Bekräftelsebehovet finns även på andra platser och inte bara i sagovärlden. Man behöver inte gå längre än till det lokala gymmet för att hitta det. Där finns alla möjligheter i världen att ställa samma fråga som styvmodern. För där på gymmet finns speglar. Men till skillnad från sagovärlden ställer man frågan i det tysta och jag tror att när man inte vågar fråga högt, ja då kompenserar man det med att gå förbi spegeln flera gånger. Efter ett set med bicepsövningar tex. Ja då var det dags att gå förbi igen och se om de har vuxit sen senast, och senast var ungefär för en minut sen.
Och sen gör man likadant efter alla övningar om det så är bröst, tricep, axlar eller mage. För att just se om man kanske är lite snyggare än senast. Spegeln sitter ofta monterad från midjan och uppåt och därmed slipper man att se sina flamingoben som man inte alls har någon lust att träna. När man har tränat ett tag så är det dags att köpa slimfittröja med kort ärm och gå ner en storlek, köper coola träningshandskar, ett par stockholmsbrallor, fräcka Nike Freedojor och så går man runt och dricker lite vatten så att armmusklerna framhävs. Åtminstone om man är en kille mellan 16-27
Inne på passen däremot, där är det annorlunda. Man kommer inte undan speglarna. Och när hela klassen går åt höger och man själv är på väg till vänster, ja då blir frågan "spegel spegel på väggen...." inte fullt lika aktuell. Man är lite rädd för svaret och det kanske är lika bra det. För man har fullt sjå att bara komma i takt igen. Vad beträffar tjejer mellan 16-27 och deras förhållande till passpeglar får jag ta i en annan blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar