En blandning av sött och salt, mest sött.

Reaktionerna över att se en kändis kan ta sig olika uttryck. Själv ser jag inte jättemånga kändisar eftersom jag bor i en relativt liten stad där kändistätheten inte är så hög. Då räknar jag inte in de lokala personligheterna. Stockholm blev däremot en liten påminnelse om att där rör sig en del känt folk. Definitionen av en kändis kan också diskuteras till oändlighet. Är en före detta Robinsondeltagare något att skryta med? Nej det tycker jag inte. Men ändå känner jag att han är en kändis. Att jag nästan såg Sean Penn funkar ju inte att gå ut med i det offentliga. Kanske var det ett resultat av den välblandade Mojiton som skänkte bilden av en rufsig Sean i en hotellsoffa i centrala Stockholm, vad vet jag?

Mitt mål med Stocholmsbesöket var absolut inte att gå runt och spana på föredettingar. Jag hade tillräckligt att spana på i form av vackra byggnader, båtar, turister och "vanliga" människor som passerade i min närhet. Jag blev alltså mer tagen av att se Globen än Jan Emanuel. Med kameran runt min axel kryssade jag fram bland gator och torg för att se och uppleva huvudstadens vackra siluett i solnedgångens generösa och vackra ljus. Med kartans hjälp blev staden ett föremål för min upptäckarglädje och till fots är ju det bästa sättet att uppleva.

På hotellets tak fanns en bar där första dagens intryck summerades över ett glas vin. Jag blev märkbart tagen över folks vilja att ta kontakt där på taket. Vi svenskar pratar ju normalt sätt inte med varandra, särskilt inte om vi inte känner varandra. Men kanske är folk från Tranås annorlunda, eller boende i Kiruna lite mer angelägna om att höra sig för vad sällskapet där borta har att säga om livet. Fascinerande och roligt. Kusinen som känner till stan sen länge bjuder på bra tips om matställen och saker att uppleva och Stockholmsvistelsen med en del förväntningar innan överträffas på många plan. Jag vågar lova att det inte kommer att dröja 26 år tills nästa gång jag kommer hit. På vägen hem besöker jag Gränna för ett litet matstopp och inköp av söta polkagrisar vid Vätterns kant. Och vem ser jag där om inte Alf Svensson! Nej det var inte han. Det var bara en "vanlig" husvagnsägare.