En italiensk Wallander

Glöm engelska trädgårdar för ett slag. Visserligen är kullarna gröna i det engelska landskapet, men så mjuka och trista de är. Landsvägar utan ände. Det lilla vatten man får se är en smutsig å utan flöde. För att inte tala om karaktärerna. Hur spännande känns medelålders män i tråkiga kostymer med överklassdialekt och fula frisyrer. Dessutom drar dom aldrig vapen, de pratar brottslingarna till koma. De kvinnliga karaktärerna ser alltid hopplöst frågande ut och den lilla dos av sydengelsk sol verkar inte hjälpt deras bleka ansikten ett dugg. Och allt detta utspelas i en by som har ett namn förknippat med vår bästa krökarhelg.

Nää

Låt mig ta er till det dramatiskt vackra sicilianska bergiga landskapet, alltid med ett glittrande Medelhavet i bakgrunden. Låt mig slå ett slag för pittoreska smala gränder i typisk italiensk stil. Fiskebåtstäta hamnar med charm som nästan tar sig in i ert vardagsrum. Dramatiska vidder formade av Vesuvius heta aska. En hetlevrad och mycket humoristisk och välklädd komissarie använder hela kroppen när han pratar. Resonerar, klagar och bestämmer på polisstationen i staden, utom när flickvännen Livia ringer, då är han inte lika stursk. Fumlig och extremt snabbtalande kollega ömsom irriterar ömsom charmerar i värsta Mendoza ( från Zorro) manér. Här finns dynamik och humor blandat med vackra vyer, enastående kvinnor och sydeuropeisk charm. Långt i från den tråkiga Chief inspector Gadget.. förlåt Barnaby.

Mary Kay

Jag befinner mig på indianmark. Den majestätiska arenan där indianer under höst, vinter och vår krigar på glashalt underlag, där män likt grottmänniskor skriker ut sin vrede över tre stackare i svart och vitt som inte har förmågan att se allt. Där står jag redo att gå upp på scen.

Jag möts av ett enorm starkt ljus när jag går upp på scenen. Strålkastarljuset förmínskar mina pupiller till små små pärlor. Det starka ljuset gör att jag inte kan se publikhavet, det är svart runt den vita ljuskäglan. Men jag hör publikhavet. 3000 kvinnor busvisslar, skriker och applåderar min och några andra killars närvaro på scenen. Är det en dröm? Man skulle lätt kunna tro det.

Nä huvudpersonerna i det här sammanhanget är inte ett gäng vettskrämda män med rosa badge:ar på magen. De är här för att stötta de verkliga vinnarna. För det är faktiskt så jag ser det efter två dagars semenarium. Man kan tycka vad man vill och säga vad man vill om fristående hudvårdskonsulter. Att jobba i ett utav världens mest framgångsrika företag (sett till företagskultur och karriärmöjligheter) borde inte vara något annat än en vinstlott. Jag har varit på mitt första Mary Kaysemenarium och jag bestämde mig för att åka dit utan några som helst förutfattade meningar. Jag tänker inte ta någon strid och försvara Mary Kays företagsidé inför människor som ännu inte ansträngt sig för att ta reda på vad det verkligen handlar om. Däremot finner jag stort intresse i att diskutera men de som vet. Och Forbes Magazine kan ju inte vara helt ute och cykla.

Jag råkar känna en fruktansvärt bra konsult. Om ni någon gång skulle vilja prova på en eller flera Mary Kayprodukter så hjälper jag gärna till att ta kontakt med henne.

Kulturkalas

Tänk er en Langos med alldeles för mycket lök. Tänk er en vattnig öl i plastglas med dunka-dunka i bakgrunden. Att kryssa över och emellan starkströmskablar som förser mobila tivolin med ström. Tänk er lottstånd och hjul som förmodligen ärvts i generationer där siffrorna är suddiga. Och en och annan frivillig med ett uttvättat Flunsåsemblem på ryggen.

Det är festivalyra i Sverige. Göteborgs kulturkalas, Karl-Oskardagarna, Homecommingfestival i Jönköping osv. Man ur huse stegar vi med våra barn eller bekanta och släkt från andra delar av Sverige. Solbrända efter semestern vallas vi runt i våra märkeskläder inköpta på glesbyggdsoutlets bland torg och lotteristånd. Betalar kraftiga överpriser på ballonger och pannkakor som håller våra barn tysta i tio minuter. Olika företag trycker sitt namn på ballonger och pennor för att komma åt alla vuxna genom barnen. En markandsstrategi som alltid fungerar i sommarsveriges augusti.

Och mitt i allt detta står en man och filmar mina barn som åker på en karusell. Det är inte bara mina barn som filmas med en amatörkamera. Han lägger minst två timmar på detta och när jag ser honom andra gången kommer polisen. Föräldrar har ringt och uttryckt sin oro över detta. Polisen tar mannen till sidan och förhör honom. Men festivalledningen har godkänt möjligheten att få filma och därför finns inget att anhålla honom för. Då får polisen plötsligt in en anmälan på mannen för förargelseväckande beteende.

Tänk er en ungersk Langos med öl i platsglas i sommarsverige!

Yukiko Duke

Idag fick jag en exklusiv presentation av min dotters lärare på hennes nya skola. Det kändes som de stod och väntade på att jag skulle komma. Det var kul att få ta alla i hand och få en alldeles egen stund och prata lite. Tänk att min lilla ängel börjar skolan nu. Är det någon som är förberedd och förväntansfull så är det Emelinda.

Idag åkte jag från Göteborg till Växjö och tillbaka för att hämta mina barn. Det blir många mil när man tar båda hållen men idag så gick det oerhört lätt. Jag har aldrig tidigare upplevt E6:an och landskapet runt omkring så vackert. Att det halländska bondelandskapet kunde ge ifrån sig såna underbara vyer var för mig okänt. Vädret gjorde naturligtvis sitt till. Men tänk er det klassiska windowsskrivbordet på din PC, lägg till ett gäng idisslande kossor, några vindkraftverk och vita bomullsliknande stackmoln och resan söderut blir nästan en poetisk upplevelse.

Men det bästa av allt var ändå Yukiko Dukes sommarprat. Utan tvekan sommarens absolut bästa och mest intressanta berättelse hittills. Vilken underbar berättarröst, vilken förmåga att fängsla och hon hade verkligen något att säga. Jag vill rekommendera alla som inte har lyssnat att verkligen göra detta. För alla er som inte upptäckt Sommar i P1 så är det både bildande och underhållande på samma gång. Ta er tid att lyssna!

                                         Halland

Golf

Första golfrundan på flera år är avklarad. Den bjöd på varierande golf. Svårt att hitta rätt avstånd bara. Mizuno har jag aldrig spelat med innan och dom gick långt. Det mest glädjande var nog ändå att närspelet fanns där. Stundtals bländande. Sen hade jag svårt att träffa green, det var det ingen tvekan om. Men med den dyra greenfee som klubben tog ut var det lika bra att använda hela banan. Fy skäms Albatross GK att ta 200 spänn för en korthålsbana. Men ni vill förmodligen inte ha några andra än medlemmarna hos er.

Min motspelare var mycket nära en hole-in-one. Ett fantastiskt utslag resulterade i en 2 decimeters putt, ja han behövde aldrig putta i den. Den var självklar. Stabil från tee och bra puttning, men framförallt en mycket trevlig motspelare. Golf är en trevlig social sport om man hamnar med rätt människor i bollen.

Idag fortsätter vi med minigolf.

"En dag i staden, jag gick där och tänkte"

"Mitt i en storstaddjungel. Bland betong och stål" Så börjar Lena Philpssons låt Dansa i neon. Och det var precis där vi befann oss för lite knappt 11 månader sen.
När jag vaknade och reste mig upp från sängen såg jag havet. Visserligen en bra bit bort men ändå, jag såg havet. Bortom alla hustaken glittrade det blå Medelhavet och kallade på mig. Att se havet det första man gör när man vaknar tror jag ger förutsättningar för att varje dag kommer att bli en bra dag. Det är mitt drömboende att varje dag kunna vakna och se havet.

Efter att ha passerat en hotellobby i all sin marmorprakt och med sin ljusa och fräscha interiör passerar vi i något som liknar en tunnelbanespärr och ja, faktiskt med ett passerkort i handen. Så funkade det på det hotellet. Jag är inte helt säker på att jag ville veta varför. Men så fort man sätter sin fot ute på gatan så sätter mina sinnen igång att arbeta. Särskilt när man som vanlig dödlig svensk med begränsad reskassa sätter stort värde på de tilfällen som ges till utlandssemester. Det första som slår en är ljudet av trafik. Som Lena beskrev det tidigare befann vi oss bland betong och stål och som så ofta i denna miljön blir trafiken ett evigt dånande inslag i stadsbilden. Som skrikande apor i djungeln? Nja kanske inte riktigt, men till en början hör man ju alla ljud och efter hand vänjer sig örat och filtrerar bort ojämnheterna till ett enda dovt surr. För mig var tempot den största omställningen och ljudet av smattrande gummi från bilens däck mot brunnslock och andra ojämnheter i gatan den största skillnaden. Och när man i Sverige tittar till vänster, höger och sen vänster igen innan man går över gatan så gjorde man om detta ytterligare en gång för att försäkra sig om att inte bli ett frimärke på vindrutan i en gulmålad Seat.

Lukten av varm asfalt och avgaser blandat med nybakat bröd och bakverk kan ju knappast jämföras med porlande bäck vid Siljanstranden i Dalarna men båda har en charm, särskilt för ett betongbarn som jag. Storstadpulsen i en sydeuropeisk stad söker man ju av en anledning och det ena förtar ju inte det andra. Men charmen i att strosa i och känna dofter gör sig påtagligt i just värmen. Och det är en annan slags värme än den man känner hemma. Sen gör det inte saken sämre att alla för ögat synliga intryck ger en imponerande känsla av nyfikenhet som inte går att uppnå hemmavid.

Klockan är strax efter nio och i jakten på ett frukostställe mellanlandar vi på ett bageri och köper med oss fyllda croisanter med nötig chocklad och en platt kaka av något slag med ett gigantiskt lock av florsocker på. Frukosten är inte på något sätt imponerande men vid varje tugga eller vid varje mun kaffe som värmer halsen ger Familia Sagradas ståtliga fasad något att titta på. Detaljerna är oändliga och frukosten blir inte så tokig ändå. En och annan byggnadsställning som klättrar längs det ojämna väggarna stör givetvis helheten men vad gör väl det? Tornens strävan mot atmosfären är imponerande och det var väl just den utsikten som gjorde frallan och kaffet onödigt dyr. Därför fick den nötiga chockladfyllningen följa med kaffet ner i magen i ren kompensation. Det var kanske inte helt uppskattat av caféägaren.

Florsockret från den platta kakan hade svårt att ligga still. Inte konstigt med tanke på att den förtärades i en öppen buss i full rusningstrafik. I en snittfart på dryga sjuttio målade florsockret ett clownliknande utseende i våra ansikten på väg mot stadens sydligare delar. Efter ett besök vid stadens stolthet Camp Nou sökte vi oss ner mot havet igen. Där havet finns där finns också själen, kanske någon tänkare sagt. Jag vet inte. Men så känner jag i alla fall. Och en god vän till mig tipsade om ett ställe med världens bästa Strawberry Daquiri. För de som ännu inte har besökt Zahara Lounge Bar så kan det varmt rekommenderas för dom som gillar att dricka drinkar. Fruktansvärt goda!

En dag i Barcelona ger så många intryck och inte blev det sämre av att man var där i kärlekens tjänst. Att ta dagen som den kommer och inte planera för mycket. Så tycker jag att Barcelona skall upptäckas.

Hisingen, Sveriges Mallorca

Nu har jag varit på Mallorca en vecka. Underbart väder och stranden varje dag. Den där känslan av att det blir fint imorgon också utan att kolla väderleksrapporter är så skön. Att säga till sina goda strandkamrater: -"vi ses väl imorgon igen?"
Nu är det inte helt sanningsenligt att jag varit på Mallorca, men väl Sveriges Mallorca, Hisingen. Detta är min nya mycket goda vän Rickards sett att se på Hisingen. Och jag håller med på många sätt. Mallorca har inget Biskopsgården, inget Vågmästareplatsen inte heller något Backaplan. Men Hisingen är omgivet av blått vatten, bra väder och lite till. Dessutom påstår min svåger att människor på Hisingen är snyggare. Något som säkert gäller på Mallis också.

Idag har Anna och jag shoppat i Göteborg. Nordstan, fredsgatan, kungsgatan, klassiska handelsstråk i citykärnan. Därefter åt vi Gustafssons burgare och getost och ricottafyllda spetskålsdolmar med sparrisrisotto och till detta drack vi Nynäshamns landsortslager på Rover. Och detta i lugn och ro. Mycket gott!

Hisingen, Sveriges Mallorca

På måndag väntar min första golfrunda på flera år. Albatross GK skall få finbesök, två långa ståtliga graciösa herrar skall spela backtee på korthålsbanan. Förväntar mig bra närspel.