Utanför fönstret jobbar den ena Rolls-Royce motorn på för fullt. Den sexbladiga propellerns fart gör att man bara ser en cirkel runt om den spetsiga aluminiumkåpan och i den reflekteras en blodröd sol som snart håller på att sjunka ner genom det kritvita molntäcket som döljer Sverige under sig. Att blogga så nära himmelriket blir nästan en religös upplevelse, särskilt med tanke på att jag rent geografiskt befinner mig där men också för att omgivningen och ljudet av ett flygplan skänker mig en tillfredsställelse likt den en starkt troende kan tänkas uppleva vid Pärleporten.
Jag har stor respekt för de som tror på en Gud. Och jag har en stor respekt för vad den Guden kan åstadkomma åt de som väljer att tro på den. Min farmor försökte i många år att med stor ödmjukhet och med en lågmäld stil lyfta fram det religiösa budskapets främsta argument. Hennes taktik var aldrig påtvingande eller jobbig. Hon ville lyfta fram det positiva och se om det bet även på mig. Men hon respekterade att man inte delade hennes syn. Farmor bjöd med jämna mellanrum upp mig till sin lägenhet på ett glas Herrljungas äppelcider. Det blev på något sätt min biljett in till det filosofiska rummet. En ömsesidig respekt oss emellan för vad vi trodde på eller inte och om livets stora och små skeden.
Mycket har jag lärt mig i livet genom mina föräldrar och skolan osv. Hela paketet från tal, motorik, sportintresse, läxhjälp, sommarjobb, ekonomisk stöttning, värderingar och mycket mer kan tillskrivas mina föräldrar. Och de har gjort det bra. Men med all sannolikhet är det min farmor som har satt in personen Johan i ett större perspektiv. Med den syrliga och lätt fruktiga eftersmaken av äppelcider och blicken vilandes på tavlan med tjock guldram runt filosoferade farmor och jag över de stora frågorna i livet. Om vikten av att alla är lika värda, att man klarar sig bra här i livet utan en massa materiella ting, osjälviskhet, ödmjukhet, att kunna förlåta och att leva här och nu. Och om Gud och Dag Hammarsköld. Boken med hans texter låg alltid framme.
Farmors tappra och lågmälda försök till att sprida sin tro vidare till mig lyckades aldrig men i nederlagets stund över att inte kunna sprida Guds budskap var hennes storhet att respektera att jag hade en annan åsikt. Men det var inte bara allvar och filosofiska turer på fjärde våningen. Hennes humor vilar än över den Danielssonska släkten och det är hon starkt bidragande till. Skratten låg aldrig långt borta. I dessa tider av allvar, intolerans och oro i världen saknar man ett glas cider, filosofi och ett rejält asgarv på fjärde våningen.
Om jag nu skulle befinna mig nära någon Gud så är jag det här på 25000 fot i ett turboproppflygplan? Själsligt, absolut! Men det är Vetenskapen har tagit mig till himlen idag. Närmare Gud än så här kommer jag nog inte. Men jag respekterar er som tror på något annat.
Om jag nu skulle befinna mig nära Småland så är jag det nu. Fasten seatbelt-skylten har tänts och vi går ner för landning. Rolls-Royce motorerna går nu på tomgång och överröstas av förre jordbruks- och landsbyggdsminister Eskil Erlandssons utpräglade småländska i sätet bredvid.
"Cabincrew, 10 minutes to landing"
