Zlatan åker inte till Sverige för att applådera andra fotbollspelare, så redan i inledningen genom sin närvaro visste vi att Zlatan skulle få guldbollen. Jan Sherman tog över Jidhes traditionella roll att agera huvudpersonen i denna gala och gjorde det mitt framför det som skulle vara en hyllning till bronsdamerna genom att lyfta fram sitt handslag med Clouseau som kvällens viktigaste. Vad det någon som hörde vad fransmannen sa? Jag förstod inte vilket pris han skulle dela ut förrän det presenterades på storbildsteven. Sen blev det en lektion i modern Riverdance med Eric Saade. Samstämigheten i dansen är lika imponerande som sången och texten är dålig. Hans höga tankar om sig själv är lika klädsamt som Zlatans långa hår med mustach som tillbehör.
Jag blir lika besviken efter varje gala och när man skall presentera de nominerade i en inövad klämkäk dialog så blir det så jobbigt att jag vrider mig i min saccosäck så till den grad att innehåller håller på att explodera över vardagsrummet. Och ändå sitter jag där nyfiken över vem som skall få priset för bästa back osv. Fotbollstjejerna byter ut platta fotbollsskor med dobbar mot högklackat och får svårt att gå. Killarna slänger en extra näve hårgelé i håret (mot bara en näve inför matchstart) och drar det åt sidan alternativt bakom öronen om längden räcker till. Och fotbollsgalan har allt man kan vänta sig från förra året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar