Tingsryd på 10 minuter

Två göteborgare kliver ur en bil i den småländska landsbygdsidyllen. Föga anar dom att de närmsta 10 minuterna kommer att präglas av en lokalpatriotism i nära stil med den som firas fjärde juli i Staterna. Föga anar dom att all betong, all kultur, närhet till havet och alla valmöjligheter som förknippas med deras egen hemstad under de närmaste minuterna bara blir en enda stor kontrast till en mans ambition att marknadsföra sin hemort Tingsryd.
Jag hade svårt att uppfatta vad han sa men jag tror det var något i stil med: "Första gången i Tingsryd?" eller "Ni är inte från Tingsryd va?" Egentligen spelar det ingen roll vad han sa. Hans ambition var inte att höra sig för vilka som besökte "hans" hemort. Han hade ett enda syfte, att inom en tidsrymd av 10-15 minuter få in allt och alla som rör Tingsryd och som framställer orten i positiv dager. Och han lyckades. Dackehallen, Hammarplast, Andreas Carlsson, Ekmans, Börjes priser, TAIF, Tingsrydstravet och till och med hans egen månadslön som sjukpensionär. Och den var i nivå med en kommunpolitiker, det hade en bra advokat ordnat. Vi fick inte bara en stolt smålännings rökluktande jeansjacka obehagligt nära våra näsor, vi fick Tingsryd i fickformat ljudligt i 10 minuter. Mer än så behöver man inte veta eller lite elakt sagt  finns det kanske inte mer att berätta om denna lilla ort i Kronobergs län. Jag tröttnade efter fem minuter. Det var nog för att han saknade en naturlig berättarröst.

Efter denna redogörelse blev vi så hungriga att till och med gatuköket såg inbjudande ut. Men Börjes var stängt. Vad lärde vi oss av denna lilla rundtur? Att Småland är vackert, att det finns mycket skog, att ortsnamnen ofta innehåller hult och måla och att vi göteborgare inte smälter in i den småländska idyllen. Och för det åkte vi på en ofrivillig föreläsning om huvudorten i hästriket.