Uppmuntran till brott.

Bland hyllmeter lördagsgodis på Hemmakväll bryter den lilla killen mot lagen. Jag ser i hans ögon att detta berg av godis blir på något sätt hans. Hans föräldrar lyser med sin frånvaro i hans absoluta närhet, upptagna med att prata med sina vänner. Den lilla killen ska nu ta två beslut som kommer få två helt olika konsekvenser. 

Det första beslutet skänker njutning i munnen och han ser nöjd ut. Det andra beslutet är inte helt genomtänkt ur njutningssynpunkt men väl så förståeligt för den åldern som killen representerar. Att söka bekräftelse för något man gjort är liksom grejen när man är så där emellan 2-3 år. Och i åtminstone 8 av 10 fall så får barn en positiv bekräftelse från sina föräldrar, åtminstone vill jag tro det. Som vuxen observatör ser och förstår jag vad som håller på att hända.

Det är nu jag går lite utanför mina egna ramar. På något sätt vill jag att killen åtminstone ska få i sig en bit innan hans förhoppning om den positiva bekräftelsen skall grusas och övergå i ett helt tvärtomreaktion från mamma och pappa. De där 2 gångerna av 10 som inte handlar om uppmuntran men som självklart  är nödvändiga för att barnen inte ska bli kriminella som vuxna. Det skriver jag självklart under på. Men just i detta fall känner jag såpass mycket sympati för killens sötsug. Det är ju trots allt lördag.

Jag kommer på mig själv att vinka till killen för att ge honom några extra sexunder att bearbeta den sega godisen. "Somliga straffar Gud direkt" brukar man säga och kanske är just den sega, starkt färgade och syrliga sötsaken Guds sätt att bevisa just detta. Killen är nu på väg mot sina föräldrar med en halvtuggad godisbit i handen. Domen låter inte vänta på sig, killen får förmodligen sin första lektion i vad snatteri är och beslutet att smaka på Hemmakvälls enorma berg av godis gav kanske inte mersmak.

8 av 10 uppmuntrande ord gällde inte på vägen hem för den här killen då vi följdes en bit på vägen bort från affären. Killen blev kallad odräglig av sin mor och jag gick 20 meter bakom och var nöjd över att han åtminstone fick smaka med min hjälp. Mitt laglösa beteende kanske inte är att föredra, borde jag gripit in? Nej ibland måste man begå misstagen för att lära sig.