Overshoot Day

Den 23 september i år hade vi nyttjat de resurser som jorden kan ge oss. Vår Overshoot Day kommer bara tidigare och tidigare. 1995 tog Jordens resurser slut 21 november och 2006 var det 6 oktober. Jag tycker på något sätt att detta är tydligt och överskådligt sätt att se på vart vi är på väg. Om hela Jordens befolkning skulle leva som i Sverige så skulle dagen inträffa i slutet av april. Med Sveriges sätt att leva skulle vi behöva tre jordklot om året. USA skulle behöva 5 och Indien klarar sig med ett halvt jordklot.

Global footprint network har lyckats åstadkomma en slags mätsticka på vårt slöseri i form av tid och det är lätt att ta åt sig. Och att Sverige ligger högt i antalet jordklot kan ju inte vara en överraskning för någon. Möjligtvis kan någon stackare under tennisveckan i Båstad vara lyckligt ovetande om att hans traskande av Champagne både förolämpar producenten av drycken och bidrar till ett fruktansvärt slöseri. Nu förväntar jag mig inte att han skall släcka ljuset resten av året i någon slags ånger och hylla "earth hour". Inte heller ha koll på hur många jordklot som krävs för hans traskande. Det enda positiva med traskandet är väl att man inte förser korkhjärnan med alkohol.

Från jordklot till något helt annat. Hästsvansen har hittat till Växjö. På Storgatan går långa ståtliga modemedvetna killar och på toppen av huvudet kan man urskilja något som liknar en äkta Zlatansvans. Somliga har lyckats krafsa ihop 10 hårstrån och andra har en fullt utvecklad svans. Undrar just var dom köper tofsarna? På H&M kanske? Fotbollsmodet är ganska fjolligt måste jag säga. Killar som drar sitt långa hår bakom öronen är inte på något sätt en fröjd för ögat.

En fröjd för ögat är däremot nästa veckas semester. Eller jag väljer att kalla det en välbehövlig pappaledighet. Dags för pappa att få lite ledigt från barnen. Visst låter det hemskt? Men efter dagens bataljer blir Malaga ett ypperligt tillfälle att fylla på med ny energi tillsammans med min älskade Anna.

App-tips: The Time Killer från SAS

Flottigt värre!

På den lokala simhallen är inte längre klor den doft som dominerar när man gör sin entré. I många år har just klordoften varit ett bevis på att man närmat sig badhuset. När palmerna får sin plats bland vildforsar och vattenrutschkanor med transperent tak blir också frityrdoften från pommes frites en del av verksamheten. För här är det tänkt att man skall bli kvar länge. Så länge att magen börjar kurra, eller att barnen redan i entrén får syn på eller känner doften av frityros.

Det sas att när man införde rökförbud på krogarna skulle man känna andra dofter mycket tydligare. När man införde mat i simhallen försvann klordoften. Jag tror faktiskt att jag föredrar lite klordoft före oset från köket, därför att oset stannar nämligen inte i köket. Det följer med maten ända ut i badhallen eftersom besökarna behagar ta med maten dit. Och kanske är jag gammalmodig men jag har så svårt för att se människor med bar överkropp sitta och äta. Detta gäller även i 30 graders värme vid Medelhavet. Och i min strävan att lära mina barn ett bra bordskick blir dagens besök en lärdom i hur man inte sitter och äter. Och ingen av dagens restaurangbesökare hade egentligen något större behov av att fylla på med grisig frityrolja. Men palmer, strömt vatten och vilda forsar kan nog locka fram lite hunger ändå.

Den vildaste ungen i barnpoolen (han var betydligt äldre än den rekommenderade åldern 5 som råder för 4o centimeters djup i ljummet vatten). Ungen, den vildaste alltså, värre än forsen nere vid palmerna skvätte vatten på allt och alla. Spädbarn fick så väl som deras föräldrar sin beskärda del av klorat vatten över sig. Han var den som puttade hårdast och mest, trängde sig i rutschkanan och lät mest. Runt poolen rörde sig en man i finaste Dressmanstil. Skjorta och slipover. Rakat och blankpolerat ägghuvud och fullt av självförtroende med vitt headset (förmodligen från en iPhone) förberett för eventuella samtal spanade han in allt utom sin störiga son. I sin strävan att se snygg och eftertraktad ut glömde han alldeles bort varför han egentligen var där. Kanske var hans omdöme och ansvar bedövat av all den frityrolja som vällde ut från restaurangen. Och kanske tog han vara på det lilla överkott av syre som alla palmerna lämnar när han ständigt valde att andas in. Ett mycket effektivt sätt att få bröstkorgen att se större ut.

Man bör inte dricka vattnet

"Finns det svenskt kaffe på hotellet?" Vad är svenskt kaffe och var odlas bönorna? I gävle kanske? I Brynäs hockeys hemmaarena Gevalia Arena? Eller kanske i Karlstad Löfbergs Lila Arena?

"Gud va skönt det ska bli att komma bort". Lasse Åberg hade helt rätt i när han mycket träffande i inledningstexten till Sällskapsresan skrev: "Svenskarna reser inte till någonting utan ifrån" . "Man bör inte dricka vattnet".
Man reser för att slippa Sverige, man reser för att komma bort från vardagen. Stannar man hemma finns det alltid saker att göra, man kopplar inte av. Ursäkta mig men är det verkligen ett skäl till att åka 500 mil hemifrån? För att slippa diska, tvätta och laga mat? "Att dessutom åka till samma ställe varje år är smidigt och man vet vad man får".

Jag vill inte på något sätt göra narr av de som bokar samma hotell varje år på Kanarieöarna men om jag ställer saker på sin spetts litegrann. Ni skulle ju kunna köpa samma Aftonbladet varje dag, då vet ni vad ni får och det är smidigt. Laga samma mat varje dag, då vet ni vad ni får och det är smidigt. Köp en husvagn, ett hus på hjul så att ni kan dra den till en camping och låta den stå där för evigt. Låta det växa mossa i  mönsterdjupet på däcken så att det inte är tillåtet att köra hem den igen. Underbart att få se samma grannar i 25 år och Böda Camping lika länge. Proppa husvagnen med "svenskt kaffe så ni slipper prova något nytt. Det vore ju förskräckligt att prova lokala specialitér. Kroppkakor med Zoegas kaffe!

Tänk att åka till samma ställe varje år och se poolskötare, receptionister och bartenders komma och gå, hotellchefen gå i pension. Vilken trygghet! Lägga tusentals kronor på bränsletillägg för att år efter år få äta ett internationellt kök med svensk touch med personal som ta beställningen på svenska.

Ni får gärna fortsätta åka till samma ställe men ni går miste om det som jag tycker är huvudsyftet med att resa, att "komma bort". Nämligen att upptäcka nya platser, ny mat, nya miljöer och andra kulturer och tro mig. Det berikar att få använda hjärnan i ett annat land. Eftersom man oftast går samma väg till sitt jobb, man sitter på samma stolar, besöker samma affärer, handlar samma mat osv. Känslan över att gå på mark man aldrig besökt innan. Den här maten har jag aldrig ätit innan. Låt oss se vart vi kommer om man går här.
Att inte veta vad man får, att det inte alltid går smidigt, det är ju det som är den sanna glädjen i att resa.

Vad hände på 100 år?

En kamera som ser om du ljuger. Japp nu är den snart här på våra flygplatser. Den kommer att scanna ansiktsryckningar, puppilernas storlek mm. "Tekniken bygger på det faktum att det i människans ansikte döljer sig en rad subtila uttryck som kan vara ett tecken på om vi ljuger eller talar sanning. Det kan handla om allt från storleken på ögats pupiller, hur ögonen rör sig, läpparnas form till blinkningar eller till ett blodkärl i pannan som plötsligt svullnar upp."
Efter en röntgen som scannar vår organ och visar våra vitala delar skall vi senare passera en ansiktsröntgen som kollar sanningshalten i det vi säger. Någonting säger mig att det snart kan vara effektivare att köpa en flygbiljett på ett lågprisbolag för en sådär 199 kronor och få reda på det som våra sjukhus varken hinner eller har förmåga att upptäcka, nämligen sjukdomar.

Tänk er om några år när ni kännner oro över t.ex.smärtor i bröstet. Istället för att vänta 3,5 år på en tid hos läkaren köper ni en tur och returbiljett med flyg till Stavanger och får kroppen scannad från topp till tå. Se bara till att hålla er till sanningen vad beträffar innehållet i påsarna från tax-free. Annars kanske ni misstänks för terrorism och hot mot landets säkerhet.

Strauss-Kahn ångrar sig. Det var inte bra att ha sex med hotellstäderskan i New York. Han vill nog vända blad nu. En annan bladvändare var på TV i torsdags. Han fraktades med häst och vagn till riksdagens öppnande. Det var någon välpolerad sjuglasad vagn, putsad till tusen och därbak på vagnen stod två män i konstiga hattar. Där fanns folk som fällde ut en trappa ner från vagnen, öppnade dörrar och bugade för konungen.
Igår var jag på teater med min dotter. I Törnrosa passade tjänare och andra mindre betydande människor upp kungen på olika sätt. Och trots att dennna historia utspelade sig 1911 så har det inte hänt någonting. Kungaparets deltagande under riksdagens öppnande var som att Törnrosas sömn var förgäves. 100 års sömn till ingen nytta. Linneateaterns moderna tappning av denna klassiska saga tillät en breakdansande kille från 2011 väcka Törnrosa ur sin sömn. Ett tecken på att klassiska verk kan föra Sverige i tiden och vara föränderliga. Och sen bugar vi för och titulerar Calle för hans majestät. "Illa, jag mår illa"

På Mallorca har ett SAS plan krockat med ett annat plan när det taxade på flygplatsen. Det råder motstridiga uppgifter i hur det gick till. SAS informationschef säger att ena planets vinge snuddade vid det andra planets bakdel. En passagerare påstår att planen fastnade i varandra. Det skall bli kul att följa vem som har rätt.
En lustigkurre till passagerare skojade till det (trodde han) på City airlines plan till Turkiet när det skulle starta igår. Han sa något i stil med "Hoppas piloterna har koll på handbromsen" i en ganska hög ton. Och därmed hjälpte han säkert en del passagerare att övervinna sin oro över att flyga.

Biblioteket

Jag tillhör en grupp föräldrar som inte har tagit med mina barn på babysim, sång i kyrkan eller babyrytmik. Jag tillhör den skaran av föräldrar som gärna klättrar med barnen på lekplatser, lånar deras sparkcyklar och bygger tågbana. Och jag tillhör den lilla grupp föräldrar som tar med barnen till stadens bibliotek. Åtminstone den lilla grupp av pappor som gör detta besök. För papporna lyser verkligen med sin frånvaro i denna miljö.

Tystnaden som råder har jag alltid gillat och där finns någon slags mystik i att skrida mellan hyllornas bokstavskombinationer. Låga bokpärmar ger utrymme för ofrivilliga ögonkontakter med främlingar på andra sidan och bibliotekens akustik ger en känsla av harmoni och en flykt från samhällets annars så ljudliga impulser.

Hur förvaltar jag då denna romantiska bild av biblioteksväsendet? Jo jag tar med mina två barn som kan allt annat än att hålla tyst. Kanske ser jag en chans att med hjälp av regler jag inte själv satt upp få en stunds tystnad på två väldigt pratglada ungar. Jag brukar på vägen dit förklara att på ett bibliotek råder "största möjliga tystnad" Nej, jag tar med mina två barn i syfte att ge dom en annan bild än den som Bolibompa  står för. Jag vill öppna upp deras ögon för det jag själv uppskattar och eftersom vi läser böcker varje kväll är biblioteket ett bra ställe att få variation på literaturen.

Mina barn tycker om att bestämma och därför låter jag dem i sann demokratisk och familjär anda välja 4 böcker var. Deras urvalsteknik bygger uteslutande på framsidans förmåga att fängsla och inte helt ovanligt finns djur med i bilden. Titlar som "Elmer och flodhästarna", "Billy och monstret" och "snöret upptäcker världen" fick denna gång följa med oss hem.

Som den ensamma pappa jag är i denna litterära sfär möts jag då och då av bohemiska mammor som i sin iver att hitta en speciell barnboksillustratör vid namn Wirén betraktar mina barn som just då staplar bibliotekets stolar i höjdled som paus i bokletandet. Själv försöker jag hitta intressanta kapitel i böcker på hyllan "föräldrarskapet" Förmodligen söker jag någon slags bekräftelse på att jag gör rätt, åtminstone ibland.

Om jag har riktigt otur är det sagostund i barnbokavdelningens stjärnrum. Ett cylinderformat rum med bra akustik tack vare tjocka dörrar och med stjärnor i taket. Otur på grund av att då väller babysims, babyrytmiks och sång i kyrkanmammorna in, även kallade barnvagnsmaffian. De som inte kan träffas i någon annan form än grupp om minst tre. Med flashiga skötväskor proppfyllda med tupperwareburkar, hakklappar med texten "pappa är bäst" parkeras 14 Urbandjungels vagnar med tillhörande namnskyltar i bredd. Det annars så tysta biblioteket har förvandlats till ett surannde ljud av jämförande och gullipluttande mammor. Doften av majspuré blandas med doften av mammornas parfymer och välfyllda blöjor av olika innehåll. En sagostund för barnen måste ju upplevas i grupp och där flyr jag och mina barn bibliotekets akustiska barriär för att sätta tänderna i dagens skörd av litteratur.

Tankar för dagen

Ibland önskar jag att tillvaron såg ut ungefär som på bilden nedan. Självförsörjande hushåll genom fiskfångst kokosnötter och odlade grönsaker. Ta dagen som den kommer.

Jag kan bli väldigt trött på ekonomiska nyheter. Stockholmsbörsen, Nasdaq och Dow Jones. För att inte tala om euron, Grekland och det misslyckade EMU-samarbetet. Stödpaket och reporäntor. Vi matas dagligen med hot om höjningar av bostadsräntor, chockhöjda elpriser och ekonomiska kriser. Det är svårt att välja bort dessa nyheter, de finns där hela tiden.
Nej Världen behöver en paus från allt detta. Hur vore det om vi landade på en öde ö där matpriserna värderades i hur långt tid det tog att samla in den istället för att Khadaffis krig mot sitt eget folk påverkade priserna. Eller vetskapen att den fisk som du äter är fångad 50 meter från matbordet istället för långt ute till havs för att sen rensas och förpackas på andra sidan jordklotet och sen tillbaka.

Nej en hydda i naturmaterial, självfångad/odlad mat och massor av tid för eftertankar. Det jag absolut inte skulle sakna är Växjöbornas gnäll över parkeringsavgifter i stan. Detta fruktansvärda gnäll och frustration över någon slags "rättighet" att köra och parkera sina bilar inne i stan utan att betala. Att dessutom betrakta denna avgift som det största och enda skäl till att välja ännu en tråkig galleria för sina inköp är rent skitsnack. Det är inga problem att ta bilen mellan alla olika affärer på ett relativt stort område väster om Växjö men att gå två minuter för några kronors parkering (och då menar jag inte stortorget) det verkar vara en omöjlighet. Jag missunnar inte Samarkand ett stort kundflöde och goa pengar men använd inte parkeringsavgiften som ett argument för att välja bort en rik variation på butiker och uteserveringar. Det är bara i Växjö man skyller på detta.

Happy Feet

Om ni går in på www.nzemperor.com kan ni följa pingvinen Happy feets färd tillbaka till Antarktis. Han är nu försedd med en GPS sändare och simmar söderut. Han släpptes ca 70 mil söder om Nya Zeeland och har 200 mil kvar. Jag har bestämt mig för att vara uppdaterad på hans färd mot kyligare breddgrader.

I kvällens maestro var det dags att dirigera både orkester och kör på en och samma gång. Jag märker att jag är tämligen ensam om att titta på programmet på mitt jobb. Ingen att bolla utröstningarna med, ingen att diskutera tretakt och fyrtakt med. Varför var Ola Rapace så kort i tonen innan sitt framträdande? Generellt sätt är jag emot program där man röstar ut folk men jag tycker att temat är såpass intressant och jag lär mig en del om klassisk musik. Annat är det med Robinson. Absolut ingen förnyelse alls. Jag har sagt det förut. När Emelinda har kompisar hemma och de inte kan komma överrens om vem som skall leka med vem. Likheterna är slående och då skall man komma ihåg att min dotter är 6 år. Tänk på det alla ni som tittar på det. Och varför heter det Robinson? Sätt en frivillig man på en öde ö och hämta hem honom om ett halvår, när skägget har växt ut. Snacka om kvalitetsteve.

Som bakgrundsmusik till detta blogginlägg lyssnar jag på turkisk popmusik (Mustafa Sandal) Även detta kan vara svårt att ta upp i lunchrummet men jag skall göra ett försök.

Till sist vill jag dela med mig av ett grönländskt ord och dess betydelse: qimmersuaqarusunngilaq=hon vill inte gärna ha en hund