Mina barn har varsin visselpipa, fråga mig inte hur de har kommit in i detta hus. Men det måste vara den mest onödiga pryl att kalla leksak. För det är ingen engelsk domarpipa direkt utan en i plast med någon tecknad figur på, alltså en leksak. Min direkta koppling går till McDonalds, men där hänger vi ju inte speciellt ofta. Men om den nu slingrat sig in i miljontals hushåll via McDonalds marknadsavdelning frågar jag mig. Hur tänkte ni nu?
Jo kanske så här: Vore det inte kul att få in lite enstämmigt högt pipande ljud i de svenska barnfamiljernas hus. Ett sånt där ljud som gör att innerörat på stressade föräldrar får sig en törn och föräldrarna blir skogstokiga utan förvarning. Särskilt när man sagt till för tredje gången. Varför inte skapa lite ordnat kaos i en redan hög ljudnivå som ofta råder bland barn? Grattis Mc Donalds eller vem det nu är som tycker visselpipan fyller en funktion i svenska hem. Ni har lyckats!
Jag kan idag inte se någon positiv sak som leksaksvisselpipan för med sig in i hemmet. Men en sak vet jag. Den kommer att spårlöst försvinna.
I OS är det andra bullar, där finns visserligen visselpipor i massor men för att skapa ordning och följsamhet i leden. En invigning som lärde oss hela den brittiska historien. Den skulle kunna användas som läromedel i skolorna. Allt från shakespear via den industriellea revolutionen till nutida filmhistoria. Och sen tågade 205 nationer in i snigeltakt till trummor lika enformiga som en leksaksvisselpipa. Kommentatorerna hade fått ett slags Eurovision song contestuppdrag att berätta om allt omkring, såsom fanbärare, truppstorlek och avlägsna släktingar. Ebba von Sydow gjorde debut i sportens värld med att kommentera modet på kläderna. En trivsam tillställning men längre än ett riktigt maratonlopp. Höjdpunkten om man frågar mig var givetvis James Bond och drottningens ankomst.
Nu har vi möjlighet att följa sporter som bågskytte, badminton, landhockey, fäktning och gymnastik. Sporter som bara får synas vart fjärde år i den annars så dominerade fotboll och hockeyvärlden. Det är egentligen en brist att man inte får se dessa elitidrottsmän och kvinnor som förmodligen lägger ner mycket mer tid än vad en hockey eller fotbollsutövare i genomsnitt gör. Och så André Pops! En Ernst Kirshsteiger i tajta toppar till sommaren och stickat till vintern guidar oss professionellt bland grenar vi inte visste fanns i sina soffor, fotöljer eller stolar. Fruktansvärt proffsig och omtyckt och duktig på att prata med sina gäster. Hans unika talang är att vi TV-tittare får svar på alla frågor vi har. Det är han ensam om.
Det enda riktigt stora hindret att se mycket och bra OS-sport i TV är barnens förbannade visselpipor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar