Mellan jul och nyår

Året börjar lida mot sitt slut och vi summerar på alla tänkbara sätt det som varit. Rapport återspeglar allt elände som hänt men en och annan ljusglimt hinns med också. Kungen tittar motvilligt tillbaka men vill helst se framåt. Vad som händer mellan hägg och syrén har jag aldrig haft riktig koll på, vad jag däermot vet är vad som händer mellan jul och nyår.

När vi stressat i en månad för att allt skall bli så bra som möjligt under julen och vi tuggar på skinkan för tredje dagen i rad vill vi bara ut i vimlet efter något att handla. Inte nödvändigtvis med siktet inställt på en särskild vara utan bara med syftet att "komma över något" som inte är ordinarie pris på. Glädjen över att konsumerat något som man "sparar" 300 kronor på kan vara väl så tillfredställande. Mitt i allt detta skall nyårslöften sättas, nyårsmenyer skall konstrueras och champagnen sättas på kylning. Lasse Åbergs nya film skall ha premiär, tomtecuper skall spelas och annandagsbandy sänds traditionsenligt för ett fåtal intresserade.

Mellandagarna är också en tid för alla utflyttade 70 och 80-talister att komma hem från stora staden vid Mälarens strand och visa upp sin Canadian Goose jacka och udda hipsterglasögon. Här får man en ypperlig chans att påtala det dåliga sortiment som råder i landsortstaden man växte upp i. För nu bor man antingen på Södermalm eller i bästa fall nära Strandvägen och då blir den småländska byn alltför bonnig. Har man bott i huvudstaden tillräckligt länge blir det också svårt att komma tillbaka till modersmålet småländskan även om R:en inte går att trolla bort.

Är du en av dom som hamnar framför filmatiseringen av sir Walter Scotts "Ivanhoe" på nyårsdagen? Modiga riddare med lans och svärd kämpar tappert likt brunstiga gaseller på afrikas savanner om oskuldsfulla men ack så vackra damer. Romantikens vackra berättelse om Lady Rowena och Ivanhoes kärlek till varandra.
Eller är du en av dom som tittar på 211 backhoppare från Garmisch-Parten Kirchen och samtidigt zappar över till nyårskonserten från Wien. Den seriöse vännen av traditioner ser givetvis alla tre sittandes i soffan med en hel ask Aladin och sköljer ner detta med en och en halv liter julmust.

Gott Nytt År!

Kafferastens betydelse för det kreativa skapandet

Fick just reda på att min gamla syslöjdslärare fortfarande lever. Jag tänkte nog att hon kan ju inte vara vid livet men jo, det är hon och hon jobbar fortfarande. Hon var nog inte så gammal när vi gick i skolan men hon klädde sig annorlunda och hennes frisyr var som en ihopknycklad fårpläd. Och vi hade förmodligen alltid syslöjd direkt efter hennes kafferast för jag minns att hennes andedräkt ledde till att man jobbade mycket på egen hand. Vad gör väl ett felaktigt korsstygn för slutresultatet? Alternativet var ju att försöka hålla andan i två minuter och hoppas på att luktsinnet också höll andan. Nä jag sydde på och nålkudden är väl det verk jag är mest nöjd med. Rutigt tyg i gult och vit med mammas initialer på i orange.

Låt oss nämna det andra praktiska ämnet vi hade i skolan, träslöjd. Alla fick en träbit och den skulle räcka ett helt läsår och eftersom skärbräda verkade vara ingraverat i läroplanen var det ju detta platta köksgeråd vi alla tvingades hyvla och slipa på i 9 månader. Om man var duktig på att hyvla kunde man få börja slipa redan i slutet av november. Fanns det brister i hyveltekniken kom sandpappret inte fram förrän vid sportlovet och då fick man ligga i vill jag lova. Förmodligen han man inte med lödningen av initialer i slutet av terminen då.

Min pappas händiga färdigheter följde inte med generna till mig. Inte heller tålamodet då jag tröttnade på hyvlingen redan i september. I träslöjden behövde man inte jobba så mycket på egen hand, där kunde man be om hjälp ofta. Träslöjdsmagistern var snäll och positiv och hans kafferaster låg nog efter våra lektioner.

En stark kontrast till de praktiska ämnena som vi fick förkovra oss i då är nobelpriset. Teorin står i fokus denna dag. Ingen mer än den kungliga akademin begriper något av det som händer på dagen och på kvällen får vi TV-tittare ta del av en lättsamare del av arvet från Alfred Nobel. Nämligen bordsplaceringen. I år släppte Aftonbladet bordsplaceringen dagen innan och där kunde vi läsare gå in och titta på vilka som hamnar brevid varandra. Kungen fick som vanligt fru Storch vid sin sida och Victoria skulle tydligen dragit vinstlotten i år och prinsarna fick nöja sig med fruar till pristagare.
Menyn är i vanlig ordning storslagen och det tar 13 och en halv sekund att nämna förrätten och i år kom jag ihåg vintergrönsaker. Lite mindre fokus på kläderna i år märkte jag. Kanske ett resultat av Birgit Friggebos klädval 1992.

Jag har alltid gillat Nobelpriset. Det känns högtidligt och stort. Vi belönar de bästa vetenskapsmännen och proffessorerna i världen och ögonen riktas mot Sverige. Mest av allt gillar jag trumpetfanfaren när Kungen har lämnat över priset till varje pristagare och dom bugar med spikrak rygg mot publiken. Det blir lite Ivanhoe över det hela.

Den perfekta kunden.

Hon är mellan 40-45 år. Hon har 2-3 barn i ålder mellan 8-16 år. Hon jobbar deltid på ett kontor och syns ofta själv i butiken. Så här års bär hon jacka i parkasmodell, jeans och svarta skinnstövlar som går en bra bit upp mot knäna. Jeansen snyggt instoppade utan veck. Trendig, snygg och praktisk väska över axeln och armen böjd uppåt för ett stadigt tag i remmarna. Under den stora jackan döljer sig en smal kropp utan minsta spår av barnafödande. Hon dyker in mellan 15.00-17.00 en vardag, mycket välmedveten om det lugn som råder i stans butiker innan alla andra slutar jobbet.

Hon scannar butiken likt en Terminator och inne i huvudet finns ett tekniskt avancerat system som gör henne uppmärksam på avvikelser ifrån förra besöket. Butiken kan hon utan och innan och med målmedveten blick söker hon av eventuella prisförändringar på redan tilltänkta varor som rimmar med familjens klädbehov. Hon är mycket bekant med sortimentet som kom i augusti och hon bara väntar ut rätt tillfälle att göra ett klipp. 90 % av julklapparna är redan inhandlade och givetvis registrerade med butikens kundkort. Hon märks inte, syns inte utan smyger runt och myser innan det är dags att cykla hem och möta upp barnen efter skolan. När barnen är på idrotten drar hon ett varv i motionsspåret med nyligen inhandlade löparkläder i matchande färger. Gör ett tappert försök att få med en trött försoffad make ut i spåret men inser att han bara skulle dra ner hennes tempo. Duschar och förbereder barnens kläder inför morgondagen och sätter sig sedan framför Grey´s Anatomy med två riskakor och lite te. Äldsta tonåringen kommer hem från sen hockeyträning och hon kollar av om han gjort sina läxor.

Detta är Stadiums absolut bästa kund alla kategorier. Inget gnäll, inget prutande, inget tjafs och inga misstolkningar av annonser. Driver inte runt i butiken vid stängningsdax. Hon är den perfekt kunden. Hon uppskattar personalen, sortimentet och butikens utseende. Hon är smidig i kassan och har koll på alla erbjudanden som skickas ut och vill aldrig vara till besvär.

Hur kan jag veta allt detta? Jag vet allt utom riskakorna, försoffade makar och vilka TV-program hon tittar på. Jag vet bara att det är hon som har koll, in i minsta detalj oh henne skall vi vara rädd om.