Vi har självklart olika uppfattningar vad som känns modernt och fräscht. Det kan vara ljusa fina loungemöbler på altanen, en ny doft från Yves Saint Laurent eller den nya takterrassen på PM & vänner i Växjö.
Jean-Marie Le Pen, grundare till det främlingsfientliga partiet Front National sa i veckan att han hoppades att Afrika drabbas av ett ebolavirus så att människor dör hellre än flyr till Europa. Han har tidigare kallat förintelsens gaskamrar för en historisk bagatell. Många EU-kritiska partier tar starkt avstånd från ett sånt här parti. Jimmie Åkesson tycker att partiet känns modernt och fräscht.
Själv tycker jag att ett par ljusa chinos och en marinblå pikétröja känns modernt och fräscht.
I fredags var det varken Let's Dance, Fångarna på fortet eller Gladiatorerna. Det var EU-debatt mellan alla toppnamnen i en fräsch och modern studio riggad av SVT. Det hade inte spelat någon roll hur mycket tacos, chips eller dip som stått framme. Fredagsmyset uteblev om man valde debatten. Kanske hade knastret av chipsen och sörplande av Coca-Cola varit den välkomnande distraktionen som gjort att Marita Ulvskog och Gunnar Hökmarks munhuggande bara försvann i intet.
Nä varken mys eller någon eller någon fräsch och modern Marit Paulsen kunde väcka liv i det traditionsenliga fredagsmyset. Hela Sverige bakar, där snackar vi modernt och fräscht! TV4-formatet där alla program just nu verkar handla om att deltagare ska stå bakom varsin köksbänk och bli bedömda i konsten att tillaga något verkar vara da shit. TV4 visar mästarklass i ett program och använder sig sedan av copy-paste i resten av deras TV-tablå. Och Steffos viktnedgång tycks toppa nyhetslistan
Nya moderaterna. shit vad modernt och fräscht det känns. Har ni tänkt på att alla bilder på Fredrik Reinfeldt i valrörelser alltid andas Almedalen. Ni vet den där ljusa fräscha, lite lediga Fredrik som står nära folket i tider då man ska välja väg. Hur länge är en ung spelare lovande och hur länge kan ett parti kallas för nya? En sak går i alla fall att säga om nya moderaterna i Växjö. Deras valstuga vinner pris i fråga om modernt och fräscht.
Och sist men inte minst, en intervju med Ers högheter blir aldrig modern och fräsch, inte ens med Malou. Det blir bara en påminnelse om hur olika vi ser på människor i vårt samhälle.
lördag 24 maj 2014
tisdag 13 maj 2014
En sång till modet
En nära vän till mig var på TV för några veckor sedan. Det var inte bara ett inslag i nyheterna där man frågade runt på stan. Frågan är egentligen om hon ägde kameran? Och ja jag tycker faktiskt det. Nu tycker hon inte det själv men för oss som tittade visade hon prov på stort mod och glänste verkligen. Om jag är partisk? Ja en aning kan man säga. Stolt? Ja väldigt! Imponerad? Ja!
Det krävs faktiskt en väldigt stor portion mod och vilja att våga ta chansen när den kommer. Och som hon gjorde det! För mig är personer som vågar gå utanför sin comfort zone för att utmana sig själv någon jag ser upp till. Hon drog dessutom med sig en person som enligt honom själv inte hade anmält sig till ett sånt här program trots en stor kunskapsbank. Det visar dessutom prov på bra övertalningsförmåga. Att anmäla sig till Sveriges kanske största frågesportprogram är inte bara modigt, det är riktigt coolt.
Satsar man inget vinner man inget, enkel logik. Man kan spela på Lotto, gå in på ett ATG-ombud till synes anonym och satsa, eller så ställer man upp i en utav de största TV-kanalerna och drar hem storkovan. I mina ögon ett gigantiskt steg i personligt mod. Sånt imponerar på mig.
Besökte förresten Köpenhamn i helgen på självaste finaldagen för Eurovision song contest. Det har förmodligen inte undgått någon att Conchita Wurst inte bara vann hela tävlingen utan också att hon är en stark förebild för många som kanske inte ännu vågar ta steget utanför sin personliga comfort zone när det gäller sin sexuella läggning. Köpenhamn var i helgen en stad som visade stor tolerans för mänskliga rättigheter och det det kändes väldigt bra att promenera mitt i allt detta.
