Sonen kommer fram till mig och visar att en knapp har losnat från hans skjorta och kommer samtidigt med ett för honom självklar lösning på problemet: "Pappa, nu måste vi lämna skjortan hos mormor så att hon kan sätta fast knappen". Detta trots att jag bara för några veckor sedan sytt fast en knapp i hans byxor. Men då trodde han inte riktigt på mig. Han har sett sin mormor sy men inte sin egen pappa.
"Har du sånt man behöver för att laga knappar?" Ja självklart svarar jag utan minsta tvekan. Vem har inte nål och tråd hemma? Syslöjden för en sådär 30 år sedan var kanske inte favoritämnet men någonting lärde man sig hos syslöjdsfröken Viola i alla fall. Sen har ju farmor förmanat mig genom åren och sagt att lite nål och tråd bör man ju ha hemma minsann.
Det är lustig vad mycket nytta man har av hemkunskapsämnena nu. Valter tittar först på knappen och sen på mig och säger sedan med en strimma av fortsatt hopp och förtroende för det här hemmets förmåga att lösa vardagsbestyr: "Men pappa, den sitter ju fast!"
Jo min son, det är alltid bra att ha lite nål och tråd hemma säger jag med farmors förmanande stämma i rösten. Samtidigt tänker jag att går det en säkring nu är jag rökt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar