Vem väser i mitt öra?

I lurarna hör jag Torsten Flinck väsa ordet institutionsteater tre gånger inom loppet av två minuter. Framför mig försöker jag läsa en krönika av en kvinnlig skribent som berättar om hennes förhållande till Ernst Kirschsteiger, att de osar sex om honom. Denna kombination av konstnärligt väsande och god journalistisk textbehandling blev för mycket för min semesterhjärna. Det slutade med att jag varken hörde Torstens budskap eller förstod innehållet i texten. Det som hände var att jag tog ut delar från båda medierna och fick resultatet: Det osar sex om Ernst i Institutionsteatern. Föga sammanhängande. Jag fäste blicken ut mot hamninloppet och fick syn på en segelbåt som kryssade metodiskt mot vinden i ett försök att nå Vinga med vindens hjälp.

Jag fick en överdos av kulturell media på en och samma gång och det blev inte bra. Min sommartaktik, ni vet det där med sommar i P1, en hängmatta och en god bok, verkade gå i lås men slutade i ett enda stirrande över det blåa Kategatt, inte så pjåkigt det heller. Torsten och Ernst ja, vilken kombination. Tänk er dom tillsammans på ett sommartorp någonstans i Närke, båda gillar att vara barfota. Båda är konstnärliga på sina egna vis.

I skrivande stund är jag så koncentrerad att jag inte hör att ett finskt program om samer står på i bakgrunden. Kanske är det just sådana saker som tex. den finsk-urgiska språkgruppens väsande som inte biter på mig, att semesterhjärnan faktiskt är inkopplad.