Bland läspande spanjorer och persikor med ludet skal.

Saluhallen i Spaniens femte största stad lördagen den 8 oktober. En biologilektion i djurens alla delar, somliga ökar matlusten andra inte. Fiskavdelningen har en central plats på spanjorernas gastronomiska karta och rent geografiskt är fisken flacerad i saluhallens hjärta. Sugpropparna från åtttaarmade bläckfiskar är lika vanliga här som söta värmeljushållare med sugproppar i Lagerhaus hyllor på badrumsavdelningen. Men det är ändå fascinerande att strosa runt på denna marknad och betrakta handeln som bedrivs här. En anmärkningsvärd skillnad från frysdiskarna på ICA Maxi.

Sen kommer vi in till frukt och grönt. en kavalkad i olika färger. 22 olika ställen att köpa frukt och grönskaker på, alla med samma kvalitet. Ett omänskligt svårt beslutsunderlag. Vi beslutar oss trots allt efter någon slags kvaliteststest med prispressarfunktion att köpa frukt. 6 plommon i citronstorlek, en klase vindruvor och 4 persikor med vinterpäls. Detta gav oss en fruktstund av sällan skådat slag 4,24 meter från Medelhavets blåa vågsvall och till en blygsam kostnad.

Jag har varit på Kanarieöarna, Mallorca, Barcelona och Malaga. Spanska pärlor med stor geografisk spridning. Aldrig har jag funderat särskilt mycket på hur spanjorer pratar, förrän nu. Spanskan har enligt mig varit ett ganska charmigt språk. En gren från den romanska språkgruppen som har nått världen över tack vare modiga upptäckare. Men varför måste tungan hänga utanför var och varanna sekund? Spanien i allmänhet med Malaga i synnerhet har gett språket ett obehaglig läspande läte. Jag gjorde en liten lätt oakademisk statistisk undersökning medan jag betraktade kotungorna i saluhallen:

Ca en tredjedel av den spanska tunga sträcker sig utanför läpparna i vanligt samtalston.
En minuts pratande gör tungan synlig 24 gånger.
Vid ilska minskar läspandet marginellt
Nyhetsuppläsare på TV  ger läspandet något större utrymme.
Fisksäljare i saluhallen läspar något mer än de vid fruktstånden.

Jag vill i denna blogg passa på att tacka Ernest, Mikael, Adrian och Magnus för trevligt sällskap i cockpit. Det är en fröjd att följa ert arbete på plats. Adrians inflygning till Landvetter var ett hantverk som jag får persikohud av. Det var det coolaste jag varit med om hittills i flygsammanhang.