Mellan jul och nyår

Året börjar lida mot sitt slut och vi summerar på alla tänkbara sätt det som varit. Rapport återspeglar allt elände som hänt men en och annan ljusglimt hinns med också. Kungen tittar motvilligt tillbaka men vill helst se framåt. Vad som händer mellan hägg och syrén har jag aldrig haft riktig koll på, vad jag däermot vet är vad som händer mellan jul och nyår.

När vi stressat i en månad för att allt skall bli så bra som möjligt under julen och vi tuggar på skinkan för tredje dagen i rad vill vi bara ut i vimlet efter något att handla. Inte nödvändigtvis med siktet inställt på en särskild vara utan bara med syftet att "komma över något" som inte är ordinarie pris på. Glädjen över att konsumerat något som man "sparar" 300 kronor på kan vara väl så tillfredställande. Mitt i allt detta skall nyårslöften sättas, nyårsmenyer skall konstrueras och champagnen sättas på kylning. Lasse Åbergs nya film skall ha premiär, tomtecuper skall spelas och annandagsbandy sänds traditionsenligt för ett fåtal intresserade.

Mellandagarna är också en tid för alla utflyttade 70 och 80-talister att komma hem från stora staden vid Mälarens strand och visa upp sin Canadian Goose jacka och udda hipsterglasögon. Här får man en ypperlig chans att påtala det dåliga sortiment som råder i landsortstaden man växte upp i. För nu bor man antingen på Södermalm eller i bästa fall nära Strandvägen och då blir den småländska byn alltför bonnig. Har man bott i huvudstaden tillräckligt länge blir det också svårt att komma tillbaka till modersmålet småländskan även om R:en inte går att trolla bort.

Är du en av dom som hamnar framför filmatiseringen av sir Walter Scotts "Ivanhoe" på nyårsdagen? Modiga riddare med lans och svärd kämpar tappert likt brunstiga gaseller på afrikas savanner om oskuldsfulla men ack så vackra damer. Romantikens vackra berättelse om Lady Rowena och Ivanhoes kärlek till varandra.
Eller är du en av dom som tittar på 211 backhoppare från Garmisch-Parten Kirchen och samtidigt zappar över till nyårskonserten från Wien. Den seriöse vännen av traditioner ser givetvis alla tre sittandes i soffan med en hel ask Aladin och sköljer ner detta med en och en halv liter julmust.

Gott Nytt År!

Kafferastens betydelse för det kreativa skapandet

Fick just reda på att min gamla syslöjdslärare fortfarande lever. Jag tänkte nog att hon kan ju inte vara vid livet men jo, det är hon och hon jobbar fortfarande. Hon var nog inte så gammal när vi gick i skolan men hon klädde sig annorlunda och hennes frisyr var som en ihopknycklad fårpläd. Och vi hade förmodligen alltid syslöjd direkt efter hennes kafferast för jag minns att hennes andedräkt ledde till att man jobbade mycket på egen hand. Vad gör väl ett felaktigt korsstygn för slutresultatet? Alternativet var ju att försöka hålla andan i två minuter och hoppas på att luktsinnet också höll andan. Nä jag sydde på och nålkudden är väl det verk jag är mest nöjd med. Rutigt tyg i gult och vit med mammas initialer på i orange.

Låt oss nämna det andra praktiska ämnet vi hade i skolan, träslöjd. Alla fick en träbit och den skulle räcka ett helt läsår och eftersom skärbräda verkade vara ingraverat i läroplanen var det ju detta platta köksgeråd vi alla tvingades hyvla och slipa på i 9 månader. Om man var duktig på att hyvla kunde man få börja slipa redan i slutet av november. Fanns det brister i hyveltekniken kom sandpappret inte fram förrän vid sportlovet och då fick man ligga i vill jag lova. Förmodligen han man inte med lödningen av initialer i slutet av terminen då.

Min pappas händiga färdigheter följde inte med generna till mig. Inte heller tålamodet då jag tröttnade på hyvlingen redan i september. I träslöjden behövde man inte jobba så mycket på egen hand, där kunde man be om hjälp ofta. Träslöjdsmagistern var snäll och positiv och hans kafferaster låg nog efter våra lektioner.

En stark kontrast till de praktiska ämnena som vi fick förkovra oss i då är nobelpriset. Teorin står i fokus denna dag. Ingen mer än den kungliga akademin begriper något av det som händer på dagen och på kvällen får vi TV-tittare ta del av en lättsamare del av arvet från Alfred Nobel. Nämligen bordsplaceringen. I år släppte Aftonbladet bordsplaceringen dagen innan och där kunde vi läsare gå in och titta på vilka som hamnar brevid varandra. Kungen fick som vanligt fru Storch vid sin sida och Victoria skulle tydligen dragit vinstlotten i år och prinsarna fick nöja sig med fruar till pristagare.
Menyn är i vanlig ordning storslagen och det tar 13 och en halv sekund att nämna förrätten och i år kom jag ihåg vintergrönsaker. Lite mindre fokus på kläderna i år märkte jag. Kanske ett resultat av Birgit Friggebos klädval 1992.

Jag har alltid gillat Nobelpriset. Det känns högtidligt och stort. Vi belönar de bästa vetenskapsmännen och proffessorerna i världen och ögonen riktas mot Sverige. Mest av allt gillar jag trumpetfanfaren när Kungen har lämnat över priset till varje pristagare och dom bugar med spikrak rygg mot publiken. Det blir lite Ivanhoe över det hela.

Den perfekta kunden.

Hon är mellan 40-45 år. Hon har 2-3 barn i ålder mellan 8-16 år. Hon jobbar deltid på ett kontor och syns ofta själv i butiken. Så här års bär hon jacka i parkasmodell, jeans och svarta skinnstövlar som går en bra bit upp mot knäna. Jeansen snyggt instoppade utan veck. Trendig, snygg och praktisk väska över axeln och armen böjd uppåt för ett stadigt tag i remmarna. Under den stora jackan döljer sig en smal kropp utan minsta spår av barnafödande. Hon dyker in mellan 15.00-17.00 en vardag, mycket välmedveten om det lugn som råder i stans butiker innan alla andra slutar jobbet.

Hon scannar butiken likt en Terminator och inne i huvudet finns ett tekniskt avancerat system som gör henne uppmärksam på avvikelser ifrån förra besöket. Butiken kan hon utan och innan och med målmedveten blick söker hon av eventuella prisförändringar på redan tilltänkta varor som rimmar med familjens klädbehov. Hon är mycket bekant med sortimentet som kom i augusti och hon bara väntar ut rätt tillfälle att göra ett klipp. 90 % av julklapparna är redan inhandlade och givetvis registrerade med butikens kundkort. Hon märks inte, syns inte utan smyger runt och myser innan det är dags att cykla hem och möta upp barnen efter skolan. När barnen är på idrotten drar hon ett varv i motionsspåret med nyligen inhandlade löparkläder i matchande färger. Gör ett tappert försök att få med en trött försoffad make ut i spåret men inser att han bara skulle dra ner hennes tempo. Duschar och förbereder barnens kläder inför morgondagen och sätter sig sedan framför Grey´s Anatomy med två riskakor och lite te. Äldsta tonåringen kommer hem från sen hockeyträning och hon kollar av om han gjort sina läxor.

Detta är Stadiums absolut bästa kund alla kategorier. Inget gnäll, inget prutande, inget tjafs och inga misstolkningar av annonser. Driver inte runt i butiken vid stängningsdax. Hon är den perfekt kunden. Hon uppskattar personalen, sortimentet och butikens utseende. Hon är smidig i kassan och har koll på alla erbjudanden som skickas ut och vill aldrig vara till besvär.

Hur kan jag veta allt detta? Jag vet allt utom riskakorna, försoffade makar och vilka TV-program hon tittar på. Jag vet bara att det är hon som har koll, in i minsta detalj oh henne skall vi vara rädd om.

Bland helrör och energidrinkar

Discoröken ligger tät över dansgolvet. Trängseln är total och människorna runt omkring fungerar antingen som stöttepelare för mina vingliga danssteg eller också som krockkudde för när de går över styr. Om de yviga danstegen var resultatet av att några helrör vodka tömdes fortare än en kanna jordgubbssaft en varm sommardag bland lekande barn, eller att det rent teknisk inte är bättre. Det går jag inte in på här.Självförtroendet är orubbligt efter ett gäng RedBulls

"Thanks to a unique combination of high quality ingredients Red Bull Energy Drink vitalizes body and mind."

Likt en stock i strömmens starka vatten förs man utan möjlighet att styra in på schlagergolvet. Här är lamporna och röken mer skonsamma mot ögonen. Här finns större ytor för yviga rörelser och här skriker man med i texterna oavsett man kan dom eller inte. Med lite vodka och Redbull kan även den mest tondöva sjunga med och med det själförtroendet man skaffat sig med procenten pågår en slags tävling i vem som kan sjunga högst. Och så gungar man med i reggeadängan red red wine med UB40 och avslutar en trevlig kväll med såpass mycket självförtroende att: We are the world känns som en hyllning till oss tappra dansare. Jag bara önskade att Cindy Lauper vär där!

Annons väcker ha-begär

En annons i tidningen är ofta ett verktyg till att skapa trafik till butiken. Oftast är det en eller flera varor som anonnseras och med ett tilltalande pris kan butiken locka ner kunderna till butiken för att i bästa fall också upptäcka andra intressanta varor. En annons kan också väcka frågor eller skapa nyfikienhet vid frukostbordet och bidrar till att läsaren måste komma in och se vad det är. Många tror att annons betyder rea per automatik och blir besviken på att den annonserade varan inte har ett förr och nupris. Andra tror att annons om "dragaren" är tillräckligt billig innebär att butiken upphör.

Det är fri tolkning som gäller, och tolkas det gör det ordentligt oftast till ens egen fördel. Nu åker läsglasögonen för 29:90 från Statoil upp och man nöjer sig med att läsa vart femte ord. På så sätt kan saker nästan bli helt gratis.

Låt mig ge ett aktuellt exempel från Stadium där kunden erbjuds en rabatt mot att man lämnar in sin gamla jacka till ett välgörande ändamål.
" Gör världen lite varmare. Lämna in din gamla jacka så får du 300 kronor i rabatt när du köper en ny. Gäller vid köp av en jacka för minst 499 kronor"

Här kan man alltså få en välkommen rabatt och dessutom se till att någon med inte lika bra förutsättningar som oss får en varm jacka i vinter. Jag skulle kalla det en form av win-win-situation.

Följande frågor har dykt upp i samband med annonsen:
Om jag har två jackor därhemma får jag 600 kronor i rabatt?
Jag har en jacka för 2800 kronor där hemma, får jag byta till denna jackan (Peak Performance jacka för 3799.-)
Kan jag får rabatten utan att lämna in en jacka?
Går den här fleecetröjan bra att lämna in och få rabatt?
Gäller det på skidbyxor också?

Jag vet inte om det är fel på Statoils glasögon eller folks förmåga att tyda en text. Alla dessa feltolkande annonsläsare har en sak gemensamt. Deras utgångspunkt och syfte är att FÅ ut så mycket som möjligt från annonsen. Vad kan jag vinna på att läsa den här annonsen lite slarvigt? Vilka kryphål finns i annonsen så att det gagnar mig på bästa sätt och inte en stackars sate i Moldavien som visserligen skulle bli väldigt glad över en varm jacka. Men Moldaven har ju inte annonsen framför sig och jag skiter i om han fryser. Kanske kan jag lämna in min sommarjacka från 1986 som vi köpte på outleten för 199 kronor.

Någon har till och med rotat i den låda där vi lägger alla begangnade jackor och frågat om det är 300 kronor för alla jackorna i lådan. Människan i väst (alltså inte ett klädesplagg utan menat som geografisk tillhörighet) är av naturen en egoistisk människa som trots billiga och funktionella glasögon från bensinmacken väljer att blunda för annonsen riktiga och inte alltför otydliga budskap.

Är väst en jacka?

Canis Lupus

-"Det har varit en jobbig tid, men det är skönt att det är över". Ungefär så uttryckte sig jaktledaren efter att det dödande skottet på vargen Kynna avlossats. Jag vet ju att han syftar på den mediala situationen, frustrationen från fårägarna och vargkramarna. Men jag väljer ändå att jämföra hans jobbiga situation med vargen Kynna som inte förstår vilka problem hennes närvaro i Kronobergs län orsakat. Ett 20-tal jägare med GPS-utrustning och specialtränade hundar har fått i uppdrag att döda henne för att hon är en varg. I hennes värld finns ingen GPS som leder till maten, där står ingen hund till hennes förfogande och skäller maten till chocktillstånd och i hölstret finns ingen walkie-talkie eller gevär med lasersikte. Hon får helt enkelt fortfarande jaga sitt byte precis som vanligt. Precis så som en varg gör. Jag undrar om hon tycker att det varit en jobbig tid? Och mitt i allt detta har någon placerat ut ett gäng får. Kanske kan det vara den lilla hjälpen som en GPS är för en jägare. Men det vet ju inte hon. 

Det är klart att jag har försåelse för djurägare som drabbas, ekonomisk ersättning borde väl kunna vara ett rimligt pris för att ha en vargstam i Sverige. Och har vi förmågan att tillverka GPS-apparater, lasersikte, iPhones m.m. så kan väl ett ogenomträngligt stängsel för får inte vara en omöjlighet, eller? Mtt råd till jaktledaren är att: ta lite ledigt, du har verkligen kämpat. Du har burit på ett tungt vapen, tvingats stirra ögonen trötta i en positionsapparat. Att ge sig in i vargdebatten med bara djurparkserfarenhet kan verka naivt men alla har vi rätt till våran åsikt och mitt sätt att se på vargen kanske liknar den som många har på kungahuset. "De är ju så fina! och nu blir det bebis snart, va mysigt! Vad skall den heta?"

Tänkte ni på att Kynna höll på att bli skjuten 11-11-11 kl 11.11, ganska nära I11 i Kronobergs län? Det var i grevens tid, eller i elfte timmen. Nä jag går och gifter mig i stället. Tillsammans med 11 andra par. Bröllopsnatten har vi bokat på hotell 11 nära Älva i Göteborg. Tänk att vi kan haka upp oss så kring ett på pappret speciellt datum. Vilka drivkrafter som finns runt detta vet jag inte men en sak är säker. Det blir lätt att komma ihåg bröllopsdagen.

Visste ni att tarmtömning och tömning av urinblåsan kräver en enorm planering inför ett kungligt besök. Kommunerna sitter i veckor av möten för att förbereda och planera eventuella kungliga toabesök. Inte nödvändigtvis när,  utan var och hur skall det gå obemärkt att ätten Bernadotte trots sin vanlighet behöver utföra sina behov. Detta får under inga omständigheter ske på allmän plats, inte heller på en toalett där andra hunnit före. Kungar bajsar inte, kungar klipper band. Var skall Kronprinsessan eller Prins Daniel byta blöja någonstans? Eller behöver kungliga barn bytas på överhuvudtaget?

Inspector Clouseau

Zlatan var där, Jan Sherman var där, Eric Saade var där och Inspector Clouseau (Platini) var där. En fick guldbollen, en gjorde reklam för TV4:s TV-tablå för 2013, en dålig artist har för höga tankar om sig själv och en pamp pratar någon slags gaeliska blandat med flamändska, det vi kallar engelska med fransk accent.

Zlatan åker inte till Sverige för att applådera andra fotbollspelare, så redan i inledningen genom sin närvaro visste vi att Zlatan skulle få guldbollen. Jan Sherman tog över Jidhes traditionella roll att agera huvudpersonen i denna gala och gjorde det mitt framför det som skulle vara en hyllning till bronsdamerna genom att lyfta fram sitt handslag med Clouseau som kvällens viktigaste. Vad det någon som hörde vad fransmannen sa? Jag förstod inte vilket pris han skulle dela ut förrän det presenterades på storbildsteven. Sen blev det en lektion i modern Riverdance med Eric Saade. Samstämigheten i dansen är lika imponerande som sången och texten är dålig. Hans höga tankar om sig själv är lika klädsamt som Zlatans långa hår med mustach som tillbehör.

Jag blir lika besviken efter varje gala och när man skall presentera de nominerade i en inövad klämkäk dialog så blir det så jobbigt att jag vrider mig i min saccosäck så till den grad att innehåller håller på att explodera över vardagsrummet. Och ändå sitter jag där nyfiken över vem som skall få priset för bästa back osv. Fotbollstjejerna byter ut platta fotbollsskor med dobbar mot högklackat och får svårt att gå. Killarna slänger en extra näve hårgelé i håret (mot bara en näve inför matchstart) och drar det åt sidan alternativt bakom öronen om längden räcker till. Och fotbollsgalan har allt man kan vänta sig från förra året.