tre. Med flashiga skötväskor proppfyllda med tupperwareburkar, hakklappar med texten "pappa är bäst" parkeras 14 Urbandjungels vagnar med tillhörande namnskyltar i bredd. Det annars så tysta biblioteket har förvandlats till ett surannde ljud av jämförande och gullipluttande mammor. Doften av majspuré blandas med doften av mammornas parfymer och välfyllda blöjor av olika innehåll. En sagostund för barnen måste ju upplevas i grupp och där flyr jag och mina barn bibliotekets akustiska barriär för att sätta tänderna i dagens skörd av litteratur.

Tankar för dagen

Ibland önskar jag att tillvaron såg ut ungefär som på bilden nedan. Självförsörjande hushåll genom fiskfångst kokosnötter och odlade grönsaker. Ta dagen som den kommer.

Jag kan bli väldigt trött på ekonomiska nyheter. Stockholmsbörsen, Nasdaq och Dow Jones. För att inte tala om euron, Grekland och det misslyckade EMU-samarbetet. Stödpaket och reporäntor. Vi matas dagligen med hot om höjningar av bostadsräntor, chockhöjda elpriser och ekonomiska kriser. Det är svårt att välja bort dessa nyheter, de finns där hela tiden.
Nej Världen behöver en paus från allt detta. Hur vore det om vi landade på en öde ö där matpriserna värderades i hur långt tid det tog att samla in den istället för att Khadaffis krig mot sitt eget folk påverkade priserna. Eller vetskapen att den fisk som du äter är fångad 50 meter från matbordet istället för långt ute till havs för att sen rensas och förpackas på andra sidan jordklotet och sen tillbaka.

Nej en hydda i naturmaterial, självfångad/odlad mat och massor av tid för eftertankar. Det jag absolut inte skulle sakna är Växjöbornas gnäll över parkeringsavgifter i stan. Detta fruktansvärda gnäll och frustration över någon slags "rättighet" att köra och parkera sina bilar inne i stan utan att betala. Att dessutom betrakta denna avgift som det största och enda skäl till att välja ännu en tråkig galleria för sina inköp är rent skitsnack. Det är inga problem att ta bilen mellan alla olika affärer på ett relativt stort område väster om Växjö men att gå två minuter för några kronors parkering (och då menar jag inte stortorget) det verkar vara en omöjlighet. Jag missunnar inte Samarkand ett stort kundflöde och goa pengar men använd inte parkeringsavgiften som ett argument för att välja bort en rik variation på butiker och uteserveringar. Det är bara i Växjö man skyller på detta.

Happy Feet

Om ni går in på www.nzemperor.com kan ni följa pingvinen Happy feets färd tillbaka till Antarktis. Han är nu försedd med en GPS sändare och simmar söderut. Han släpptes ca 70 mil söder om Nya Zeeland och har 200 mil kvar. Jag har bestämt mig för att vara uppdaterad på hans färd mot kyligare breddgrader.

I kvällens maestro var det dags att dirigera både orkester och kör på en och samma gång. Jag märker att jag är tämligen ensam om att titta på programmet på mitt jobb. Ingen att bolla utröstningarna med, ingen att diskutera tretakt och fyrtakt med. Varför var Ola Rapace så kort i tonen innan sitt framträdande? Generellt sätt är jag emot program där man röstar ut folk men jag tycker att temat är såpass intressant och jag lär mig en del om klassisk musik. Annat är det med Robinson. Absolut ingen förnyelse alls. Jag har sagt det förut. När Emelinda har kompisar hemma och de inte kan komma överrens om vem som skall leka med vem. Likheterna är slående och då skall man komma ihåg att min dotter är 6 år. Tänk på det alla ni som tittar på det. Och varför heter det Robinson? Sätt en frivillig man på en öde ö och hämta hem honom om ett halvår, när skägget har växt ut. Snacka om kvalitetsteve.

Som bakgrundsmusik till detta blogginlägg lyssnar jag på turkisk popmusik (Mustafa Sandal) Även detta kan vara svårt att ta upp i lunchrummet men jag skall göra ett försök.

Till sist vill jag dela med mig av ett grönländskt ord och dess betydelse: qimmersuaqarusunngilaq=hon vill inte gärna ha en hund

En italiensk Wallander

Glöm engelska trädgårdar för ett slag. Visserligen är kullarna gröna i det engelska landskapet, men så mjuka och trista de är. Landsvägar utan ände. Det lilla vatten man får se är en smutsig å utan flöde. För att inte tala om karaktärerna. Hur spännande känns medelålders män i tråkiga kostymer med överklassdialekt och fula frisyrer. Dessutom drar dom aldrig vapen, de pratar brottslingarna till koma. De kvinnliga karaktärerna ser alltid hopplöst frågande ut och den lilla dos av sydengelsk sol verkar inte hjälpt deras bleka ansikten ett dugg. Och allt detta utspelas i en by som har ett namn förknippat med vår bästa krökarhelg.

Nää

Låt mig ta er till det dramatiskt vackra sicilianska bergiga landskapet, alltid med ett glittrande Medelhavet i bakgrunden. Låt mig slå ett slag för pittoreska smala gränder i typisk italiensk stil. Fiskebåtstäta hamnar med charm som nästan tar sig in i ert vardagsrum. Dramatiska vidder formade av Vesuvius heta aska. En hetlevrad och mycket humoristisk och välklädd komissarie använder hela kroppen när han pratar. Resonerar, klagar och bestämmer på polisstationen i staden, utom när flickvännen Livia ringer, då är han inte lika stursk. Fumlig och extremt snabbtalande kollega ömsom irriterar ömsom charmerar i värsta Mendoza ( från Zorro) manér. Här finns dynamik och humor blandat med vackra vyer, enastående kvinnor och sydeuropeisk charm. Långt i från den tråkiga Chief inspector Gadget.. förlåt Barnaby.

Mary Kay

Jag befinner mig på indianmark. Den majestätiska arenan där indianer under höst, vinter och vår krigar på glashalt underlag, där män likt grottmänniskor skriker ut sin vrede över tre stackare i svart och vitt som inte har förmågan att se allt. Där står jag redo att gå upp på scen.

Jag möts av ett enorm starkt ljus när jag går upp på scenen. Strålkastarljuset förmínskar mina pupiller till små små pärlor. Det starka ljuset gör att jag inte kan se publikhavet, det är svart runt den vita ljuskäglan. Men jag hör publikhavet. 3000 kvinnor busvisslar, skriker och applåderar min och några andra killars närvaro på scenen. Är det en dröm? Man skulle lätt kunna tro det.

Nä huvudpersonerna i det här sammanhanget är inte ett gäng vettskrämda män med rosa badge:ar på magen. De är här för att stötta de verkliga vinnarna. För det är faktiskt så jag ser det efter två dagars semenarium. Man kan tycka vad man vill och säga vad man vill om fristående hudvårdskonsulter. Att jobba i ett utav världens mest framgångsrika företag (sett till företagskultur och karriärmöjligheter) borde inte vara något annat än en vinstlott. Jag har varit på mitt första Mary Kaysemenarium och jag bestämde mig för att åka dit utan några som helst förutfattade meningar. Jag tänker inte ta någon strid och försvara Mary Kays företagsidé inför människor som ännu inte ansträngt sig för att ta reda på vad det verkligen handlar om. Däremot finner jag stort intresse i att diskutera men de som vet. Och Forbes Magazine kan ju inte vara helt ute och cykla.

Jag råkar känna en fruktansvärt bra konsult. Om ni någon gång skulle vilja prova på en eller flera Mary Kayprodukter så hjälper jag gärna till att ta kontakt med henne.

Kulturkalas

Tänk er en Langos med alldeles för mycket lök. Tänk er en vattnig öl i plastglas med dunka-dunka i bakgrunden. Att kryssa över och emellan starkströmskablar som förser mobila tivolin med ström. Tänk er lottstånd och hjul som förmodligen ärvts i generationer där siffrorna är suddiga. Och en och annan frivillig med ett uttvättat Flunsåsemblem på ryggen.

Det är festivalyra i Sverige. Göteborgs kulturkalas, Karl-Oskardagarna, Homecommingfestival i Jönköping osv. Man ur huse stegar vi med våra barn eller bekanta och släkt från andra delar av Sverige. Solbrända efter semestern vallas vi runt i våra märkeskläder inköpta på glesbyggdsoutlets bland torg och lotteristånd. Betalar kraftiga överpriser på ballonger och pannkakor som håller våra barn tysta i tio minuter. Olika företag trycker sitt namn på ballonger och pennor för att komma åt alla vuxna genom barnen. En markandsstrategi som alltid fungerar i sommarsveriges augusti.

Och mitt i allt detta står en man och filmar mina barn som åker på en karusell. Det är inte bara mina barn som filmas med en amatörkamera. Han lägger minst två timmar på detta och när jag ser honom andra gången kommer polisen. Föräldrar har ringt och uttryckt sin oro över detta. Polisen tar mannen till sidan och förhör honom. Men festivalledningen har godkänt möjligheten att få filma och därför finns inget att anhålla honom för. Då får polisen plötsligt in en anmälan på mannen för förargelseväckande beteende.

Tänk er en ungersk Langos med öl i platsglas i sommarsverige!

Yukiko Duke

Idag fick jag en exklusiv presentation av min dotters lärare på hennes nya skola. Det kändes som de stod och väntade på att jag skulle komma. Det var kul att få ta alla i hand och få en alldeles egen stund och prata lite. Tänk att min lilla ängel börjar skolan nu. Är det någon som är förberedd och förväntansfull så är det Emelinda.

Idag åkte jag från Göteborg till Växjö och tillbaka för att hämta mina barn. Det blir många mil när man tar båda hållen men idag så gick det oerhört lätt. Jag har aldrig tidigare upplevt E6:an och landskapet runt omkring så vackert. Att det halländska bondelandskapet kunde ge ifrån sig såna underbara vyer var för mig okänt. Vädret gjorde naturligtvis sitt till. Men tänk er det klassiska windowsskrivbordet på din PC, lägg till ett gäng idisslande kossor, några vindkraftverk och vita bomullsliknande stackmoln och resan söderut blir nästan en poetisk upplevelse.

Men det bästa av allt var ändå Yukiko Dukes sommarprat. Utan tvekan sommarens absolut bästa och mest intressanta berättelse hittills. Vilken underbar berättarröst, vilken förmåga att fängsla och hon hade verkligen något att säga. Jag vill rekommendera alla som inte har lyssnat att verkligen göra detta. För alla er som inte upptäckt Sommar i P1 så är det både bildande och underhållande på samma gång. Ta er tid att lyssna!

                                         Halland

Golf

Första golfrundan på flera år är avklarad. Den bjöd på varierande golf. Svårt att hitta rätt avstånd bara. Mizuno har jag aldrig spelat med innan och dom gick långt. Det mest glädjande var nog ändå att närspelet fanns där. Stundtals bländande. Sen hade jag svårt att träffa green, det var det ingen tvekan om. Men med den dyra greenfee som klubben tog ut var det lika bra att använda hela banan. Fy skäms Albatross GK att ta 200 spänn för en korthålsbana. Men ni vill förmodligen inte ha några andra än medlemmarna hos er.

Min motspelare var mycket nära en hole-in-one. Ett fantastiskt utslag resulterade i en 2 decimeters putt, ja han behövde aldrig putta i den. Den var självklar. Stabil från tee och bra puttning, men framförallt en mycket trevlig motspelare. Golf är en trevlig social sport om man hamnar med rätt människor i bollen.

Idag fortsätter vi med minigolf.

"En dag i staden, jag gick där och tänkte"

"Mitt i en storstaddjungel. Bland betong och stål" Så börjar Lena Philpssons låt Dansa i neon. Och det var precis där vi befann oss för lite knappt 11 månader sen.
När jag vaknade och reste mig upp från sängen såg jag havet. Visserligen en bra bit bort men ändå, jag såg havet. Bortom alla hustaken glittrade det blå Medelhavet och kallade på mig. Att se havet det första man gör när man vaknar tror jag ger förutsättningar för att varje dag kommer att bli en bra dag. Det är mitt drömboende att varje dag kunna vakna och se havet.

Efter att ha passerat en hotellobby i all sin marmorprakt och med sin ljusa och fräscha interiör passerar vi i något som liknar en tunnelbanespärr och ja, faktiskt med ett passerkort i handen. Så funkade det på det hotellet. Jag är inte helt säker på att jag ville veta varför. Men så fort man sätter sin fot ute på gatan så sätter mina sinnen igång att arbeta. Särskilt när man som vanlig dödlig svensk med begränsad reskassa sätter stort värde på de tilfällen som ges till utlandssemester. Det första som slår en är ljudet av trafik. Som Lena beskrev det tidigare befann vi oss bland betong och stål och som så ofta i denna miljön blir trafiken ett evigt dånande inslag i stadsbilden. Som skrikande apor i djungeln? Nja kanske inte riktigt, men till en början hör man ju alla ljud och efter hand vänjer sig örat och filtrerar bort ojämnheterna till ett enda dovt surr. För mig var tempot den största omställningen och ljudet av smattrande gummi från bilens däck mot brunnslock och andra ojämnheter i gatan den största skillnaden. Och när man i Sverige tittar till vänster, höger och sen vänster igen innan man går över gatan så gjorde man om detta ytterligare en gång för att försäkra sig om att inte bli ett frimärke på vindrutan i en gulmålad Seat.

Lukten av varm asfalt och avgaser blandat med nybakat bröd och bakverk kan ju knappast jämföras med porlande bäck vid Siljanstranden i Dalarna men båda har en charm, särskilt för ett betongbarn som jag. Storstadpulsen i en sydeuropeisk stad söker man ju av en anledning och det ena förtar ju inte det andra. Men charmen i att strosa i och känna dofter gör sig påtagligt i just värmen. Och det är en annan slags värme än den man känner hemma. Sen gör det inte saken sämre att alla för ögat synliga intryck ger en imponerande känsla av nyfikenhet som inte går att uppnå hemmavid.

Klockan är strax efter nio och i jakten på ett frukostställe mellanlandar vi på ett bageri och köper med oss fyllda croisanter med nötig chocklad och en platt kaka av något slag med ett gigantiskt lock av florsocker på. Frukosten är inte på något sätt imponerande men vid varje tugga eller vid varje mun kaffe som värmer halsen ger Familia Sagradas ståtliga fasad något att titta på. Detaljerna är oändliga och frukosten blir inte så tokig ändå. En och annan byggnadsställning som klättrar längs det ojämna väggarna stör givetvis helheten men vad gör väl det? Tornens strävan mot atmosfären är imponerande och det var väl just den utsikten som gjorde frallan och kaffet onödigt dyr. Därför fick den nötiga chockladfyllningen följa med kaffet ner i magen i ren kompensation. Det var kanske inte helt uppskattat av caféägaren.

Florsockret från den platta kakan hade svårt att ligga still. Inte konstigt med tanke på att den förtärades i en öppen buss i full rusningstrafik. I en snittfart på dryga sjuttio målade florsockret ett clownliknande utseende i våra ansikten på väg mot stadens sydligare delar. Efter ett besök vid stadens stolthet Camp Nou sökte vi oss ner mot havet igen. Där havet finns där finns också själen, kanske någon tänkare sagt. Jag vet inte. Men så känner jag i alla fall. Och en god vän till mig tipsade om ett ställe med världens bästa Strawberry Daquiri. För de som ännu inte har besökt Zahara Lounge Bar så kan det varmt rekommenderas för dom som gillar att dricka drinkar. Fruktansvärt goda!

En dag i Barcelona ger så många intryck och inte blev det sämre av att man var där i kärlekens tjänst. Att ta dagen som den kommer och inte planera för mycket. Så tycker jag att Barcelona skall upptäckas.

Hisingen, Sveriges Mallorca

Nu har jag varit på Mallorca en vecka. Underbart väder och stranden varje dag. Den där känslan av att det blir fint imorgon också utan att kolla väderleksrapporter är så skön. Att säga till sina goda strandkamrater: -"vi ses väl imorgon igen?"
Nu är det inte helt sanningsenligt att jag varit på Mallorca, men väl Sveriges Mallorca, Hisingen. Detta är min nya mycket goda vän Rickards sett att se på Hisingen. Och jag håller med på många sätt. Mallorca har inget Biskopsgården, inget Vågmästareplatsen inte heller något Backaplan. Men Hisingen är omgivet av blått vatten, bra väder och lite till. Dessutom påstår min svåger att människor på Hisingen är snyggare. Något som säkert gäller på Mallis också.

Idag har Anna och jag shoppat i Göteborg. Nordstan, fredsgatan, kungsgatan, klassiska handelsstråk i citykärnan. Därefter åt vi Gustafssons burgare och getost och ricottafyllda spetskålsdolmar med sparrisrisotto och till detta drack vi Nynäshamns landsortslager på Rover. Och detta i lugn och ro. Mycket gott!

Hisingen, Sveriges Mallorca

På måndag väntar min första golfrunda på flera år. Albatross GK skall få finbesök, två långa ståtliga graciösa herrar skall spela backtee på korthålsbanan. Förväntar mig bra närspel.

