Försök få en femåring att sitta still i en kyrka och lyssna på samtal i en och en halv timma. Den som lyckas med det blir automatiskt en kandidat till årets uppfostrare. Jag såg efter en timma hur 1000 myror kilade in innanför brallorna på sonen just när prästen skulle be för konfirmanderna. Han kämpade tapert för att hålla myrorna i shakt den sista halvtimman men jag anade hur gärna han ville ut och springa. Han skulle kunnat springa Stockholm maraton på 2 timmar och 50 minuter.
Huvudpersonen, en jättesöt och go tjej som jag har haft förmånen att följa genom livet skulle alltså nu konfirmeras. Jag minns faktiskt hennes dop också och då kunde jag gå runt och bära på henne. Så blev inte fallet igår och tur var väl det, mest för henne själv. Konfirmationen hade ett fotbollsupplägg och tjejerna spelade upp ett spel som visade prov på kyrkans vilja att modernisera sin verksamhet och närma sig unga på ett intressant sätt. Annie hade också det stora modet och rösten för det att sjunga solo i kyrkan och det var som Tyko Jonsson säger "Det var ta mig fan det finaste jag hört sen jag konfirmerades" Fast jag har inte konfirmerats. Dessutom sjöng tjejerna Miss Li:s låt 1:a gången. Det var helt enkelt en konfirmation i min smak!
Efterföljande middag tog hockeymammorna över. Mammorna som har koll, det är moderna hockeymammor vi pratar om som inte bara följer med och applåderar och har med sig fika. Jag har sett dom i action. Här pratar vi om hockeymammor som pratar om NHL-drafter och har stenkoll på talangfulla lokala förmågor som "varit över". Just detta uttryck "varit över" kan för den ointresserade verka osammanhängande men det betyder ungefär: unga spelare som provat att spela på andra sidan Atlanten. De kan allt om Växjö Lakers och Elitserien, de har säsongsbiljetter på Vida Arena och är inte helt borta när det gäller materialfrågor. Mer pålästa idrottsmammor får man leta efter.
Deras söner som nyligen har fått körkort besitter självförtroende tillräckligt för en månlandning med rymdraket får just nu nöja sig med att låna föräldrarnas bilar till träningar. De kan mycket om allt och är inte sena med att ge sina mammor en känga inför alla gäster. Men det finns en skön attityd hos dom och även om de skall var coola inför släkten så tror jag ändå att de sätter stort värde på allt det som deras hockeymammor och hockeypappor har ställt upp på. Dessutom jobbar killarna nu och det kommer drastiskt att ingjuta lite ödmjukhet i den på ytan hårda attityden och göra dom till riktigt bra killar. Missförstå mig inte, det är bra killar nu också men den sista pusselbiten passar när dom fått en praktisk erfarenhet från yrkeslivet vad det innebär att jobba för allt det som finns runt omkring dem. Så var det i alla fall för mig.
Tack familjen Karlsson/Jonasson för en trevlig dag igår och Lycka till med fotbollen Annie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar