Jag befinner mig på indianmark. Den majestätiska arenan där indianer under höst, vinter och vår krigar på glashalt underlag, där män likt grottmänniskor skriker ut sin vrede över tre stackare i svart och vitt som inte har förmågan att se allt. Där står jag redo att gå upp på scen.
Jag möts av ett enorm starkt ljus när jag går upp på scenen. Strålkastarljuset förmínskar mina pupiller till små små pärlor. Det starka ljuset gör att jag inte kan se publikhavet, det är svart runt den vita ljuskäglan. Men jag hör publikhavet. 3000 kvinnor busvisslar, skriker och applåderar min och några andra killars närvaro på scenen. Är det en dröm? Man skulle lätt kunna tro det.
Nä huvudpersonerna i det här sammanhanget är inte ett gäng vettskrämda män med rosa badge:ar på magen. De är här för att stötta de verkliga vinnarna. För det är faktiskt så jag ser det efter två dagars semenarium. Man kan tycka vad man vill och säga vad man vill om fristående hudvårdskonsulter. Att jobba i ett utav världens mest framgångsrika företag (sett till företagskultur och karriärmöjligheter) borde inte vara något annat än en vinstlott. Jag har varit på mitt första Mary Kaysemenarium och jag bestämde mig för att åka dit utan några som helst förutfattade meningar. Jag tänker inte ta någon strid och försvara Mary Kays företagsidé inför människor som ännu inte ansträngt sig för att ta reda på vad det verkligen handlar om. Däremot finner jag stort intresse i att diskutera men de som vet. Och Forbes Magazine kan ju inte vara helt ute och cykla.
Jag råkar känna en fruktansvärt bra konsult. Om ni någon gång skulle vilja prova på en eller flera Mary Kayprodukter så hjälper jag gärna till att ta kontakt med henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar