Stad i ljus

Stad i ljus. Det är knappast vad man kan kalla Halmstad en söndag i April. Även om solen gjorde tappra försök att bryta igenom det gråa skiktet av regntunga skyar. Söndagsstängt i centrum med ett undantag, gubbdagiset Claes Ohlsson. Men även denna kedja fick det nog tungt just idag eftersom Halmstads alla gubbar följde med sina fruar till Halmstad teater för att titta och lyssna på Tommy Körberg. Men det är klart veckan har sex dagar till och där kan säkert Halmstad leverera lite mer.

Efter en lunch ute vid havet, ja vi fick åka till en golfklubb för att få lite lunch så var det då äntligen dags att se och lyssna på allas vår Tommy. På något sätt har han alltid funnits med mig genom åren. Han har medverkat i flera melodifestivaler. Han var länge vår enda julskiva och han har synts i TV åtskilliga gånger genom åren. Kommer ihåg Chess och Anthem osv. Han har i mina ögon alltid varit en stor sångare men det är klart, han fanns inte som idolbild på mitt pojkrum. Som 70-talist går man inte gärna ut med att man gillar Körberg, han rockar liksom inte fett.

Tommy Körbergs fanclub har nått pensionsåldern och det märktes tydligt. Damerna var ordentligt uppklädda och herrarna hade gjort allt som stod i deras makt för att damma av den gamla kavajen i något slags försök att matcha den sångbegåvade mannen på scenen. Med blandat resultat. När Darin eller Oskar Lindros står på scen på Skansen står tjejerna längst fram med masssa text i händerna och pannan om att de älskar sina idoler. På främsta raden inne i Halmstads teater hörs en grov harklande hosta, långt ifrån ljusa flickskrik som man känner igen från Skansen. Tommy Körberg noterar detta och kommenterar med humor och får publiken att skratta.

Många av de medföljande gubbarna med sina kavajer i en storlek som satt betydligt bättre när "Judy min vän" var aktuell hade nog pliktroget sagt ja till att följa med hustrun på konsert just för att bara följa med. Men Tommy Körbergs fräcka monologer om PRO, ålderdom, sex och sjukdomar gjorde nog att kavajens sömmar fick bekänna färg. När magar och axlar ryckte av välbehag i skrattets tjänst. Tommy gjorde sannerligen succé bland gubbarna. Kan tänka mig att en och annan tyckte att han gick över "gränsen" eller vad sägs om: "Så kära halmstadbor, hur står det till med sexlivet en lördagkväll, sätter ni på varandra?"

Som de 70-talister vi är mitt sällskap och jag sitter vi på sista raden och njuter av när Tommy bjuder på sig själv, både i sång och i tal. Många gånger skrattar vi kanske inte åt hans skämt i sig utan åt vilken effekt det får på publiken som han vänder sig till. Åt de lustiga och orginella skratten som omöjligt går att hålla tillbaka när man igenkännande skrattar med sig själv och åt sig själv i ett igenkännande scenario som mannen på scen har förmågan att förmedla på ett roligt sätt.

Man går som 70-talist inte gärna ut med att man gillar Körberg. Så därför skriver jag bara detta i min blogg. Tommy Körberg levererar och vi njöt och vi har inga problem med att vistas med PRO en eftermiddag i Halmstad. I sommar lyser nog solen över staden igen, kanske tom. en söndag 

NIFS och MEMILS på jakt

NIFS, Nitton in Free

Sällan har väl en annons skapat sån trafik till butiken

MEMILS, Medelålders män iklädd lycra

Inte lika heta på annonser men nu har vi racingcyklar i butiken. Då kan dom dyka upp.

Spelar utsendet någon roll?

Nike har som så ofta hittat en produkt som andas fräscht, nytt och snyggt. Man har också lyckats hitta en produkt som tilltalar det kvinnliga ögat. På denna sko har man hittat en design och plockat fram färgval som inte bara lockar fram ha-begäret hos många. Man har lockat fram förmågan att totalt ignorera alla varningstexter om en icke fotriktig, otillräcklig dämpning för löpning och obefintligt stöd för foten. Spelar utseendet någon roll? Njaä....

Nike Free, en barfotasko för den drivne löparen som är beredd att ställa om sitt löpsteg och och springa lätt och snabbt och låta foten göra jobbet. Så skulle man kunna beskriva denna sko. Vem lockades av denna annons? Under butikens två första öppningstimmar var det bara tjejer. Nittonåringarna var först¨, sen kom alla mammalediga mammor med barnvagnar, sen 60-talisterna, de som har sin lättdunjacka över de svettiga kläderna på gymmet, sen 50-talisterna, de som vägrar Ecco, sen kom 40-talisterna, de som i pensionsåldern söker en "nätt" sko att promenera i. Sen kom två 30-talister med rullator, taskiga knän och annonsen utklippt. Alla som söker en barfotasko var där, enbart kvinnor. Och inte en enda gång pratade jag löpning.

Borta vid cyklarna skymtar jag en medelålders man. Han tittar och känner på bromsreglagen och växlarna. Han lyfter på den lätta cykeln byggd i kolfiber. Han går fram till de renodlade cykeltröjorna i lycramaterial. Han känner på cykelskorna som är Nike Frees totala motsats. Då han plötsligt ändrar kurs och går rakt emot havet av kvinnor som surrar som bin kring honung. Han blir inte bara en ensam och vilsen memil i en värld av Niketörstande kvinnor. Han blir ett potentiellt hot när han plötsligt letar på fel sida. Bland damstorlekarna!!!!!

Max ett par per kund står det på skylten bland skorna. I djungeln är allt en tolkningsfråga. På Stadium vet fantasin inga gränser. 

Välkomna till 40-årsjubileum på Stadium!     

Ta hand om dina barn

"Du får nog ta hand om dina barn"

Kan man med lite humor eller sarkasm säga till sin fru, sambo eller flickvän eller vem man nu har barn ihop med. Men som man, säga det till en främmande kvinna, någon man aldrig träffat innan. En tillrättavisning om att hon borde se efter sina barn är inte helt okomplicerat. Man går liksom över alla känsliga gränser som finns, man inkräktar på den förälderns förmåga att fatta kloka beslut.

Men jag tvekade inte en sekund och jag skulle göra samma sak idag igen. Jag tvivlar egentligen inte på hennes förmåga att ta hand om sina barn men just i det ögonblicket ifrågasatte jag hennes omdöme, att lämna sina barn på en annan våning för att gå ner och handla. De var ledsna innan hon stack och de blev ännu mer ledsna när hon åkte ner för rulltrappan. Där stod jag ensam med två gråtande barn i en tvillingvagn och frågade mig själv om jag skulle trösta dem eller jaga ifatt mamman.

Utan tvekan stack jag efter henne och innan jag ens kom fram sa jag "Du får nog ta hand om dina barn istället för att leta badbyxor här nere". Svaret lät inte vänta på sig.
-Vi ska till simhallen nu och jag måste köpa ett bar badbyxor till min man.
Tre minuter efter vår stängningstid är det ibland svårt att känna den där sympatin för småbarnsföräldrar som inte kan planera sin tid bättre. Ännu mindre sympati visade sig eftersom hon lämnade sina barn för att leta på egen hand varpå jag säger: "Detta skulle du kanske tänkt på lite tidigare?"

Jag brukar välja min ord till det yttersta för att inte framstå som den som förhastar sig. Jag brukar också ha tålamod med människor som inte delar min egen tidsuppfattning just för att alla inte kan vara lika på den punkten. Men om man både lyckas med att hålla kvar mig efter min arbetstid för att handla badbyxor åt sin man och lämnar sina barn skrikande på en annan våning. Ja då blir även den normalt sett lugna och timida undertecknad en smula upprörd.

I efterhand bad jag om ursäkt och frågade henne om hon tog illa upp, jag förklarade varför jag gjorde som jag gjorde men var ändå tydlig i min ståndpunkt. Svaret från henne var tvekande och otydligt kanske just pga lite dåligt samvete. Mannen fick ett par tajta simbadbyxor utan öppet köp, kanske var det hennes snabbaste köp någonsin, inte undra på när halv meter längre man frångår sitt säljaruppdrag och agerar som någon slags arg nanny.

18 spänn och CO2-tomater

Många Växjöbor tycks tro att 18 kronor för en parkeringstimma mitt i centrum är galenskap. Antingen åker de inte utanför stadens gränser till någon utav de större städerna, eller så har de uppfattningen att Växjö som enda stad borde vara brefriat från såna avgifter. Vilket dom på många sätt redan är. Men de envisas ändå med att åka ner till stan under de tre timmar som kommunen valt att erlägga avgift 9-12 lördag. Resten av helgen är det helt fritt.

Kanske är det torghandlarnas fräscha grönsaker och så vidare som riskerar att ta slut efter tolv eller vill man vara där vid 9 innan alla stadsjeepar försurat grönsakerna när de parkerar två meter från borden. Hur som helst, egoistiska skäl verkar ligga bakom. Och sen ältar och ältar man över centrumdöden. "Inte konstigt att folk (alltid obestämd form här) väljer att handla någon annanstans" Om politikerna bara fattat att.....

Då kommer nästa dråpslag för centrum. Gardefors lägger ner på grund av dålig lönsamhet. Parkeringen fylls fort av stadsjeepar och andra flådiga bilar bland fisken och grönsakerna. Nu finns inga långa köer, nu finns inga sura miner, 18 kronor kan man ju betala när jag fick 70% på skorna, och så hejar man på Bo Frank (stadens mest synliga politiker) igenkännande och besöket i centrum genererade sparade slantar och ett gäng försurnade tomater.

Trolla med siffror.

Hur många "likes" du fick på ditt senaste inlägg på Facebook? 10, 20, 30 eller 50?

Alltså 50 "likes" på ett enda inlägg, det är bra jobbat. Det måste på något sätt kännas bra att så många gillar vad du skriver? Eller är det bara ett sätt att visa ATT man läst det? Det säger egentligen inget om personen verkligen gillar vad dom läser, tror jag. Om man nu gillar vad man läser, borde man inte ta sig tid att skriva några rader under kommentarsfältet då? Och hur många procent av alla dina vänner är det egentligen som bryr sig på riktigt? 50 "likes" av 485 vänner. SHIT!!! Det är bara 10,3 procent! Är det dags att börja prata "likesfaktor"?

Kabinfaktor är kvoten mellan antalet betalande passagerare i ett passagerarflygplan under en flygning och maximalt tillåtet antal passagerare i detta flygplan, eller denna kvot genomsnittligt under en viss tid för ett visst flygbolag, en viss flyglinje, eller liknande. Uttrycket kan till exempel användas för att visa hur populära eller ekonomiskt försvarbara olika flyglinjer är, eller visa på behovet eller rimligheten av större eller mindre flygplantyper för vissa linjer. Normalt för reguljära linjer är runt 75 %.

Är det dags att plocka bort några oviktiga ointresserade gamla klasskompisar från högstadiet nu elller? Några som inte lämnat ett spår av sig sen första kontakten för fyra år sedan (KRILLEEEE!!!) då man använde facebook för att jämföra sig med jämnåriga och se vad tiden gjort eller inte med sitt ansikte på FACE-book. I flygbranschen pratar man om effektivitet och kanske borde vi tänka så även på Facebook. Om vi nu ser antalet kommenterande vänner som fullprisbetalande resenärer och de som bara gillar för lågprisresenärer eller "billiga" vänner, då blir kabinfa..... förlåt kommentarfaktorn ofta rysligt inneffektiv, och likesfaktorn inte heller tillfredsställande.

Och även om man ökade likesfaktorn från 50 till 100 så skulle vi bara nå upp på 20% alltså betydligt sämre än de flesta reguljärflygningarna. Med dom här siffrorna i flygbranschen skulle man byta ut sin Boeing med plats för 289 passagerare till en sketen Saab 340 med plats för 50 för att höja kabinfaktorn.

Vad är du beredd att göra för att höja effektiviteten på din Facebooksida?

Bland plast och pensionärer

Disney On Ice, en påkostad show av yttersta underhållningskvalité. Fantastiska skådespelare och skridskoåkare för den delen. Jag måste säga att Disney hur komersiellt det än är så är de fantastiskt bra på det de gör och barnen gillar det. En eloge till Walt som en gång startade detta. Han har förmodligen satt prägeln på hur det skall drivas.

Undrar om han tänkte sig in i hur det är att vara förälder till två barn som vill ha allt krimskrams som säljs i samband med showen? Undrar om han själv stått där med två suktande barn över blinkande plastsnurror, plastglas med sugrör, plastsvärd och hattar i plast som får värsta rolexklockan att verka prisvärd? Jag vet inte vad som är värst, tjatet som uppstår eller de hutlösa priserna. Jag har förståelse för att man som barn vill ha de här sakerna. Normalt sett anser jag att leksaker från marknadsstånd inte är av bra kvalité men jag kan ändå förstå att för 30 kronor kan man inte göra underverk. När samma leksaker kostar 180 kronor för att det står Disney på och säljs precis i anslutning till showen, ja då blir jag mer tveksam.

