"Vad ska det bli av ungdomen av idag? Stå och hångla mot självaste domkyrkan, mitt på ljusa dagen. När vi var unga, då gick man på dans minsann. Och inte stod vi och höll på så där"
Är det så här man kommer att låta när man är 75? När man går och kämpar med rullatorn på kullerstenarna. Kommer man att vara så lättprovocerad över ungdomlig kärlek? Eller kommer man att ha acceptans för att en varm kyrkvägg i vårsolen faktiskt också fungerar att hångla vid. Det väldigt unga paret, högst gymnasieåldern hör nog varken orgelmusiken innanför eller pensionärernas muttrande när de står där och upplever ett utav kyrkans kanske främsta budskap, nämligen kärleken. Förmodligen helt oberörda av det som sker runt omkring dem när kärlekens tungor möter varandra.
Själv kan jag nästan känna avundsjuka när jag går förbi. Just den den där känslan av lite redigt hångel som man kanske sa här nere i Småland, vad vet jag? I Göteborg var det gött hångel som gällde men jag tror aldrig en kyrkvägg blev föremål för långtradardansen, inte i mitt fall. Det jag känner nu utan rullator och 37 år extra på nacken är: Låt dom hålla på, det ser ju jättehärligt ut. Jag ser det som ganska oskyldigt att kyrkans ytterväggar belastas på detta sätt. Det är väl bra att de används nu när skolavslutningar blir allt mer sällsynta.
Påven Benedictus den XVI jobbade ungefär till den åldern som Reinfeldt vill att vi ska jobba. Senast en påve valde att gå i "förtid" var 1415 när Gregorius den XII avgick. Annars tillhör det tydligen seden att man påvar tills man dör. Kanske har den senaste tidens sexskandaler inom den katolska kyrkan mattat ut Benedictan lite. Och med den vetskapen tror jag att lite oskyldigt hångel mot Domkyrkans vägg i Växjö inte behöver vara så farligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar