Tåget rullar in mot Köpenhamns centralstation 10.47 lördag förmiddag. Ut stiger två ståtliga grabbar fulla av förväntan på dagen. Förväntningarna ligger inte i ett fullspäckat program med 13 öl i kroppen, tvärtom ligger förväntningarna på ett plan av att känna in atmosfären, ladda vardagsbatterierna och behandla livets utmaningar på ett avslappnat sätt. Båda vet nog ganska säkert att de förväntningarna kommer att infrias eftersom de i mångt och mycket delar synen på livet.
Köpenhamn känns kontinentalt och nästan lite exotiskt, särskilt när man spenderar hela året i en liten stad i Småland. Kontrasterna är stora och storstadspulsen gör sig påminnd på flera olika sätt. Endast 2,5 timmar från Växjö kliver man av tåget och ramlar praktiskt taget in på Rådhusplatsen. Man hör surret av ett annat språk, märkligt nog nästan helt obegropligt ibland. Ljudet av trafiken, folkvimlet och byggarbetsplatserna skapar en plats där man blir en i mängden, nästan lite osynlig och den känslan är faktisk efterlängtad känner jag. Till skillnad från Växjö där man faktiskt blir igenkänd ganska ofta
Behovet av att få smälta in har vuxit den senaste tiden och därför blev Köpenhamn den plats som min vän och jag valde för att bena ut livets stora frågor. Att sitta i Nyhavn med ett glas öl i handen och ställa sig den eviga frågan "Vad är meningen med livet?" ställer vissa krav på omgivningen. Nummer ett känns ganska central och viktig. Någon som lyssnar eller har nåt att komma med själv för den delen, Check! på den.
Nummer två är lika självklar som ettan. Någon som vågar ta i en sån allvarlig fråga, Check! på den.
Tre, någon man kan skratta med och säga sanningen till i alla lägen, Check! på den med. Som ni förstår handlar detta blogginlägg om glädjen över att ha en vän man kan lita på i alla lägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar