Det går inte att ta miste på att hockey är en sport som uppskattas av medelålders vita män med keps. Det går heller inte att missa att det är en arena där man kan skrika för allt man har till en man med svart och vit tröja. Ord om hur "jävla blind" han är eller "helt jävla oduglig" är inte helt ovanliga. När man sitter på rad 12, skyddad av både publik och plexiglas är den vita medelålders mannen med keps såpass modig att han vågar skrika ovan nämnda fraser. Samtidigt som han mölar ner en Lammhults tjockkorv med massor utav senap och ketchup och en kopp kaffe i pappmugg. Den medelålders vita mannen med keps är inte bara förtjust i lokalproducerad varmkorv, han är expert på hockey, kan variera sitt ordval med massor utav svordomar och han kan med en gigantisk jumbotrons repriser se betydligt bättre än de svartvita stackarna på isen.
Här är han kungen, han befinner sig i sin "comfort zone" bakom plexiglaset och han uppvisar pondus och karaktär inför likasinnade. Man får höja rösten och skrika ut sitt missnöje, ja man får till och med prata med mat i munnen till alla andras förskräckelse. Dagen efter kommer han med sin fru till Stadium och skall titta på en vinterjacka. Då är han inte lika stursk längre. Inget plexiglas, ingen publik att ta skydd av bara frugan och en säljare och framförallt ingen korv att tugga på. Så timid och vältalig, så charmerande och förstående och i bästa fall en riktig lustigkurre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar