Glamour, 25 år i trogen tjänst

Jag läser någonstans att Stephanie Forrester väljer att sluta i Glamour efter 25 år. Jag kan inte låta bli att förundras över denna långa karriär i en och samma serie. För er som inte vet är detta en amerikansk såpa från 1987 där maktspel, äktenskap och kärlek är grundstenarna. Varje program är 19 minuter långt och bryts ner i 8 delar tacka vare reklam och signaturmusik mitt i. Man filmar med endast en kamera vilket gör att alla står vända mot kameran och säger sina repliker även om de pratar med andra människor. Man tänker också högt en del. Stephanie var den starka kvinnan som styrde familjen med järnhand och avskydde sin svärdotter som försökte lägga beslag på familjeföretaget. Ja ni förstår. Att Stephanie, eller Susanne Flannery som hon nu heter på riktigt nu väljer att avsluta sin karriär oroar djupt. Serien har mycket kvar att ge efter 25 år känner jag.

Hur vet jag allt detta? Det började med att jag hade ett "lysande" själ till att skjuta upp pluggandet en halvtimma. Sen var ju manusförfattarna fruktansvärt skickliga på att leverera cliffhangers i den här typen av serier så man var ju tvungen att sätta sig ner dagen efter och sen rullade det på och jag blev fast. Okej man blev inte raketforskare av att titta på den serien men kanske mättades behovet av att se dålig TV. Det kanske förde det goda med sig att man idag inte hoppar på en massa dåliga dockusåpaprogram mellan 8 och 9? Jag tror det.

Jag tror att serien Glamour visserligen speglar glamouren i modevärlden men som skådespelare måste ju serien betraktas mer som Dolly Partons "working 9 to 5". Tänk att leverera repliker i samma serie i 25 år.
På löpande band. Tack Stephanie! Jag önskar dig lycka till med det du tar dig för utanför Forresters.

Den lilla snutt av Glamour som berikar mitt liv just nu är när jag går på den röda matta som leder in till ICA cityhallen på Sandgärdsgatan. Fotoblixtarna har jag inte sett till dock.