Förmodligen det mest patetiska jag gjort.
Jag står där utanför casinot i Monte Carlo framför en Aston Martin och låter mig fotas som om jag ägde den själv. Och hör nu, jag lägger upp den på min status på Facebook. Tio minuter innan har jag nästan känt mig äcklad över den monstruösa lyx som folk strör omkring sig i denna del av världen.
Vilket hyckleri! Vilken fantastisk brist på känsla och elegans. Snudd på det mest patetiska jag gjort. Ägaren kanske satt på närmaste café och fotade mig också, fast med en annan bildtext. Tillsammans med tusentals japaner sjönk jag till förödmjukelsens botten i jakten på ära och berömmelse, även om det bara vore för en kort stund.
Det finns dock två förmildradende omständigheter i detta som tar mig i försvar. Hur man än anstränger sig för att smälta in i Monte Carlo kommer man inte lyckas om man inte har ett antal miljoner. Det står turist stämplat i huvudet samma minut som man sätter foten i furstendömet. Men som turist har du ett näst intill heltäckande skydd omkring dig. Och kring detta öppnas oändliga möjligheter i att förödmjuka sig själv och ändå komma undan med det.
Den andra förmildrande omständigheten är att den som har James Bond Theme som ringsignal i telefonen och kan det mesta om filmerna från tidigt sextiotal och fram till nu. Den kan komma undan med ett sånt här fotografi med samma pondus som självaste agenten själv, eller?
Ni som tryckte "like" på min bild eller kommenterade den är mina hjältar. Ni förstod helheten, vägde in alla dessa förmildrande omständigheter och gav mig en stund av 007-status. För detta är jag evigt tacksam. Nu när den patetiska baksmällan väckte mig i morse ackompanjerat till regn och 11 grader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar