2013

Hur summerar man ett år bäst? Under ett helt år händer så ofantligt många saker och det är svårt att placera när det hände. Varför just 2013 blev ett så här minnesvärt år för mig går bara att spekulera i men det finns väldigt tydliga och klara bilder över året. Förmodligen finns det en nyhet som dominerar hela det här året. Den absolut största och mest dominerande händelse sett till antalet medier som bevakar och antalet personer det berör. Och det är inte vem som vann finalen i Idol Sverige, så mycket kan jag säga.

Jag brukar imponeras av folk som kommer ihåg en viktig sporthändelse, nyhet eller personlig milstolpe för kanske tre fyra år sedan. Själv missade jag året för Astrid Lindgrens död med 10 år i en viktig frågesport. Jag tycker det är lätt att tappa tiden. Men om man fångar upp en händelse kring en känslomässig period i livet kanske det är lättare. Att Påven Benedictus avgick i februari har av någon anledning fastnat i min minnesbank. Att det var första gången sen 1294 som en Påve avgick frivillig kan ha spelat in eller så var helt enkelt så att i min egen lilla värld så hände något viktigt i samma ögonblick som katolikerna förlorade sin ledare. 1,2 miljarder är i alla fall några fler än de som tittade på idolfinalen.

Köttskandaler, ny Påve, ny president i Kina, upplopp i Husby, gasattack i Syrien och Mandelas död är några av årets kanske viktigaste händelser. Att jag var på Miss Li, besökte Köpenhamn, såg Måns Zelmerlöw repetera på Skansen, badade naken vid båthamnen i Stråvalla och badat i pool i full storm i december, är andra viktiga händelser. Kanske inte för 1,2 miljarder katoliker men för mig personligen.

Ikväll skall nya löften skapas, säkert med en inriktiktning på hälsa. I Januari fylls gymmen med nya motiverade träningsmänniskor med det gemensamma målet att kapa några kilon kring midjan. Det är ju positivt att folk tar tag i saken men självklart hoppas man att motivationen skall bestå. Ett avslöjat nyårslöfte sätter press. Själv har jag aldrig avgett ett löfte och därmed aldrig avslöjat något heller, logiskt nog. Men i år har jag faktiskt ett. Mitt löfte bygger på att lära mig något nytt, spara pengar och samtidigt kunna njuta. Bra va?

Vad 2014 har att erbjuda vet ingen. Lite klyschigt kan man säga att det blir vad man gör det till och det ligger ju lite sanning i det. För folk som läser av stjärnorna i form av horoskop blir det ett ständigt sökande efter det man läst. Låt mig här ge ett horoskop för samtliga stjärntecken:

Do more of what makes you happy. Be happy for this moment. This moment is your life.

Jag önskar alla en trevlig kväll och ett gott nytt år! 

Låt oss förkunna lite

När jag tänker på julen så dyker ett ord upp i tanken, förkunna. Om det beror på att många jultexter innehåller ordet vet jag inte, förmodligen är det så. Det finns en stark koppling till religionen i alla fall åtminstone när man googlar på ordet. Men är julen en högtid för tillkännagivandet, utropandet och proklamerandet? Vad vet jag? Men låt mig förkunna lite i denna julkrönika.

I går fyllde drottning Silvia 70 och Jesus 2013. Tillsammans 2083 år. Låt mig förkunna att drottningen ser inte en dag ut äldre än 43 och Jesus, ja någonstans runt 44 och ett halvt. Peter Jöback har skostorlek 43. Karl Dyall är 46 år och Kungen är så folklig, eller? Artisterna som underhåller vårt kungahus är alltid desamma. Vi har sett det nu.

Om jag hade vaknat upp ur en månads koma idag och tittat ut genom fönstret hade jag omöjligt kunna gissa om det var julafton eller midsommarafton. I södra Sverige har vi tradition att ha ungefär samma väder de här dagarna. Från köket känner vi ungefär samma dofter och det vi förväntas dricka är också samma. Det som möjligtvis skiljer dagarna åt är väl förkunnandet då. Det som möjligtvis kan tolkas som ett tal på midsommar: "tycker du att graven är för djup nåväl an så ta dig då en sup....." brukar bara vara en traditionell Bellmanvisa och inte ett förkunnande. Men det kanske är skönt att det ändå finns något som skiljer de här två högtiderna åt, så man inte blandar ihop dom. Löven på träden är en annan.

Som så ofta med alla TV-program så är alltid del 1 eller första säsongen den bästa. Det blir aldrig så mycket bättre när man år efter år mjölkar ur ett program all sin värdighet som hade sina glansdagar för 10 år sedan. Ett tappert försök att förse Agneta Sjödin i Kakifärgade shorts på fångarna på fortet hjälper inte. Att se Mattis som Fadder Foura är helt åt pipsvängen konstigt. Så ska det låta, två flyglar och en drös med kändisar som bjuder på sig själva. Har vi sett det förut? Låt mig förkunna. Just nu är TV-branshen inne i en svacka. Man vågar nästan inte sasta på något nytt alls. Och när man väl gör det så har man annonserat detta i ett halvår innan så när väl pilotprogrammet går är man så trött på det.

Att Reinfeldt liknades vid Karl-Bertil Jonsson i sitt jultal bör ses med skepsis. Jo han har åkt runt i landet och besökt fattiga. Han har sett det eländiga med prostitution men moderaterna var det enda parti som röstade emot nya sexköpslagen. Låt mig förkunna. Reinfelt må har ändrat sig i just denna fråga men att ta våra skolor från de "fattiga" och ge till de rika riskkapitalisterna så att de kan sätta in pengarna i skatteparadis när lönsamheten inte längre är tillräcklig. Det var inte så jag tolkade historien om Robin Hood. Knappast en fjäder i hatten för statsministern. Men God Jul i alla fall!

Låt mig förkunna en sista gång. Ett år har förflutit och ett nytt ska bli till. Vad året har innehållit kan min nyårskrönika berätta om. Vad det nya skall innehålla vet bara stjärnorna. Men det ser bra ut!

God Jul alla!  

Party

-"Fan det var ju julfest igår, syns det mycket?

 -Åh fyy faan!"

Hur syns det på en man att han var på julfest dagen innan? Eller om man ställer frågan så här, hur syns det att man bara festar ordentligt en gång om året?

Som tur är har förhållandet till alkoholen inte en avgörande roll för om det är positivt eller negativt. Jag skulle säga att hur man rör sig på dansgolvet, hur man står i baren, hur man betalar den svindyra drinken, hur man klär sig och sist men inte minst vilket dansgolv väljer man, schlager eller renodlad klubbmusik? Det om något avslöjar hur ofta man är ute och rör sig.

Man gör många val här i livet, stora avgörande val som får betydelse för livet i framtiden och små obetydliga som hur man spenderar en helg tex. För en 38-åring som låtit sig övertalas att följa med på stadens nattklubb kan varje beslut på det stället plötsligt kännas som livsavgörande. Åtminstone om man ser på hur man vill framställas inför en publik av stadens ungdomar. De är ju trots allt potentiella kunder i framtiden. Att stå med en stickad ullkofta med renar på (för att det råkade vara julfest med jobbet innan) i baren och ta fram en plånbok ur bakfickan och betala med kontanter lär inte generera någon försäljning av skidor dagen efter. Inte heller ber om en starköl och förvänta sig att få ett stort härligt glas med massa skum.

Nä besöket blir en fråga om att gör rätt val. När man kommer in ser man på vänstersidan ett gäng bord med hinkar på. I hinkarna ligger välkylda helrör med champagne, sprit och öl. Hinkarna är sådana där som Ernst Kirschsteiger planterar om sina blommor i på TV på torsdagar. Runt borden sitter ungdomar som förmodligen drack välling ur nappflaska när du var ute i svängen på riktigt. På krogar med trägolv och fatöl och röksmogg lika tät som värsta londondimman. Där sitter de nu och vaktar hinken tills den är slut och sen ger de sig upp på dansgolvet med klubbmusik där takten sällan understiger 148 bpm. Att gå förbi denna länga med ungdomar som hinkar sprit lika lätt som du dricker mjölk är som att gå på en catwalk. Tänk dig för så du inte ser ut som en gubbe.

Dansgolven ja! Vilket ska man ta? Det vore enkelt att ta schlagergolvet, det blir liksom din comfort zone. Se bara till att du blir lika entusiastisk som alla andra när du känner igen låtarnas intron. Om du bara kan refrängerna kan du lugna ner dig lite. Det ser inte bra ut om du bara kan fylla i just där. Känner du osäker på dina rörelser, gå förbi baren och hämta en blaskig Bavaria på plastflaska så är det ingen som beskyller dig för att inte kunna dansa. Du vill ju inte spilla på någon.

Den stora utmaningen däremot är att gå till golvet där varken texter eller sista tonartshöjningar existerar. Där DJ:n har kepsen på sned och hörlurar stora som prinsessan Leias håruppsättningar. GÅ FÖR GUDS SKULL INTE FRAM TILL DJ-BÅSET OCH ÖNSKA EN LÅT! Du skulle aldrig klara av att säga titeln till låten ändå. Ställ dig någonstans där du känner dig bekväm och försök att gunga med bara. Där den blaskiga Bavarian hjälper dig på schlagergolvet gör strobeljuset samma sak här. Du ser så där härligt robotlik ut. Man kommer ju ihåg när det var hett att röra sig som en sådan. Tänk bara på att strobe:sen är på kanske 30 sekunder som max. Därefter är det inte lika coolt att röra sig som en robot. Då kan du lika gärna hämta ullkoftan igen.

Om du nu bestämt dig för att betala i baren se inte ut som du ska betala värsta räkningen. Se inte så plikttrogen ut, och betala med kort. Stå gärna och titta åt ett annat håll och låt bartendern hämta kortet hos dig. Håll kortet gärna mellan pek och långfingret och långt ut dessutom. Kortets lätta vikt gör att du klarar det, det behöver inte se ut som om du håller i en tegelsten. Tyngden i kortet sitter ändå på din internetbank dagen efter. Om köpet inte medges, lämna då lokalen omedelbart utan att passera drinkborden. Om du ska betala kontant bör sedlarna ligga lite skrynkliga i ena fickan. Lämna aldrig en välstrykt sedel. Då kan man nästan tro att du kommer för att lämna handpenningen till de fyra hönsen du köpte förra veckan.

Att gå på krogen idag handlar om att göra val. Val som kan få konsekvenser för framtiden. Mitt eget besök fick nog godkänt. Lite ringrostig i början men efter det att en tjej spillt ut en hel drink över min skjorta så kom jag in i min egen comfort zone. Jag gick runt och luktade enbär och lime och sjöng jävligt högt i refrängerna.