Strandliv

Skillnaden mellan att ligga vid havet och vid en insjö är långt mer än bara salt vatten och vind. Folket är kanske ändå det man bär med sig från besöken vid det svalkande vattnet. Nu är det så att där jag brukar bada vid havet inte är något Baywatchhak direkt. Där finns inget after-beach och tacka Gud för det men där finns boråsare. Det är en fin strand dit barnfamiljer åker och en sak slår mig när man ligger där och tittar. Det skall ätas direkt när man kommer fram. Det är knappt så solstolar hunnit vecklats ut, parasoll fällts upp, solkrämen trängt in i huden och bikinin är på innan man slänger upp värsta lunchen. Och det är inte barnen som efterfrågar maten, de är redan nere vid vattnet. Förmodligen har resan till stranden slitit på både kropp och själ.

En annan sak som slår mig är det flockbeteende som råder på stranden. Nu snackar vi om en strand som är kanske 700 meter lång men ändå får man ett gäng boråsare med baguetter stora som den inbakade pizzan vid namn Calzone tre meter från sig. Och det tuggas och pladdras med räksallad i munnen om både det ena och det andra. Någon tuggar tuggumi med öppen mun så till den milda grad att käkarna rör sig 10 cm i sidled. Det finns en del göteborgare med barn som tjatar om den den lilla matsäck med frukt man har med sig också. Men där finns inte mycket att gnälla på.

På Evedal har vi ett Baywatch fullt av Sean Bananer. Herregud vad många dom är! Keps, skägg och solglasögon. Jag trodde det var han minst 30 gånger. Sen har vi de jag tog upp i en blogg i vintras. De som speglat sig lika länge som en graviditet i vintermörkret på stadens gym. De får nu lov att visa upp sina sexpack. Evedal bjuder inte på någa speglar så man får hoppas att dom inte missade nackmusklerna i vintras. Annars kan det ständiga tittandet neråt skapa nackbesvär senare i sommar. Allt som fattades var en David Hasselhof i röda badbyxor körandes en gul bil på stranden för att sen hoppa i och hämta en snygg bikiniklädd tjej med perfekt kropp ur vattnet och utföra mun mot munmetoden.