Jag gick faktiskt också utanför min egen comfort zone i helgen, kanske inte i samma utsträckning som personerna här ovan men, att klaga på priset på en irish coffee och ta strid för sin sak resulterade i pengarna tillbaka. Det har nog aldrig hänt.
Till sist i detta blogginlägg som idag hedrar personligt mod vill jag också tillägna två viktiga personer i min närhet. Få personer som jag lärt känna i livet har så mycket att komma med, både när det gäller värderingar, medmänsklighet. Deras sätt att lyssna och finnas till och komma med råd är enastående och framför allt så blir en resa till Köpenhamn så otroligt rolig när deras humor och syn på livet tar plats. Det märks att de jobbar med människor och jag vet att dom gör det bra!
Det krävs faktiskt en väldigt stor portion mod och vilja att våga ta chansen när den kommer. Och som hon gjorde det! För mig är personer som vågar gå utanför sin comfort zone för att utmana sig själv någon jag ser upp till. Hon drog dessutom med sig en person som enligt honom själv inte hade anmält sig till ett sånt här program trots en stor kunskapsbank. Det visar dessutom prov på bra övertalningsförmåga. Att anmäla sig till Sveriges kanske största frågesportprogram är inte bara modigt, det är riktigt coolt.
Satsar man inget vinner man inget, enkel logik. Man kan spela på Lotto, gå in på ett ATG-ombud till synes anonym och satsa, eller så ställer man upp i en utav de största TV-kanalerna och drar hem storkovan. I mina ögon ett gigantiskt steg i personligt mod. Sånt imponerar på mig.
Besökte förresten Köpenhamn i helgen på självaste finaldagen för Eurovision song contest. Det har förmodligen inte undgått någon att Conchita Wurst inte bara vann hela tävlingen utan också att hon är en stark förebild för många som kanske inte ännu vågar ta steget utanför sin personliga comfort zone när det gäller sin sexuella läggning. Köpenhamn var i helgen en stad som visade stor tolerans för mänskliga rättigheter och det det kändes väldigt bra att promenera mitt i allt detta.
Jag gick faktiskt också utanför min egen comfort zone i helgen, kanske inte i samma utsträckning som personerna här ovan men, att klaga på priset på en irish coffee och ta strid för sin sak resulterade i pengarna tillbaka. Det har nog aldrig hänt.
Till sist i detta blogginlägg som idag hedrar personligt mod vill jag också tillägna två viktiga personer i min närhet. Få personer som jag lärt känna i livet har så mycket att komma med, både när det gäller värderingar, medmänsklighet. Deras sätt att lyssna och finnas till och komma med råd är enastående och framför allt så blir en resa till Köpenhamn så otroligt rolig när deras humor och syn på livet tar plats. Det märks att de jobbar med människor och jag vet att dom gör det bra!
söndag 13 april 2014
Stad i ljus
Stad i ljus. Det är knappast vad man kan kalla Halmstad en söndag i April. Även om solen gjorde tappra försök att bryta igenom det gråa skiktet av regntunga skyar. Söndagsstängt i centrum med ett undantag, gubbdagiset Claes Ohlsson. Men även denna kedja fick det nog tungt just idag eftersom Halmstads alla gubbar följde med sina fruar till Halmstad teater för att titta och lyssna på Tommy Körberg. Men det är klart veckan har sex dagar till och där kan säkert Halmstad leverera lite mer.
Efter en lunch ute vid havet, ja vi fick åka till en golfklubb för att få lite lunch så var det då äntligen dags att se och lyssna på allas vår Tommy. På något sätt har han alltid funnits med mig genom åren. Han har medverkat i flera melodifestivaler. Han var länge vår enda julskiva och han har synts i TV åtskilliga gånger genom åren. Kommer ihåg Chess och Anthem osv. Han har i mina ögon alltid varit en stor sångare men det är klart, han fanns inte som idolbild på mitt pojkrum. Som 70-talist går man inte gärna ut med att man gillar Körberg, han rockar liksom inte fett.
Tommy Körbergs fanclub har nått pensionsåldern och det märktes tydligt. Damerna var ordentligt uppklädda och herrarna hade gjort allt som stod i deras makt för att damma av den gamla kavajen i något slags försök att matcha den sångbegåvade mannen på scenen. Med blandat resultat. När Darin eller Oskar Lindros står på scen på Skansen står tjejerna längst fram med masssa text i händerna och pannan om att de älskar sina idoler. På främsta raden inne i Halmstads teater hörs en grov harklande hosta, långt ifrån ljusa flickskrik som man känner igen från Skansen. Tommy Körberg noterar detta och kommenterar med humor och får publiken att skratta.
Många av de medföljande gubbarna med sina kavajer i en storlek som satt betydligt bättre när "Judy min vän" var aktuell hade nog pliktroget sagt ja till att följa med hustrun på konsert just för att bara följa med. Men Tommy Körbergs fräcka monologer om PRO, ålderdom, sex och sjukdomar gjorde nog att kavajens sömmar fick bekänna färg. När magar och axlar ryckte av välbehag i skrattets tjänst. Tommy gjorde sannerligen succé bland gubbarna. Kan tänka mig att en och annan tyckte att han gick över "gränsen" eller vad sägs om: "Så kära halmstadbor, hur står det till med sexlivet en lördagkväll, sätter ni på varandra?"
Som de 70-talister vi är mitt sällskap och jag sitter vi på sista raden och njuter av när Tommy bjuder på sig själv, både i sång och i tal. Många gånger skrattar vi kanske inte åt hans skämt i sig utan åt vilken effekt det får på publiken som han vänder sig till. Åt de lustiga och orginella skratten som omöjligt går att hålla tillbaka när man igenkännande skrattar med sig själv och åt sig själv i ett igenkännande scenario som mannen på scen har förmågan att förmedla på ett roligt sätt.
Man går som 70-talist inte gärna ut med att man gillar Körberg. Så därför skriver jag bara detta i min blogg. Tommy Körberg levererar och vi njöt och vi har inga problem med att vistas med PRO en eftermiddag i Halmstad. I sommar lyser nog solen över staden igen, kanske tom. en söndag
Efter en lunch ute vid havet, ja vi fick åka till en golfklubb för att få lite lunch så var det då äntligen dags att se och lyssna på allas vår Tommy. På något sätt har han alltid funnits med mig genom åren. Han har medverkat i flera melodifestivaler. Han var länge vår enda julskiva och han har synts i TV åtskilliga gånger genom åren. Kommer ihåg Chess och Anthem osv. Han har i mina ögon alltid varit en stor sångare men det är klart, han fanns inte som idolbild på mitt pojkrum. Som 70-talist går man inte gärna ut med att man gillar Körberg, han rockar liksom inte fett.
Tommy Körbergs fanclub har nått pensionsåldern och det märktes tydligt. Damerna var ordentligt uppklädda och herrarna hade gjort allt som stod i deras makt för att damma av den gamla kavajen i något slags försök att matcha den sångbegåvade mannen på scenen. Med blandat resultat. När Darin eller Oskar Lindros står på scen på Skansen står tjejerna längst fram med masssa text i händerna och pannan om att de älskar sina idoler. På främsta raden inne i Halmstads teater hörs en grov harklande hosta, långt ifrån ljusa flickskrik som man känner igen från Skansen. Tommy Körberg noterar detta och kommenterar med humor och får publiken att skratta.
Många av de medföljande gubbarna med sina kavajer i en storlek som satt betydligt bättre när "Judy min vän" var aktuell hade nog pliktroget sagt ja till att följa med hustrun på konsert just för att bara följa med. Men Tommy Körbergs fräcka monologer om PRO, ålderdom, sex och sjukdomar gjorde nog att kavajens sömmar fick bekänna färg. När magar och axlar ryckte av välbehag i skrattets tjänst. Tommy gjorde sannerligen succé bland gubbarna. Kan tänka mig att en och annan tyckte att han gick över "gränsen" eller vad sägs om: "Så kära halmstadbor, hur står det till med sexlivet en lördagkväll, sätter ni på varandra?"
Som de 70-talister vi är mitt sällskap och jag sitter vi på sista raden och njuter av när Tommy bjuder på sig själv, både i sång och i tal. Många gånger skrattar vi kanske inte åt hans skämt i sig utan åt vilken effekt det får på publiken som han vänder sig till. Åt de lustiga och orginella skratten som omöjligt går att hålla tillbaka när man igenkännande skrattar med sig själv och åt sig själv i ett igenkännande scenario som mannen på scen har förmågan att förmedla på ett roligt sätt.
Man går som 70-talist inte gärna ut med att man gillar Körberg. Så därför skriver jag bara detta i min blogg. Tommy Körberg levererar och vi njöt och vi har inga problem med att vistas med PRO en eftermiddag i Halmstad. I sommar lyser nog solen över staden igen, kanske tom. en söndag
lördag 22 mars 2014
NIFS och MEMILS på jakt
NIFS, Nitton in Free
Sällan har väl en annons skapat sån trafik till butiken
MEMILS, Medelålders män iklädd lycra
Inte lika heta på annonser men nu har vi racingcyklar i butiken. Då kan dom dyka upp.
Spelar utsendet någon roll?
Nike har som så ofta hittat en produkt som andas fräscht, nytt och snyggt. Man har också lyckats hitta en produkt som tilltalar det kvinnliga ögat. På denna sko har man hittat en design och plockat fram färgval som inte bara lockar fram ha-begäret hos många. Man har lockat fram förmågan att totalt ignorera alla varningstexter om en icke fotriktig, otillräcklig dämpning för löpning och obefintligt stöd för foten. Spelar utseendet någon roll? Njaä....
Nike Free, en barfotasko för den drivne löparen som är beredd att ställa om sitt löpsteg och och springa lätt och snabbt och låta foten göra jobbet. Så skulle man kunna beskriva denna sko. Vem lockades av denna annons? Under butikens två första öppningstimmar var det bara tjejer. Nittonåringarna var först¨, sen kom alla mammalediga mammor med barnvagnar, sen 60-talisterna, de som har sin lättdunjacka över de svettiga kläderna på gymmet, sen 50-talisterna, de som vägrar Ecco, sen kom 40-talisterna, de som i pensionsåldern söker en "nätt" sko att promenera i. Sen kom två 30-talister med rullator, taskiga knän och annonsen utklippt. Alla som söker en barfotasko var där, enbart kvinnor. Och inte en enda gång pratade jag löpning.
Borta vid cyklarna skymtar jag en medelålders man. Han tittar och känner på bromsreglagen och växlarna. Han lyfter på den lätta cykeln byggd i kolfiber. Han går fram till de renodlade cykeltröjorna i lycramaterial. Han känner på cykelskorna som är Nike Frees totala motsats. Då han plötsligt ändrar kurs och går rakt emot havet av kvinnor som surrar som bin kring honung. Han blir inte bara en ensam och vilsen memil i en värld av Niketörstande kvinnor. Han blir ett potentiellt hot när han plötsligt letar på fel sida. Bland damstorlekarna!!!!!
Max ett par per kund står det på skylten bland skorna. I djungeln är allt en tolkningsfråga. På Stadium vet fantasin inga gränser.
Välkomna till 40-årsjubileum på Stadium!
Sällan har väl en annons skapat sån trafik till butiken
MEMILS, Medelålders män iklädd lycra
Inte lika heta på annonser men nu har vi racingcyklar i butiken. Då kan dom dyka upp.
Spelar utsendet någon roll?
Nike har som så ofta hittat en produkt som andas fräscht, nytt och snyggt. Man har också lyckats hitta en produkt som tilltalar det kvinnliga ögat. På denna sko har man hittat en design och plockat fram färgval som inte bara lockar fram ha-begäret hos många. Man har lockat fram förmågan att totalt ignorera alla varningstexter om en icke fotriktig, otillräcklig dämpning för löpning och obefintligt stöd för foten. Spelar utseendet någon roll? Njaä....
Nike Free, en barfotasko för den drivne löparen som är beredd att ställa om sitt löpsteg och och springa lätt och snabbt och låta foten göra jobbet. Så skulle man kunna beskriva denna sko. Vem lockades av denna annons? Under butikens två första öppningstimmar var det bara tjejer. Nittonåringarna var först¨, sen kom alla mammalediga mammor med barnvagnar, sen 60-talisterna, de som har sin lättdunjacka över de svettiga kläderna på gymmet, sen 50-talisterna, de som vägrar Ecco, sen kom 40-talisterna, de som i pensionsåldern söker en "nätt" sko att promenera i. Sen kom två 30-talister med rullator, taskiga knän och annonsen utklippt. Alla som söker en barfotasko var där, enbart kvinnor. Och inte en enda gång pratade jag löpning.
Borta vid cyklarna skymtar jag en medelålders man. Han tittar och känner på bromsreglagen och växlarna. Han lyfter på den lätta cykeln byggd i kolfiber. Han går fram till de renodlade cykeltröjorna i lycramaterial. Han känner på cykelskorna som är Nike Frees totala motsats. Då han plötsligt ändrar kurs och går rakt emot havet av kvinnor som surrar som bin kring honung. Han blir inte bara en ensam och vilsen memil i en värld av Niketörstande kvinnor. Han blir ett potentiellt hot när han plötsligt letar på fel sida. Bland damstorlekarna!!!!!
Max ett par per kund står det på skylten bland skorna. I djungeln är allt en tolkningsfråga. På Stadium vet fantasin inga gränser.
Välkomna till 40-årsjubileum på Stadium!
tisdag 18 februari 2014
Ta hand om dina barn
"Du får nog ta hand om dina barn"
Kan man med lite humor eller sarkasm säga till sin fru, sambo eller flickvän eller vem man nu har barn ihop med. Men som man, säga det till en främmande kvinna, någon man aldrig träffat innan. En tillrättavisning om att hon borde se efter sina barn är inte helt okomplicerat. Man går liksom över alla känsliga gränser som finns, man inkräktar på den förälderns förmåga att fatta kloka beslut.
Men jag tvekade inte en sekund och jag skulle göra samma sak idag igen. Jag tvivlar egentligen inte på hennes förmåga att ta hand om sina barn men just i det ögonblicket ifrågasatte jag hennes omdöme, att lämna sina barn på en annan våning för att gå ner och handla. De var ledsna innan hon stack och de blev ännu mer ledsna när hon åkte ner för rulltrappan. Där stod jag ensam med två gråtande barn i en tvillingvagn och frågade mig själv om jag skulle trösta dem eller jaga ifatt mamman.
Utan tvekan stack jag efter henne och innan jag ens kom fram sa jag "Du får nog ta hand om dina barn istället för att leta badbyxor här nere". Svaret lät inte vänta på sig.
-Vi ska till simhallen nu och jag måste köpa ett bar badbyxor till min man.
Tre minuter efter vår stängningstid är det ibland svårt att känna den där sympatin för småbarnsföräldrar som inte kan planera sin tid bättre. Ännu mindre sympati visade sig eftersom hon lämnade sina barn för att leta på egen hand varpå jag säger: "Detta skulle du kanske tänkt på lite tidigare?"
Jag brukar välja min ord till det yttersta för att inte framstå som den som förhastar sig. Jag brukar också ha tålamod med människor som inte delar min egen tidsuppfattning just för att alla inte kan vara lika på den punkten. Men om man både lyckas med att hålla kvar mig efter min arbetstid för att handla badbyxor åt sin man och lämnar sina barn skrikande på en annan våning. Ja då blir även den normalt sett lugna och timida undertecknad en smula upprörd.
I efterhand bad jag om ursäkt och frågade henne om hon tog illa upp, jag förklarade varför jag gjorde som jag gjorde men var ändå tydlig i min ståndpunkt. Svaret från henne var tvekande och otydligt kanske just pga lite dåligt samvete. Mannen fick ett par tajta simbadbyxor utan öppet köp, kanske var det hennes snabbaste köp någonsin, inte undra på när halv meter längre man frångår sitt säljaruppdrag och agerar som någon slags arg nanny.
Kan man med lite humor eller sarkasm säga till sin fru, sambo eller flickvän eller vem man nu har barn ihop med. Men som man, säga det till en främmande kvinna, någon man aldrig träffat innan. En tillrättavisning om att hon borde se efter sina barn är inte helt okomplicerat. Man går liksom över alla känsliga gränser som finns, man inkräktar på den förälderns förmåga att fatta kloka beslut.
Men jag tvekade inte en sekund och jag skulle göra samma sak idag igen. Jag tvivlar egentligen inte på hennes förmåga att ta hand om sina barn men just i det ögonblicket ifrågasatte jag hennes omdöme, att lämna sina barn på en annan våning för att gå ner och handla. De var ledsna innan hon stack och de blev ännu mer ledsna när hon åkte ner för rulltrappan. Där stod jag ensam med två gråtande barn i en tvillingvagn och frågade mig själv om jag skulle trösta dem eller jaga ifatt mamman.
Utan tvekan stack jag efter henne och innan jag ens kom fram sa jag "Du får nog ta hand om dina barn istället för att leta badbyxor här nere". Svaret lät inte vänta på sig.
-Vi ska till simhallen nu och jag måste köpa ett bar badbyxor till min man.
Tre minuter efter vår stängningstid är det ibland svårt att känna den där sympatin för småbarnsföräldrar som inte kan planera sin tid bättre. Ännu mindre sympati visade sig eftersom hon lämnade sina barn för att leta på egen hand varpå jag säger: "Detta skulle du kanske tänkt på lite tidigare?"
Jag brukar välja min ord till det yttersta för att inte framstå som den som förhastar sig. Jag brukar också ha tålamod med människor som inte delar min egen tidsuppfattning just för att alla inte kan vara lika på den punkten. Men om man både lyckas med att hålla kvar mig efter min arbetstid för att handla badbyxor åt sin man och lämnar sina barn skrikande på en annan våning. Ja då blir även den normalt sett lugna och timida undertecknad en smula upprörd.
I efterhand bad jag om ursäkt och frågade henne om hon tog illa upp, jag förklarade varför jag gjorde som jag gjorde men var ändå tydlig i min ståndpunkt. Svaret från henne var tvekande och otydligt kanske just pga lite dåligt samvete. Mannen fick ett par tajta simbadbyxor utan öppet köp, kanske var det hennes snabbaste köp någonsin, inte undra på när halv meter längre man frångår sitt säljaruppdrag och agerar som någon slags arg nanny.
lördag 8 februari 2014
18 spänn och CO2-tomater
Många Växjöbor tycks tro att 18 kronor för en parkeringstimma mitt i centrum är galenskap. Antingen åker de inte utanför stadens gränser till någon utav de större städerna, eller så har de uppfattningen att Växjö som enda stad borde vara brefriat från såna avgifter. Vilket dom på många sätt redan är. Men de envisas ändå med att åka ner till stan under de tre timmar som kommunen valt att erlägga avgift 9-12 lördag. Resten av helgen är det helt fritt.
Kanske är det torghandlarnas fräscha grönsaker och så vidare som riskerar att ta slut efter tolv eller vill man vara där vid 9 innan alla stadsjeepar försurat grönsakerna när de parkerar två meter från borden. Hur som helst, egoistiska skäl verkar ligga bakom. Och sen ältar och ältar man över centrumdöden. "Inte konstigt att folk (alltid obestämd form här) väljer att handla någon annanstans" Om politikerna bara fattat att.....
Då kommer nästa dråpslag för centrum. Gardefors lägger ner på grund av dålig lönsamhet. Parkeringen fylls fort av stadsjeepar och andra flådiga bilar bland fisken och grönsakerna. Nu finns inga långa köer, nu finns inga sura miner, 18 kronor kan man ju betala när jag fick 70% på skorna, och så hejar man på Bo Frank (stadens mest synliga politiker) igenkännande och besöket i centrum genererade sparade slantar och ett gäng försurnade tomater.
Kanske är det torghandlarnas fräscha grönsaker och så vidare som riskerar att ta slut efter tolv eller vill man vara där vid 9 innan alla stadsjeepar försurat grönsakerna när de parkerar två meter från borden. Hur som helst, egoistiska skäl verkar ligga bakom. Och sen ältar och ältar man över centrumdöden. "Inte konstigt att folk (alltid obestämd form här) väljer att handla någon annanstans" Om politikerna bara fattat att.....
Då kommer nästa dråpslag för centrum. Gardefors lägger ner på grund av dålig lönsamhet. Parkeringen fylls fort av stadsjeepar och andra flådiga bilar bland fisken och grönsakerna. Nu finns inga långa köer, nu finns inga sura miner, 18 kronor kan man ju betala när jag fick 70% på skorna, och så hejar man på Bo Frank (stadens mest synliga politiker) igenkännande och besöket i centrum genererade sparade slantar och ett gäng försurnade tomater.
onsdag 15 januari 2014
Trolla med siffror.
Hur många "likes" du fick på ditt senaste inlägg på Facebook? 10, 20, 30 eller 50?
Alltså 50 "likes" på ett enda inlägg, det är bra jobbat. Det måste på något sätt kännas bra att så många gillar vad du skriver? Eller är det bara ett sätt att visa ATT man läst det? Det säger egentligen inget om personen verkligen gillar vad dom läser, tror jag. Om man nu gillar vad man läser, borde man inte ta sig tid att skriva några rader under kommentarsfältet då? Och hur många procent av alla dina vänner är det egentligen som bryr sig på riktigt? 50 "likes" av 485 vänner. SHIT!!! Det är bara 10,3 procent! Är det dags att börja prata "likesfaktor"?
Kabinfaktor är kvoten mellan antalet betalande passagerare i ett passagerarflygplan under en flygning och maximalt tillåtet antal passagerare i detta flygplan, eller denna kvot genomsnittligt under en viss tid för ett visst flygbolag, en viss flyglinje, eller liknande. Uttrycket kan till exempel användas för att visa hur populära eller ekonomiskt försvarbara olika flyglinjer är, eller visa på behovet eller rimligheten av större eller mindre flygplantyper för vissa linjer. Normalt för reguljära linjer är runt 75 %.
Är det dags att plocka bort några oviktiga ointresserade gamla klasskompisar från högstadiet nu elller? Några som inte lämnat ett spår av sig sen första kontakten för fyra år sedan (KRILLEEEE!!!) då man använde facebook för att jämföra sig med jämnåriga och se vad tiden gjort eller inte med sitt ansikte på FACE-book. I flygbranschen pratar man om effektivitet och kanske borde vi tänka så även på Facebook. Om vi nu ser antalet kommenterande vänner som fullprisbetalande resenärer och de som bara gillar för lågprisresenärer eller "billiga" vänner, då blir kabinfa..... förlåt kommentarfaktorn ofta rysligt inneffektiv, och likesfaktorn inte heller tillfredsställande.
Och även om man ökade likesfaktorn från 50 till 100 så skulle vi bara nå upp på 20% alltså betydligt sämre än de flesta reguljärflygningarna. Med dom här siffrorna i flygbranschen skulle man byta ut sin Boeing med plats för 289 passagerare till en sketen Saab 340 med plats för 50 för att höja kabinfaktorn.
Vad är du beredd att göra för att höja effektiviteten på din Facebooksida?
Alltså 50 "likes" på ett enda inlägg, det är bra jobbat. Det måste på något sätt kännas bra att så många gillar vad du skriver? Eller är det bara ett sätt att visa ATT man läst det? Det säger egentligen inget om personen verkligen gillar vad dom läser, tror jag. Om man nu gillar vad man läser, borde man inte ta sig tid att skriva några rader under kommentarsfältet då? Och hur många procent av alla dina vänner är det egentligen som bryr sig på riktigt? 50 "likes" av 485 vänner. SHIT!!! Det är bara 10,3 procent! Är det dags att börja prata "likesfaktor"?
Kabinfaktor är kvoten mellan antalet betalande passagerare i ett passagerarflygplan under en flygning och maximalt tillåtet antal passagerare i detta flygplan, eller denna kvot genomsnittligt under en viss tid för ett visst flygbolag, en viss flyglinje, eller liknande. Uttrycket kan till exempel användas för att visa hur populära eller ekonomiskt försvarbara olika flyglinjer är, eller visa på behovet eller rimligheten av större eller mindre flygplantyper för vissa linjer. Normalt för reguljära linjer är runt 75 %.
Är det dags att plocka bort några oviktiga ointresserade gamla klasskompisar från högstadiet nu elller? Några som inte lämnat ett spår av sig sen första kontakten för fyra år sedan (KRILLEEEE!!!) då man använde facebook för att jämföra sig med jämnåriga och se vad tiden gjort eller inte med sitt ansikte på FACE-book. I flygbranschen pratar man om effektivitet och kanske borde vi tänka så även på Facebook. Om vi nu ser antalet kommenterande vänner som fullprisbetalande resenärer och de som bara gillar för lågprisresenärer eller "billiga" vänner, då blir kabinfa..... förlåt kommentarfaktorn ofta rysligt inneffektiv, och likesfaktorn inte heller tillfredsställande.
Och även om man ökade likesfaktorn från 50 till 100 så skulle vi bara nå upp på 20% alltså betydligt sämre än de flesta reguljärflygningarna. Med dom här siffrorna i flygbranschen skulle man byta ut sin Boeing med plats för 289 passagerare till en sketen Saab 340 med plats för 50 för att höja kabinfaktorn.
Vad är du beredd att göra för att höja effektiviteten på din Facebooksida?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)