En italiensk Wallander

Glöm engelska trädgårdar för ett slag. Visserligen är kullarna gröna i det engelska landskapet, men så mjuka och trista de är. Landsvägar utan ände. Det lilla vatten man får se är en smutsig å utan flöde. För att inte tala om karaktärerna. Hur spännande känns medelålders män i tråkiga kostymer med överklassdialekt och fula frisyrer. Dessutom drar dom aldrig vapen, de pratar brottslingarna till koma. De kvinnliga karaktärerna ser alltid hopplöst frågande ut och den lilla dos av sydengelsk sol verkar inte hjälpt deras bleka ansikten ett dugg. Och allt detta utspelas i en by som har ett namn förknippat med vår bästa krökarhelg.

Nää

Låt mig ta er till det dramatiskt vackra sicilianska bergiga landskapet, alltid med ett glittrande Medelhavet i bakgrunden. Låt mig slå ett slag för pittoreska smala gränder i typisk italiensk stil. Fiskebåtstäta hamnar med charm som nästan tar sig in i ert vardagsrum. Dramatiska vidder formade av Vesuvius heta aska. En hetlevrad och mycket humoristisk och välklädd komissarie använder hela kroppen när han pratar. Resonerar, klagar och bestämmer på polisstationen i staden, utom när flickvännen Livia ringer, då är han inte lika stursk. Fumlig och extremt snabbtalande kollega ömsom irriterar ömsom charmerar i värsta Mendoza ( från Zorro) manér. Här finns dynamik och humor blandat med vackra vyer, enastående kvinnor och sydeuropeisk charm. Långt i från den tråkiga Chief inspector Gadget.. förlåt Barnaby.