"Ok Felicia, vilka skor vill du ha nu då?" Den unga mamman släpper valet fritt till sin söta 3-åriga dotter. Hon har precis släppt över ansvaret till den lilla tjejen att välja vilken sko hon vill bland ca 40 modeller. Inte bara ansvaret utan också möjligheten att själv få bestämma, och det vet vi ju hur viktigt det kan vara för en 3-åring. Eller åtminstone skall mamman få henne att tro att det är dottern som bestämmer. Felicia hittar ett par mintgröna låga tygskor för bara 149 kronor. "Nej inte dom Felicia!" Den lilla tjejen tittar på mamma och ställer tillbaka skorna på väggen. Ett par lila sportskor med resårsnören faller nu Felicia i smaken för 179 kronor. "Nej inte dom Felicia!" Nu börjar mamman tröttna lite på alla "felaktiga" val som hennes dotter gör och kommer fram till mig med ett par höga Converse för 599 och frågar: "Har du dessa i 26?" Dottern gör ett nytt försök med en rosa sko men inte heller de duger i mammans ögon. "Dom här Felicia, visst är de snygga" låter mamman entusiastisk och i full färd med att köra över sin treåriga dotter med sina egen redan bestämda uppfattning. Nämligen att: Ungen ska ha ett par Converse!I ytterligare ett förutbestämt syfte säger mamman till Felicia att nu har du samma skor som mamma. Nu kommer den pedagogiska pappan in i diskussionen: "Har dom inga andra färger eller?" Jag får uppfattningen att han också visste att det skulle bli ett par Converse men att han kanske hade valt en annan färg. Lilla söta Felicia vaggades in i en tro på att hon fick vara med att bestämma men ack så hon bedrog sig. Bland alla dess 40 modeller med fina färger och en möjlighet att bestämma själv gick hon därifrån utan att varken ha varit delaktig i beslutet eller möjlighet att prova skorna innan. De hade de nämligen inte tid med enligt den pedagogiska pappan. Det här har jag så oehört svårt för. Det är helt ok att välja skor åt barnen men då får man göra det utan att barnen är med den gången. Låter man barnen vara med att bestämma måste man också fullfölja, åtminstone till en del. Jag skulle vilja dra det så långt att kalla det för föräderi och det klingar väldigt illa i mina öron.
I påsk är det Göteborg som gäller. Ser fram emot detta eftersom det var längesen nu. Lite vitt vin och räkor hade varit fint, en latte på Da Matteo likaså. Typiska påsktraditioner. Funderar dessutom på att ta nattåget dit som SJ erbjuder. Skönt att komma fram utvilad efter tre byten och 11 timmars tågresa. Undrar just vilken väg dom tar?
Vad jag önskar mest av allt just nu? Ja det ska väl vara så som Annika Lantz uttryckte det: Det hade varit skönt att kunna memorera OCR-numrena efter bara en snabb blick.
På lördag är det dags för Earth Our igen. En manifestation och påminnelse om hur vi utnyttjar Jordens resurser till bristningsgränsen. En del fnyser åt arrangemanget andra lever sig in det med största hängivenhet. Visste ni att om hela Jordens befolkning levde som vi gör i Sverige skulle Jordens resurser vara slut i April? I höstas delade jag denna stund med ett gäng tjejer och killar i yllekläder, konstiga mössor och svarta Dr Martenskängor. Tror att de var i gymnasieåldern.
Vi tände ljuslyktor och lät dom flyga ut över Växjösjön. Jag minns att jag släckte alla lampor därhemma och gick ner till sjön för att se vad som skulle hända. Min tanke var att endast betrakta. Men när jag stod där och tittade på ungdomarna kom en tjej fram och frågade om jag ville vara med och tända en lykta. Jag kände mig i den stunden som en ensam gosse som fick vara med och leka med dom coola. Det var en fin stund.
Det kan verka som ytterligare ett kommersiellt jippo (utan att man måste köpa en massa grejer då) men jag gillar ändå syftet med Earth Our. Att få någon slags siffra på vad det innebär att alla släcker sina lampor och TV-aparater för en stund. Tänk bara på stunden att umgås i en timma utan störande ljud och elektricitet i ljuset av ett stearinljus. De stunderna är inte så många på ett år och därför kan det bortsett från den miljömäsiga vinsten också bli en minnesvärd stund.
Sen handlar ju det här givetvis om att vi under resten av året skall tänka till på vad vi gör och hur vi gör vissa saker. Var och en får bestämma men jag tror verkligen på att vi kan göra skillnad om alla gör något i stället några få skall göra allt.
Det är en fråga som kändisar brukar få i slutet av en intervju. Men den frågan kan ju faktiskt landa hos en själv också. Hur förbereder man sig egentligen för en sån fråga? Det känns lite som ett nationellt prov. Man säger till sina föräldrar att det går inte att läsa på för ett sådant men egentligen borde man träna och traggla lite tal. Man kanske borde ha ett svar liggande i bakhuvudet ifall någon reporter på stan vill veta hur du ser på vindkraftverkens vara och avslutar med "Vad önskar du mest av allt just nu?"
