måndag 20 augusti 2012

Boka pass

Jag sneglar in genom glasdörren och ser 25 personer ligga på golvet, alla med axlarna och fötterna i golvet och skjuter upp rumpan så långt det går. Det finns givetvis ett yoganamn på denna ställning men jag har inte lärt mig detta ännu. Tankarna går snabbt tillbaka 30 år till mitt rum som mamma lånade för att gympa till Susanne Lanefelt på kasettband (för mina yngre läsare:Compact Cassette, är ett analogt, magnetiskt lagringsmedium för ljud och data.) med tillhörande bok. Där instruerade Susanne just denna övning samtidigt som hon skrek kniiiip, och då menade hon stjärten. Jag tror till och med hon sa det.

När jag ser alla ligga där så tänker jag att där kommer jag också att ligga och knipa till någon cool musik och inte till Words (don´t come easy) med F.R David som var fallet med Susanne Lanefelt. Men för att komma till just den ställningen måste jag först boka pass. Och DÄR är jag nybörjare i allra högsta grad. Jag betraktar schemat för gruppträning, bodybalance, bodystep, cxworks, RPM, sh´bam och känner mig lika vilsen som jag gör i den färska kryddhyllan i mataffären. 14 sorters krukor med grönt i och plast runt omkring. Och boka kan man göra via en "app" i telefonen. Ja app vet jag var det är, låt oss börja där. Nu har jag alltid haft hyfsad kordinationsförmåga men hur gör jag för att inte hamna längst framför spegeln till allas beskådning i ett afrodanspass ofrivilligt?

Jag känner att nu kan jag närma mig en ny bekantskapskrets bara genom att säga "Jag körde bodycombatpass med Cissi i torsdags" Va, hur låter inte det? Jag har innerst inne alltid velat säga det. Men mina fördomar mot gruppträning har hindrat mig, ända tills nu. Ett steg närmare den kretsen tog jag mig igår när vi satt nere vid sjön med ett glas vin (eller flera) och några vänner visade lite olika moves på gräsplanen. Det hela slutade med lite undervisning i crawlteknik av en som kan, superduktig!

Nä det skall nog lösa sig. Här skall bokas pass, med förhoppning om att jag kan stå på stranden i Barcelona och bli tagen för ett tvätthjälpmedel. När jag tittar genom glasdörren ännu en gång ser jag att Susanne Lanefelts trikåer och benvärmare är borta. Tur känner jag, för det kommer att krävas mod inför första passet så det är skönt att slippa oroa sig för hur benvärmarna sitter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar