I kvällens maestro var det dags att dirigera både orkester och kör på en och samma gång. Jag märker att jag är tämligen ensam om att titta på programmet på mitt jobb. Ingen att bolla utröstningarna med, ingen att diskutera tretakt och fyrtakt med. Varför var Ola Rapace så kort i tonen innan sitt framträdande? Generellt sätt är jag emot program där man röstar ut folk men jag tycker att temat är såpass intressant och jag lär mig en del om klassisk musik. Annat är det med Robinson. Absolut ingen förnyelse alls. Jag har sagt det förut. När Emelinda har kompisar hemma och de inte kan komma överrens om vem som skall leka med vem. Likheterna är slående och då skall man komma ihåg att min dotter är 6 år. Tänk på det alla ni som tittar på det. Och varför heter det Robinson? Sätt en frivillig man på en öde ö och hämta hem honom om ett halvår, när skägget har växt ut. Snacka om kvalitetsteve.
Som bakgrundsmusik till detta blogginlägg lyssnar jag på turkisk popmusik (Mustafa Sandal) Även detta kan vara svårt att ta upp i lunchrummet men jag skall göra ett försök.
Till sist vill jag dela med mig av ett grönländskt ord och dess betydelse: qimmersuaqarusunngilaq=hon vill inte gärna ha en hund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar