Disney On Ice, en påkostad show av yttersta underhållningskvalité. Fantastiska skådespelare och skridskoåkare för den delen. Jag måste säga att Disney hur komersiellt det än är så är de fantastiskt bra på det de gör och barnen gillar det. En eloge till Walt som en gång startade detta. Han har förmodligen satt prägeln på hur det skall drivas.
Undrar om han tänkte sig in i hur det är att vara förälder till två barn som vill ha allt krimskrams som säljs i samband med showen? Undrar om han själv stått där med två suktande barn över blinkande plastsnurror, plastglas med sugrör, plastsvärd och hattar i plast som får värsta rolexklockan att verka prisvärd? Jag vet inte vad som är värst, tjatet som uppstår eller de hutlösa priserna. Jag har förståelse för att man som barn vill ha de här sakerna. Normalt sett anser jag att leksaker från marknadsstånd inte är av bra kvalité men jag kan ändå förstå att för 30 kronor kan man inte göra underverk. När samma leksaker kostar 180 kronor för att det står Disney på och säljs precis i anslutning till showen, ja då blir jag mer tveksam.
Jag stod emot tjatet och förklarade varför, tack och lov är mina barn så stora nu att de kan ta in detta. Att stå emot ger kortsiktigt effekten av att vara en taskig, eländig och snål pappa. På lång sikt blir effekten av att man inte köpte sig tystnaden flera. Färre liknande diskussioner, man har betydligt mindre dåliga leksaker hemma och man kan lägga 180 kronor på sina barn som får betydligt bättre och långvarigare betydelse. Jag tror vi ska åka Paddan för dom pengarna i sommar.
Två dagar innan Disneys underbara fantasivärld fick jag möjligheten att uppleva musik från sitt egentliga ursprung. Välkomponerad och framförd utan förstärkning, utan ström och utan moderna metoder. Nämligen direkt från en symfoniorkester. Det är verkligen ett hantverk och sannerligen ett erkännande att noter från 1800-talet tolkas och framförs med hjälp av blåsljud och strängar även 2014. Och ljuvligt är ordet! Publiken på detta evenemang hade en stark prägel av 40-talism, i ålder talat. Men om det ligger i människans natur att undvika vissa arrangemang för rädslan av att inte passa in. Ja då är människan fattig på ambitionen att utvecklas som människa. Vi lutade oss tillbaka till valsens födelse och musiken tog oss åtskilliga steg framåt i att vidga vyerna. Jag kan varmt rekommendera att lyssna på klassisk musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar