2013

Hur summerar man ett år bäst? Under ett helt år händer så ofantligt många saker och det är svårt att placera när det hände. Varför just 2013 blev ett så här minnesvärt år för mig går bara att spekulera i men det finns väldigt tydliga och klara bilder över året. Förmodligen finns det en nyhet som dominerar hela det här året. Den absolut största och mest dominerande händelse sett till antalet medier som bevakar och antalet personer det berör. Och det är inte vem som vann finalen i Idol Sverige, så mycket kan jag säga.

Jag brukar imponeras av folk som kommer ihåg en viktig sporthändelse, nyhet eller personlig milstolpe för kanske tre fyra år sedan. Själv missade jag året för Astrid Lindgrens död med 10 år i en viktig frågesport. Jag tycker det är lätt att tappa tiden. Men om man fångar upp en händelse kring en känslomässig period i livet kanske det är lättare. Att Påven Benedictus avgick i februari har av någon anledning fastnat i min minnesbank. Att det var första gången sen 1294 som en Påve avgick frivillig kan ha spelat in eller så var helt enkelt så att i min egen lilla värld så hände något viktigt i samma ögonblick som katolikerna förlorade sin ledare. 1,2 miljarder är i alla fall några fler än de som tittade på idolfinalen.

Köttskandaler, ny Påve, ny president i Kina, upplopp i Husby, gasattack i Syrien och Mandelas död är några av årets kanske viktigaste händelser. Att jag var på Miss Li, besökte Köpenhamn, såg Måns Zelmerlöw repetera på Skansen, badade naken vid båthamnen i Stråvalla och badat i pool i full storm i december, är andra viktiga händelser. Kanske inte för 1,2 miljarder katoliker men för mig personligen.

Ikväll skall nya löften skapas, säkert med en inriktiktning på hälsa. I Januari fylls gymmen med nya motiverade träningsmänniskor med det gemensamma målet att kapa några kilon kring midjan. Det är ju positivt att folk tar tag i saken men självklart hoppas man att motivationen skall bestå. Ett avslöjat nyårslöfte sätter press. Själv har jag aldrig avgett ett löfte och därmed aldrig avslöjat något heller, logiskt nog. Men i år har jag faktiskt ett. Mitt löfte bygger på att lära mig något nytt, spara pengar och samtidigt kunna njuta. Bra va?

Vad 2014 har att erbjuda vet ingen. Lite klyschigt kan man säga att det blir vad man gör det till och det ligger ju lite sanning i det. För folk som läser av stjärnorna i form av horoskop blir det ett ständigt sökande efter det man läst. Låt mig här ge ett horoskop för samtliga stjärntecken:

Do more of what makes you happy. Be happy for this moment. This moment is your life.

Jag önskar alla en trevlig kväll och ett gott nytt år! 

Låt oss förkunna lite

När jag tänker på julen så dyker ett ord upp i tanken, förkunna. Om det beror på att många jultexter innehåller ordet vet jag inte, förmodligen är det så. Det finns en stark koppling till religionen i alla fall åtminstone när man googlar på ordet. Men är julen en högtid för tillkännagivandet, utropandet och proklamerandet? Vad vet jag? Men låt mig förkunna lite i denna julkrönika.

I går fyllde drottning Silvia 70 och Jesus 2013. Tillsammans 2083 år. Låt mig förkunna att drottningen ser inte en dag ut äldre än 43 och Jesus, ja någonstans runt 44 och ett halvt. Peter Jöback har skostorlek 43. Karl Dyall är 46 år och Kungen är så folklig, eller? Artisterna som underhåller vårt kungahus är alltid desamma. Vi har sett det nu.

Om jag hade vaknat upp ur en månads koma idag och tittat ut genom fönstret hade jag omöjligt kunna gissa om det var julafton eller midsommarafton. I södra Sverige har vi tradition att ha ungefär samma väder de här dagarna. Från köket känner vi ungefär samma dofter och det vi förväntas dricka är också samma. Det som möjligtvis skiljer dagarna åt är väl förkunnandet då. Det som möjligtvis kan tolkas som ett tal på midsommar: "tycker du att graven är för djup nåväl an så ta dig då en sup....." brukar bara vara en traditionell Bellmanvisa och inte ett förkunnande. Men det kanske är skönt att det ändå finns något som skiljer de här två högtiderna åt, så man inte blandar ihop dom. Löven på träden är en annan.

Som så ofta med alla TV-program så är alltid del 1 eller första säsongen den bästa. Det blir aldrig så mycket bättre när man år efter år mjölkar ur ett program all sin värdighet som hade sina glansdagar för 10 år sedan. Ett tappert försök att förse Agneta Sjödin i Kakifärgade shorts på fångarna på fortet hjälper inte. Att se Mattis som Fadder Foura är helt åt pipsvängen konstigt. Så ska det låta, två flyglar och en drös med kändisar som bjuder på sig själva. Har vi sett det förut? Låt mig förkunna. Just nu är TV-branshen inne i en svacka. Man vågar nästan inte sasta på något nytt alls. Och när man väl gör det så har man annonserat detta i ett halvår innan så när väl pilotprogrammet går är man så trött på det.

Att Reinfeldt liknades vid Karl-Bertil Jonsson i sitt jultal bör ses med skepsis. Jo han har åkt runt i landet och besökt fattiga. Han har sett det eländiga med prostitution men moderaterna var det enda parti som röstade emot nya sexköpslagen. Låt mig förkunna. Reinfelt må har ändrat sig i just denna fråga men att ta våra skolor från de "fattiga" och ge till de rika riskkapitalisterna så att de kan sätta in pengarna i skatteparadis när lönsamheten inte längre är tillräcklig. Det var inte så jag tolkade historien om Robin Hood. Knappast en fjäder i hatten för statsministern. Men God Jul i alla fall!

Låt mig förkunna en sista gång. Ett år har förflutit och ett nytt ska bli till. Vad året har innehållit kan min nyårskrönika berätta om. Vad det nya skall innehålla vet bara stjärnorna. Men det ser bra ut!

God Jul alla!  

Party

-"Fan det var ju julfest igår, syns det mycket?

 -Åh fyy faan!"

Hur syns det på en man att han var på julfest dagen innan? Eller om man ställer frågan så här, hur syns det att man bara festar ordentligt en gång om året?

Som tur är har förhållandet till alkoholen inte en avgörande roll för om det är positivt eller negativt. Jag skulle säga att hur man rör sig på dansgolvet, hur man står i baren, hur man betalar den svindyra drinken, hur man klär sig och sist men inte minst vilket dansgolv väljer man, schlager eller renodlad klubbmusik? Det om något avslöjar hur ofta man är ute och rör sig.

Man gör många val här i livet, stora avgörande val som får betydelse för livet i framtiden och små obetydliga som hur man spenderar en helg tex. För en 38-åring som låtit sig övertalas att följa med på stadens nattklubb kan varje beslut på det stället plötsligt kännas som livsavgörande. Åtminstone om man ser på hur man vill framställas inför en publik av stadens ungdomar. De är ju trots allt potentiella kunder i framtiden. Att stå med en stickad ullkofta med renar på (för att det råkade vara julfest med jobbet innan) i baren och ta fram en plånbok ur bakfickan och betala med kontanter lär inte generera någon försäljning av skidor dagen efter. Inte heller ber om en starköl och förvänta sig att få ett stort härligt glas med massa skum.

Nä besöket blir en fråga om att gör rätt val. När man kommer in ser man på vänstersidan ett gäng bord med hinkar på. I hinkarna ligger välkylda helrör med champagne, sprit och öl. Hinkarna är sådana där som Ernst Kirschsteiger planterar om sina blommor i på TV på torsdagar. Runt borden sitter ungdomar som förmodligen drack välling ur nappflaska när du var ute i svängen på riktigt. På krogar med trägolv och fatöl och röksmogg lika tät som värsta londondimman. Där sitter de nu och vaktar hinken tills den är slut och sen ger de sig upp på dansgolvet med klubbmusik där takten sällan understiger 148 bpm. Att gå förbi denna länga med ungdomar som hinkar sprit lika lätt som du dricker mjölk är som att gå på en catwalk. Tänk dig för så du inte ser ut som en gubbe.

Dansgolven ja! Vilket ska man ta? Det vore enkelt att ta schlagergolvet, det blir liksom din comfort zone. Se bara till att du blir lika entusiastisk som alla andra när du känner igen låtarnas intron. Om du bara kan refrängerna kan du lugna ner dig lite. Det ser inte bra ut om du bara kan fylla i just där. Känner du osäker på dina rörelser, gå förbi baren och hämta en blaskig Bavaria på plastflaska så är det ingen som beskyller dig för att inte kunna dansa. Du vill ju inte spilla på någon.

Den stora utmaningen däremot är att gå till golvet där varken texter eller sista tonartshöjningar existerar. Där DJ:n har kepsen på sned och hörlurar stora som prinsessan Leias håruppsättningar. GÅ FÖR GUDS SKULL INTE FRAM TILL DJ-BÅSET OCH ÖNSKA EN LÅT! Du skulle aldrig klara av att säga titeln till låten ändå. Ställ dig någonstans där du känner dig bekväm och försök att gunga med bara. Där den blaskiga Bavarian hjälper dig på schlagergolvet gör strobeljuset samma sak här. Du ser så där härligt robotlik ut. Man kommer ju ihåg när det var hett att röra sig som en sådan. Tänk bara på att strobe:sen är på kanske 30 sekunder som max. Därefter är det inte lika coolt att röra sig som en robot. Då kan du lika gärna hämta ullkoftan igen.

Om du nu bestämt dig för att betala i baren se inte ut som du ska betala värsta räkningen. Se inte så plikttrogen ut, och betala med kort. Stå gärna och titta åt ett annat håll och låt bartendern hämta kortet hos dig. Håll kortet gärna mellan pek och långfingret och långt ut dessutom. Kortets lätta vikt gör att du klarar det, det behöver inte se ut som om du håller i en tegelsten. Tyngden i kortet sitter ändå på din internetbank dagen efter. Om köpet inte medges, lämna då lokalen omedelbart utan att passera drinkborden. Om du ska betala kontant bör sedlarna ligga lite skrynkliga i ena fickan. Lämna aldrig en välstrykt sedel. Då kan man nästan tro att du kommer för att lämna handpenningen till de fyra hönsen du köpte förra veckan.

Att gå på krogen idag handlar om att göra val. Val som kan få konsekvenser för framtiden. Mitt eget besök fick nog godkänt. Lite ringrostig i början men efter det att en tjej spillt ut en hel drink över min skjorta så kom jag in i min egen comfort zone. Jag gick runt och luktade enbär och lime och sjöng jävligt högt i refrängerna.

Vem av dessa är du?

Det finns många ingångar i ett erbjudande som det som Stadium erbjuder just nu. Du får 500 kronor i rabatt när du köper en ny jacka. Det finstilta sätter vissa regler men de är inte på något sätt orimliga, snarare tvärtom. De bjuder verkligen in till att göra en god insats och samtidigt få en ordentlig rabatt.

I antalet möjligheter att utnyttja erbjudandet ser jag fyra olika personlighetstyper, som tolkar erbjudandet på sina egna vis. Jag skall här ge en bild av de fyra olika typer och hur de resonerar kring Stadiums välgörenhetskampanj. Jag vill varna känsliga läsare för stark generalisering av människan i allmänhet. De olika typerna är Hur-kan-jag-tjäna-så-mycket-som-möjligt-på-annonsen-Pelle, Nu-kan-jag-rensa-garderoben-mamman, VälgörenhetsBirgitta och Spontana Börje

Hur-kan-jag-tjäna-så-mycket-som-möjligt-på-annonsen-Pelle

Erbjudandet gäller vid köp av jackor för 999 kronor eller mer därför väljer Pelle givetvis en jacka för just 999 så att han får den högsta rabattsatsen på 50%. Det är en självklarhet även om jackan för 1499 kronor är både snyggare och bättre. Men man måste ju tänka på procenten. Jackan han lämnar är en sliten träningsoverallströja med dragkedja som han på ett övertygande sätt kallar "vinterjacka". Ett och annat hål och en trasig dragkedja hindrar honom inte från att krama ut det mesta för egen vinnings skull.

Nu-kan-jag-rensa-garderoben-mamman 

Skillnaden mellan välgörenhet, utrensning av garderoben och förhoppningen om att tre gamla urvuxna barnjackor kanske kan resultera i 1500 kronors rabatt är hårfin. Innerst inne vet hon att erbjudandet inte går att konstruera på detta sätt men hon måste ändå ställa frågan. Först när hon fått detta bekräftat letar hon frenetiskt efter tre jackor för att känna att hon gjort en bra affär. Positivt inställd till att jackorna skickas till bättre behövande ändå. 

VälgörenhetsBirgitta

Birgitta skänker pengar till allt och alla. Sitter bänkad framför alla galor där pengar samlas in till diverse ändamål. Cancergalan, hjärt och lungfonden, Philipinerna, Tredje världen. Birgitta tar med sig tre jackor även om hon bara ska köpa en. Till och med mannens trista beiga jacka följer med utan hans vetskap. Hon ser det som en möjlighet att rensa ut 80-talet även om den hör till hans favorit. Hon är intresserad av vart jackorna skickas och pratar ganska högt i kön. Hon rundar givetvis upp beloppet med en hundralapp till offren i Philipinerna.

Spontana Börje

Ska köpa jacka. Han läser inga nyhetsbrev, har aldrig med sig kuponger, kollar aldrig sin mail även om han är stadiummedlem. Först i kassan får han reda på erbjudandet. Han blir glad och funderar på om hans jacka han har på sig verkligen är värd att skicka. "Ja men va fan, den har ju några år på nacken". Börje tömmer fickorna på värdesaker och skänker sin jacka och tycker det är lite häftigt att lämna in sin jacka, han är ju trots allt spontan.

Kära läsare, fundera en stund på vem av dessa som du känner igen dig i. Själv hade jag varit Spontana Börje. Nu blir det en Irish Coffe, God kväll!

Underställstanten

Hon går numera under namnet "underställsstanten". En dam på dryga 153 cm, alltid klädd för en polarexpedition vilket i detta milda klimat innebär att ett överskott av svett satt sig i kläderna. Hennes önskan om att hitta underställ till bra pris är såpass stor att alla storlekar mellan 34-44 i damstorlekar och SMALL-XL i herr storlekar verkar funka. Det handlar alltså om en enastående förmåga att se möjligheterna i varje storlek.

Hennes 153 cm lämnar en del frågetecken kring hurvida en tröja i XL herr faktiskt kan funka till henne men då replikerar hon kvickt med ett: "Den ser ju jätteliten ut". Den lilla damstorleken i 36 ser också väldigt liten ut, men gud vad töjbar den är! Mycket stretch gör ju att jag kan ha den. Problemet med den här damen är inte hennes fantastiska förmåga att se varje storleks potential i förhållande till hennes kropp. Den utmaningen får hon när hon kommer hem. Problemet är att hon ställer samma fråga fem gånger. Jag vill ha den blåa i Medium, finns inte det? När jag svarat för fjärde gången är hon inte riktig nöjd med svaret utan hoppas på att den finns nästa gång hon frågar.

Jag märker hur min egen irritation inte främjar Stadiums bild av hur en säljare bör vara eftersom andra kunder hör hur jag tydligt säger: "Jag har redan sagt till dig tre gånger att tröjan finns inte i den storlek du söker. Det hjälper inte att frågar en gång till". Men kunderna som lyssnat får kort därpå en liten dos av underställstanten när hon likt en stridsvagn plöjer genom kartongerna i sin jakt på allt mellan 34-XL.

Hon går därifrån med 5 delar, hon ser varken nöjd eller belåten ut, kanske ett resultat av att hon lagt en halvtimma inomhus med kläder för minus 40 grader. Kanske ett resultat av alla upprepade frågor om storlek medium aldrig resulterade i framgång och kanske en liten bitterhet över att 50 kronor per del var lite väl magstarkt för en tröja i fel färg.

En oas av dofter

Jag verkar vara den enda pappan som tar mina barn till biblioteket. Nej så är det givetvis inte. Men hittills under mina 8 år som förälder har jag aldrig mött en enda pappa på denna institution och då kan jag ändå säga att jag kanske besöker stället sex gånger om året med barn. Självklart är vi där olika tider, yeh right!
Desto fler mammor ser man och det känns som att komma till en hangar fullt av moderna barnvagnschassin och trendiga sitt och liggkonstruktioner. Faktum är att mammorna ställer upp vagnarna ungefär som på ett hangarfartyg. Snyggt och prydligt för att alla ska få plats.

Men bibliotekets barnavdelning luktar varken flygbränsle eller fälgtvätt. Det mest naturliga vore ju den där typiska biblioteksdoften. Gamla inbundna böcker från årtiondet när biblioteken ploppade upp i Sverige. På barnavdelningen känner man av helt andra dofter. Det kanske inte är alla som känner till detta men bilderböcker har ibland en liten frän doft som på minner om kräk. Barnen som fått lämna vagnarna har kommit upp och börjat röra på sig lite och det sätter förmodligen igång maskineriet och blöjorna fylls snabbt. Puréburkarna öppnas och mitt biblioteksbesök går snabbare än förväntat. Dofterna gör det svårt att koncentrera sig på själva lånet och avger såpass starka odörer att jag vill utrymma hangaren.

I parfymeributiker finns kaffebönor som man luktar på för att neutralisera luktsinnet så man kan lukta på nästa parfym. På biblioteket går jag fram till Astrid Lindgrens hylla, plockar fram Pippi i Söderhavet i en gammal inbunden version från sextiotalet och stoppar näsan långt in i pärmen och andas in långsamt med näsan. Mitt biblioteksbesök är därmed slut och med nio böcker under armen har jag nu en månads läsning med barnen. 

Massor att fira i höst

Efter en fantastisk sommar börjar nu hösten göra sig påmind med ett litet mer vanskligare väder, ett mörker lägger sig över vårt avlånga land och förnedringsprogrammen staplar upp sig mellan åtta och nio på vardagkvällarna. Barnens aktiviteter avlöser varandra och det blir snart svårt att hålla sig vaken till Aktuellt om kvällarna. Grillröken lyser med sin frånvaro och den sista stadsdelen i stan har nu haft sin cykelfest. Vad finns där kvar att längta efter?

Är det ett ålderstecken att klar kall luft, färgglada löv och värmeljus plötsligt blivit uppskattade inslag i vardagen? Har hösten plötsligt gått och blivit årstiden man ser fram emot? Förr var det bara en transportstäcka till julkalenderns start. Man tyckte den var lång och tråkig, fattig på lovdagar (det var innan höstlovet fanns) och det blev bara mörkare och mörkare. Och i mitten av november började det lätta lite när vanliga lektioner byttes ut för att träna på luciasånger. Nu när man blivit äldre och en smula klokare sätter man kanske värde på andra saker. Hoppa upp i en soffa, tända lite värmeljus på bordet och se när våra kändisar går från tråkmånsar till folkkära artister över ett par nätter på TV4:s succéprogram Så mycket bättre. Jag erkänner, hösten har sina ljusa sidor och där finns mycket att fira.

När börjar hösten egentligen? Alltså klamydiamåndagen den 9/9 känns ändå som den naturliga starten på den mörka årstid som står för dörren. Det är en måndag då många nystarter på TV börjar för elfte året i rad. Att solen så gott som lämnar oss för ett halvår framöver gör att den 16/9 blir speciell. Få missar nämligen att uppmärksamma den internationella dagen för bevarandet av ozonskiktet. Denna tillsammans med skiljetecknets dag den i 24.e i samma månad gör att hösten rivstartar på riktigt.

För många känns oktober väldigt lång och eländig men där finns ljuspunkter vill jag lova. Livet är till för att firas och månaden bjuder på många viktiga dagar. Vad sägs om nationella anhörigdagen 6/10, världsdagen för mental hälsa blott fyra dagar senare? Att arbetsterapins och grynkorvens dag har lagts på samma dag den 17/10 känns på naturligt och genomtänkt, delad glädje är dubbel glädje. Hackkorvsdagen den 26:e ville man inte blanda in den 17:e för risken för korvstoppning ansågs som hög. Sen vill man ju slå ett slag för internationella Caps lock-dagen. Ett smart drag att lägga den sent in i oktober för att knyta ihop påsen av viktiga dagar att fira i oktober. Det finns sannerligen många skäl att fira i denna månad. FN-dagen ska ligga här någonstans också, men ärligt, vem kom på den?

Höstens sista månad avslutas med några riktigt tunga poster att fira. Inte nog med att mörkret lagt sig som ett lock över den skandinaviska halvön. Här har vi dagar som måste uppmärksammas ordentligt. De dödas dag 2/11, dödshälsningsdagen 17/11 och den pälsfria fredagen 29/11 skojar man inte bort i första taget. Hösten är således ett riktigt smörgåsbord av läckra temadagar att uppmärksamma.

Min höst är också laddad med intressanta datum och trots att vi går mot mörkare tider så ser det ändå riktigt ljust ut.