Hänger på korset med.......

Att spika upp sig på ett kors som de gör i Philipinerna för att visa sin sympati med Jesus lidande kan jag känna är att gå lite för långt. Det räcker väl med att vi klär ett kors med löv runt midsommar och dansar små grodorna runt om det istället? "Ej öron ej svansar hava de" kan vara nog så svårt att leva med. Man kan säga att vi lider med grodorna litegrann kanske och övriga världen lider av att se oss skutta omkring och kvacka. Men borde vi inte känna lite tacksamhet ändå? Han fick hänga på korset och därmed fick vi två extra lediga dagar.

Två dagar att springa runt på en brygga vid hamnen i solskenet och dricka kaffe i pappmugg.  Två dagar att springa i affärer och leta Converse och New York Yankeeskepsar. Två dagar att lägga ut vad vi äter och dricker på facebook. Men ingen tänker på att leta upp ett kors och spika fast sig. Tänk er vilken facebookuppdatering det hade blivit. "Hänger på korset med bästa mysigaste Mickan" Kommentarerna på det skulle kunna lyda: "Jag vill också!", "Passa på och njut!", eller varför inte? "Det är ni så värda!"

Jag skulle nog kunna dricka en latte i pappmugg, jag har lagt ut något drickbart på sociala medier men Converse och basebollkepsar undviker jag. Jag vet, detta har inget med påsken att göra. Men vad har en hare med påskägg att göra då? Det finns massvis med symbolik i det vi äter och gör under påsken men få verkar bry sig. Vi är mest glada över ledigheten, fjädrar och påskris och så målar vi barnen i ansiktet och skickar ut dom för att tigga. Men lämnar vi någonsin en peng till "stackarna" som ligger på knänan på Storgatan?

Nej jag måste nog erkänna att spikas fast verkar inte vara något för mig, inte ens om jag hade kunnat instagramma det efteråt. Jag äter lite påskmat, njuter av ledighet och bara hoppas att man nu kan njuta av tiden mellan hägg och syrén. För våren är väl på G, eller?