Astronomiskt är jag 36

Jorden har snurrat 36 varv runt solen. Den har visserligen snurrat fler, men med mig i livet är det 36 varv idag. Den astronomiska betydelsen lägger jag inte så stor vikt på. Men 36 varv känns ju inte så mycket tycker jag, rent astronomiskt alltså. Dagen till ära kollade jag mitt horoskop, något jag aldrig annars gör men just vid 36 års ålder kan det vara läge att göra en koll.


"Du kan ägna ett helt liv åt att söka efter en mening med ditt liv och aldrig någonsin riktigt hitta den. Meningen förändras längs vägen. Dessutom är du alldeles för mångsidig för att bli kartlagd så enkelt. Så bekymra dig inte över hur du ska passa in eller vad du ska göra. Det du behöver allra mest just nu är medkänsla och andrum."


Japp där satt den, det stämmer ju så väl in. Fantastiskt! Undrar just vad det står om 36 år när jag är 72?
Okej vi gör ett försök med kärlekshoroskop en sk. matchning. Låt oss ta Vattuman och koppla ihop det mig, det ståtliga Lejonet:

"När ett Lejon och en Vattumannen träffas skapar Vattumannens förutseende och Lejonets kreativitet nyfikenhet hos omgivningen. Detta par är energiska och ostoppbara, trots att viss tävlingsanda faller dem in så har de aldrig en tråkig stund och de trivs tillsammans. Båda tenderar att vara idelalister och mycket motiverade. Båda är attraherade till allt nymodigt och är spänningssökande, ibland går det till överdrift.


Det bästa med relationen är deras förmåga att skapa magi tillsammans. När de får en idé så är de mycket effektiva och duktiga med att genomföra och slutföra projektet. Deras kärlek omsätts i både tanke och praktik."

Japp, där satt den. Det stämmer ju så väl in. Fantastiskt!  Undrar just vad det står om 36 år när jag är 72?

Idag har jag spenderat dagen med en 3, en 6 och en 11-åring. Språkbruket skiljer sig en aning. Allt ifrån:
-"pappa kan du bäja mej?"till
-"kolla vad bra jag är" till
-"typ, liksom ba liksom typ.

Som det mångsidiga och kreativa lejon jag är tolkar jag dagens horoskop som fördelaktigt för mig själv.

110 centimeter

Det finns människor som skulle kalla mig idiot för att jag inte fattar bättre. Åka till Liseberg med barn nu? Herregud! Hur korkad får man vara? Jag vet det nu. Men gråmulet, mitt i veckan, efter Gothia cup. och hänga på låset. Där fanns något att fästa hoppet kring. Men ack vad fel jag hade. Har man öppnat en majskonserv någon gång så vet man är där lämnas inget utrymme för luft. Ungefär den känslan fick man idag. Hela jävla norra Europas befolkning befann sig på norra Europas största nöjespark och 90% var barnfamiljer med barnvagnar inkl. vi. Nåväl det gäller att ställa om. Och jag tycker att vi gjorde det , men det är svårt att förklara för en 3-åring vad 50 minuter betyder. Begreppet är svårt att även på det mest pedagogiska sätt förklara och bara det att uppehålla någon med myror i byxorna i 15 minuter kan vara en svår uppgift.

Vilken tur att det finns kaniner som har tid för barnen. Vilken tur att det finns föräldrar som har tid för barnen. Vilken tur att det finns tålamod. Nu vänder vi blad och tittar framåt, september med spöregn. Faktum är att jag kan tänka mig ett besök till i år. Men under juni juli augusti kommer jag aldrig sätta min fot på Liseberg igen.

Den här flickan fick betala 90 kronor  i inträde till norra Europas största park men vissa utav hennes klasskamrater i höst kan gå in gratis om de är under 110 cm. En halvmeter sockervadd gör henne lyckligt ovetande om vilket hål alla hennes centimetrar gör i pappas plånbok. Sockervadden behövde jag inte tjata om att äta upp, den slank ner utan påtryckningar. Hennes pappa har inga problem att varken betala inträde eller göda henne i socker om hon är lycklig en dag på Liseberg. Han är idag väldigt glad att han skrev upp sitt telefonnummer på hennes arm. Hjärtat slog väldigt högt när världens finaste prinsessa försvann idag.

Lyckligt slut!

Bananas

Bananskal är tjocka. Därför kommer inte alla bekämpningsmedel  åt själva bananen utan sätter sig i skalet. Och tur är väl det för ingen frukt, eller fruktodling bekämpas så hårt som bananodlingarna med gifter. I Sverige gillar vi att handla billigt, och babanerna får knappast kosta mer än 13,90/kg.  Därför köper vi Dole eller Chiquita bananer istället för krav eller ekologiskt odlade bananer.

Ett experiment på Köpenhamns zoo genomfördes där schimpanserna bjöds på bananer i vanlig ordning. Vi tycker ju alla att det är charmigt att apor skalar sina bananer som vi människor gör och slänger skalet . Detta ser vi som ett tecken på intelligens. Men i experimentet gav man schimpanserna både på vanliga och ekologiskt odlade bananer. Gissa vilka bananer schimpanserna valde? Jodå. De blev de ekologiska med skalen på.

Jag tolkar detta på att schimpanserna är lite smartare än vad vi är.

Vilka bananer köper du?

Detta får man veta om man lyssnar på Sommar i P1

What the fuck!

Om man skulle ta och sätta in ett sånt där mikrochip i armen. Som fungerar som betalningsmedel på Baja Beach Club i Barcelona. Tanken är att man skall kunna gå ut och festa och har roligt utan att för den delen behöva släpa på plånböcker och handväskor. Alla köp registreras smidigt på mikrochipset och det är kopplat till ditt konto.
-Ett helrör på 800 spänn? Ja tack. Fram med armen då.
Det skulle räcka till 3 och ett halvt bävernylonset till mina barn på Ullared.

Eller varför inte en orgie i italienska märkeskläder, maffiga herrklockor och exklusivt, varumärkesskyddat bubbel på Carpe Diem Lounge Bar, CDLC?  Accompagnerat till "What the fuck?" med Loca People. Där skulle man verkligen känna sig hemma, eller inte. Men faktum är att nyfikenheten är stor på att besöka en sån där riktig klubb i flera plan. Gärna nära havet i Barcelona. Det skall bli verklighet, inte chipset, inte helröret och definitivt inte bävernylonen. Men väl ett besök på en klubb i Barca.

Då var det allsång på skansen igen och för de som läste min blogg förra veckan och sitter framför Måns nu kanske noterade att Måns läst min blogg. Liggandet och kommandet krävde en förklaring och nu har vi fått den av Zelmerlöv i egen hög person.

Idag efter 15 år i Växjö spenderade jag mitt första strandbesök på Evedals badplats. Med en pocket av Steffen Jacobsen lapade jag sol vid Helgasjöns ljuva ängar och givetvis Sommar i P1 med Dilisa Demirbag-Sten. En skön stund i sommarsverige och detta resulterade i tre dopp. Det var jag och barnen som badade, tydligen var det för kallt för dom vuxna. För att uppleva min 125-års dag har jag nu blivit ombedd at smörja in mig med solkräm.

Nu är det blott tre arbetsdagar kvar till min semester och det skall bli skönt och igår firade vi min underbara Emelinda som fyllde sex år. Grattis Skruttan!

Carpe Diem Lounge bar

Drar västerut.

Då tar jag en paus från rean för två dagar på västkusten. Rean är egentligen inte så jobbig  i år, jag vet inte varför. Jag tror det handlar om inställning. Se det som en möjlighet att bli av med varor. Turisterna verkar gilla att handla upp resterna från säsongen och det är ju bra. Det bästa med besöket var ju enligt en av kunderna priserna. Kanske är det turisternas barn som ställer oss på hårdast prov. Idag fick jag hindra en ettåring från att gå på rulltrappan. Barnets mamma var ju strängt upptagen med rean. En annan mamma fick jag tala om för att hennes två söner lekte i rulltrappan, men det verkade ju vara en del av hennes strategi för att kunna fynda på rean.

Nåväl, nu befinner jag mig på västkusten i en mysig sommarstuga. En grillad korv och en öl väntade på mig och sen har vi youtubat på Robert Gustavsson och Christer Glenning. Glenning visade oss benutrymmet i en Volvo 740. Tänk vad tiden har gått sen trafikmagasinet var en del av programutbudet.

Jag gillar Pia Sundhages sång på presskonferrensen idag. Simon and Garfunkel
Skön ledarstil!

God Natt!