Charter del 2

Klockan är 06.15 och flygplatsens stora fönster mot startbanan är inte mycket till hjälp när det gäller att släppa in ljus i terminalen. Inte konstigt med tanke på denna kyliga måndag jag beskriver ligger i januari månad och att förvänta sig något annat än hopplöst mörker vore att ta i. Men ljuset i baren är tillräckligt starkt för att locka dit svenska charterherrar som bara måste dricka en öl innan planet lyfter. För så gör man när man har semester och åker på charter, oavsett tid på dygnet.

Följden av denna tidiga törst visar sig inne i planet en stund senare. Nämligen när bälteskylten slocknar strax efter start. Då skall 24 personer av 179 gå på toaletten samtidigt och för en flygvärdinna som har 53 cm i bredd att röra sig på blir arbetsmiljön minst sagt besvärande. Och i denna smala gång tvingas ta emot
-"Ta det vackert lilla gumman, vi har varit ute och flögit förr". Så har nu lite rödmosiga svenska charterherrar lagt ribban onödigt högt.

Att ta sig in till flygplansmaten är lika svårt som att få ut leksaker köpta på Toys R Us ur sin förpackning men när man väl kommit så långt smakar den ju förträffligt illa. Och trots att man vet detta så måste man syrligt kommentera detta så att flygvärdinnan hör det. Klockan är nu 07.23 och det känns precis lagom för det första glaset rödvin. Det är ju trots allt semester. Mona och Christer från Partille gör sitt 35:e år till Kanarieöarna, nästan lika många år som de har varit gifta. Detta nämns helt ogenerat till den unga flygvärdinnan som servar en flaska rött i plastflaska med plastmuggen på skruvkorken. Christer skojar friskt med allt och alla och samlar lite poäng hos det blyga paret från Töllsjö på raden bakom.

Då plingar det till i högtalarsystemet och kaptenen, givetvis en dansk vid namn Rasmusen (på charter är alltid kaptenerna danskar nämligen) pockar på uppmärksamheten: Det danska språket tillsammans med ett slitet högtalarsystem gör att information lika väl kunde vara på arabiska. Klockan närmar sig 10.50 och en whisky skulle sitta fint innan landning. Det är ju trots allt semester. 214 bussar på ankomstterminalens framsida väntar på charterresenärerna. Man har valt att ha samma ankomstdag för hela Europa, en mycket klokt beslut rent logistiskt. Mona och Christer från Partille har med all samlad erfarenhet navigerat sig fram till rätt buss och satt sig på första sätet bakom den feta busschauffören i blå skjorta med blöta ringar under armhålan och loafers med tofsar på.

fortsättning följer........