Vill du att dina kollegor, släkt och vänner som läser morgontidningen dagen efter ska veta att du tycker att vindkraftverken är fula att titta på och att det sen kryddas med "fred på Jorden" och den obligatoriska bilden på dig inte är ett dugg bättre än ett ståtligt men ack så fult vindkraftverk. Allt man vill när man går därifrån och har svarat på obekväma frågor om framtidens miljöfrågor är: Måtte bilden bli bra. Hur såg jag ut? Du går förbi ett skyltfönster för att se om det kanske ändå kunde se hyfsat ut. Nehe, inte det? Vad svarade jag då? Det har man glömt och vad vill jag ha mest av allt just nu?
Fred på Jorden är ett ädelt och fint svar, ingen kan klandra dig. Men frågan är om hur intresserad du egentligen är? Pratar vi om Nordkoreas ledare vid middagsbordet? Nej det gör vi inte. Att mina barn och min familj ska vara friska. Fint! Vem vill inte det? Kan du inte dra hela Jordens befolkning när du ändå är igång? Varför vara så självisk? Jag vill att hela Jordens befolkning ska vara friska och välmående. Jag önskar att Mickan vill adda mig på Facebook. Så ska det låta! Eller varför inte: Jag önskar mig ett nytt skal till min iPhone. Oavsett om vi önskar fred, friska barn eller nya vänner på Facebook tycker jag nog att vi ska vara förberedda på denna fråga. Tänk er tanken på ett fyndigt svar, fin åsikt om vindkraftverk och en kalasbild på dig i tidningen morgonen därpå. Det är nästan så man vill klippa ut den och spara, eller?
Vad skulle jag själv svara undrar ni? Att jag vann en Oscar för min insats i TV-serien GIRLS. Att jag fick landa planet på Tahiti för att båda piloterna ansåg att jag var bäst lämpad. Att jag blev kranskulla på Vasaloppet eller varför inte. Programledare för idrottsgalan så att jag kunde gå runt bland före detta idrottsstjärnor och dra skämt. Jag har ett svar liggande kan jag säga men först måste jag bara komma på vad jag egentligen anser om vindkraftverk.
"Vad ska det bli av ungdomen av idag? Stå och hångla mot självaste domkyrkan, mitt på ljusa dagen. När vi var unga, då gick man på dans minsann. Och inte stod vi och höll på så där"
Är det så här man kommer att låta när man är 75? När man går och kämpar med rullatorn på kullerstenarna. Kommer man att vara så lättprovocerad över ungdomlig kärlek? Eller kommer man att ha acceptans för att en varm kyrkvägg i vårsolen faktiskt också fungerar att hångla vid. Det väldigt unga paret, högst gymnasieåldern hör nog varken orgelmusiken innanför eller pensionärernas muttrande när de står där och upplever ett utav kyrkans kanske främsta budskap, nämligen kärleken. Förmodligen helt oberörda av det som sker runt omkring dem när kärlekens tungor möter varandra.
Själv kan jag nästan känna avundsjuka när jag går förbi. Just den den där känslan av lite redigt hångel som man kanske sa här nere i Småland, vad vet jag? I Göteborg var det gött hångel som gällde men jag tror aldrig en kyrkvägg blev föremål för långtradardansen, inte i mitt fall. Det jag känner nu utan rullator och 37 år extra på nacken är: Låt dom hålla på, det ser ju jättehärligt ut. Jag ser det som ganska oskyldigt att kyrkans ytterväggar belastas på detta sätt. Det är väl bra att de används nu när skolavslutningar blir allt mer sällsynta.
Påven Benedictus den XVI jobbade ungefär till den åldern som Reinfeldt vill att vi ska jobba. Senast en påve valde att gå i "förtid" var 1415 när Gregorius den XII avgick. Annars tillhör det tydligen seden att man påvar tills man dör. Kanske har den senaste tidens sexskandaler inom den katolska kyrkan mattat ut Benedictan lite. Och med den vetskapen tror jag att lite oskyldigt hångel mot Domkyrkans vägg i Växjö inte behöver vara så farligt.
Idag är det `fössta mass`eller `föschta masch`beroende på var man bor. På facebook blir statusarna allt mer vårlika i sina utförande. Det råder en längtan efter våren och här vill vi visa alla tecken som finns på att den är här. Personligen brukar jag inte prata om våren förrän just fössta mass. Men i år kom den 2 dagar innan. Den 27 februari blev premiären då jag stannade vid en husvägg och kände vårvärmen och jösses vad varmt och skönt det var.
Facebookmammorna är helt klart bäst på att fronta våren på sina walls. Och idag lär vi se massor av barnvagnar på storgatan. Jag tror att stora solbrillor kommer på idag också. Än är det för tidigt för papporna att ta föräldrarledigt. Det brukar komma i maj när vädret är ännu bättre eller i juni då mästerskapen i fotboll spelas. Vi får väl se hur Dam-EM påverkar uttaget av pappadagar?
Ha en riktigt skön fredag i solen. Hörde att vädret skulle bli som bäst i väst.
