Gärna där men inte här!

För att vara det elfte största språket i världen är själförtroendet hos våra tyska "vänner" oroväckande högt. Åtminstone när det kommer till hur, var och när man ohindrat använder sitt språk i olika sammanhang. Att komma till Sverige för att se älg, röda stugor och natur betyder inte per automatik att allt är som hemma. Vi står inte här med vårt kungahus till förfogande och väntar på att få damma av våra bristfälliga tyskakunskaper i något slags fjäsk bara för att ni kommer på besök. Tyskan må vara ett stort språk i EU men Penjabi är större och det språkets användare åker inte till främmande länder och talar sitt språk i matkassan, eller hur?

Så varför envisas man med i full vildmarksutstyrsel utan tillstymmelse till ödmjukhet påtvinga en stackars sporthandlare i djupaste Småland sitt fruktansvärda bräkande i något som lätt kan tas för en halssjukdom?

Jo det skall jag tala om för er. Man vill dölja det faktum att engelskan som har några hundra miljoner fler talare har ett antal ord som börjar på th inte går att uttala. Där blir tysken, fortfarande iklädd sin vildmarksutstyrsel ett offer för språkets dynamiska sprängkraft. Att använda tungan lite längre fram mot tänderna som man gör i de två dominerande språken spanska och engelska  istället för en avvaktande och ihållande position runt svaljet (tyskan) blir tysken näst intill hanikappad och lätta, vanliga ord som tex. thanks blir "sanks" och får en helt ny betydelse. Mouth blir mouse osv.

Om man nu ändå känner sig så begränsad att man måste använda sig av sitt eget språk i ett annat land så kan man åtminstone ställa frågan först. "Pratar ni tyska" och gärna på engelska då förstås. Att börja med "Sprechen sie deutsch" stärker inte den allmäna uppfattningen om tyskar. Tvärtom! Ett råd till alla er tyskar med vildmarksbyxor och fleecetröjor i den svenska sommarvärmen: Använd gärna tyskan men helst i de länder man talar tyska.