Jag stod emot tjatet och förklarade varför, tack och lov är mina barn så stora nu att de kan ta in detta. Att stå emot ger kortsiktigt effekten av att vara en taskig, eländig och snål pappa. På lång sikt blir effekten av att man inte köpte sig tystnaden flera. Färre liknande diskussioner, man har betydligt mindre dåliga leksaker hemma och man kan lägga 180 kronor på sina barn som får betydligt bättre och långvarigare betydelse. Jag tror vi ska åka Paddan för dom pengarna i sommar.

Två dagar innan Disneys underbara fantasivärld fick jag möjligheten att uppleva musik från sitt egentliga ursprung. Välkomponerad och framförd utan förstärkning, utan ström och utan moderna metoder. Nämligen direkt från en symfoniorkester. Det är verkligen ett hantverk och sannerligen ett erkännande att noter från 1800-talet tolkas och framförs med hjälp av blåsljud och strängar även 2014. Och ljuvligt är ordet! Publiken på detta evenemang hade en stark prägel av 40-talism, i ålder talat. Men om det ligger i människans natur att undvika vissa arrangemang för rädslan av att inte passa in. Ja då är människan fattig på ambitionen att utvecklas som människa. Vi lutade oss tillbaka till valsens födelse och musiken tog oss åtskilliga steg framåt i att vidga vyerna. Jag kan varmt rekommendera att lyssna på klassisk musik.

2013

Hur summerar man ett år bäst? Under ett helt år händer så ofantligt många saker och det är svårt att placera när det hände. Varför just 2013 blev ett så här minnesvärt år för mig går bara att spekulera i men det finns väldigt tydliga och klara bilder över året. Förmodligen finns det en nyhet som dominerar hela det här året. Den absolut största och mest dominerande händelse sett till antalet medier som bevakar och antalet personer det berör. Och det är inte vem som vann finalen i Idol Sverige, så mycket kan jag säga.

Jag brukar imponeras av folk som kommer ihåg en viktig sporthändelse, nyhet eller personlig milstolpe för kanske tre fyra år sedan. Själv missade jag året för Astrid Lindgrens död med 10 år i en viktig frågesport. Jag tycker det är lätt att tappa tiden. Men om man fångar upp en händelse kring en känslomässig period i livet kanske det är lättare. Att Påven Benedictus avgick i februari har av någon anledning fastnat i min minnesbank. Att det var första gången sen 1294 som en Påve avgick frivillig kan ha spelat in eller så var helt enkelt så att i min egen lilla värld så hände något viktigt i samma ögonblick som katolikerna förlorade sin ledare. 1,2 miljarder är i alla fall några fler än de som tittade på idolfinalen.

Köttskandaler, ny Påve, ny president i Kina, upplopp i Husby, gasattack i Syrien och Mandelas död är några av årets kanske viktigaste händelser. Att jag var på Miss Li, besökte Köpenhamn, såg Måns Zelmerlöw repetera på Skansen, badade naken vid båthamnen i Stråvalla och badat i pool i full storm i december, är andra viktiga händelser. Kanske inte för 1,2 miljarder katoliker men för mig personligen.

Ikväll skall nya löften skapas, säkert med en inriktiktning på hälsa. I Januari fylls gymmen med nya motiverade träningsmänniskor med det gemensamma målet att kapa några kilon kring midjan. Det är ju positivt att folk tar tag i saken men självklart hoppas man att motivationen skall bestå. Ett avslöjat nyårslöfte sätter press. Själv har jag aldrig avgett ett löfte och därmed aldrig avslöjat något heller, logiskt nog. Men i år har jag faktiskt ett. Mitt löfte bygger på att lära mig något nytt, spara pengar och samtidigt kunna njuta. Bra va?

Vad 2014 har att erbjuda vet ingen. Lite klyschigt kan man säga att det blir vad man gör det till och det ligger ju lite sanning i det. För folk som läser av stjärnorna i form av horoskop blir det ett ständigt sökande efter det man läst. Låt mig här ge ett horoskop för samtliga stjärntecken:

Do more of what makes you happy. Be happy for this moment. This moment is your life.

Jag önskar alla en trevlig kväll och ett gott nytt år!