På fredag gäller det.

Ja då var premiären avklarad. 1-2 är ett resultat som mycket bryskt tar en tillbaka till VM 1990 i Italien. Egentligen finns inga likheter alls bortsett från resultatet då förstås och Glenn Strömberg. Den glöd som Glenn visade innan matchstart när han igår skrek ut sina förhoppningar på det svenska laget hade räckt till alla elva spelare för att höja sin insats ett snäpp. Men vad vi såg var allt annat än det vi sett mot Island, Kroatien och Serbien. Men det är klart träningsmatcher är något helt annat. Jag tror att att Ukrainas gula och mycket svensklika tröjor, premiärnerver och något som liknar ett favoritskap var för mycket för Sverige.

Efter att ha ett sett sömnpillret Frankrike-England tidigare på kvällen konstaterar jag att Ukraina var utan tvekan Grupp D:s bästa lag. Därför känner jag mig hoppfull inför fredagen, en match som för övrigt kan ses tillsammans med mina nära och kära. England är inte på något sätt en omöjlig uppgift. Med kniven på strupen vet jag att Sverige kommer att prestera mycket bättre.

Jag har märkt att twitter skiljer sig väldigt mycket från Facebook. Från början trodde jag att det var samma sak. Själva twittrandet tillhör de som har något att säga och det känns som att du behöver vara "någon" för att ägna dig åt det. Att ha några som följer ditt twitter är inte helt oväsentligt. Mina 7 följare är viktiga för mig, även om det är en liten skara. Carl Bildt har 131.256, Fredrik Wikingsson har 105.000, Timbuktu har 84.000, Mark Levengood 72.000 osv. Om antalet avslöjar hurvida du är "någon" drar jag slutsatsen att jag inte uppnått den statusen som man hoppats på. Eller hoppats och hoppats, behovet av ett stort antal är inte det viktiga. Twitter är en bra informationskälla som kan hjälpa en i spelet Quizla och ett roligt komplement till Glenn Strömberg i en EM-kvalmatch.

Till sist: Det tog en halvlek att komma på att Sverige spelade i blått. Himla tur att det stod 0-0.