Jag verkar vara den enda pappan som tar mina barn till biblioteket. Nej så är det givetvis inte. Men hittills under mina 8 år som förälder har jag aldrig mött en enda pappa på denna institution och då kan jag ändå säga att jag kanske besöker stället sex gånger om året med barn. Självklart är vi där olika tider, yeh right!
Desto fler mammor ser man och det känns som att komma till en hangar fullt av moderna barnvagnschassin och trendiga sitt och liggkonstruktioner. Faktum är att mammorna ställer upp vagnarna ungefär som på ett hangarfartyg. Snyggt och prydligt för att alla ska få plats.
Men bibliotekets barnavdelning luktar varken flygbränsle eller fälgtvätt. Det mest naturliga vore ju den där typiska biblioteksdoften. Gamla inbundna böcker från årtiondet när biblioteken ploppade upp i Sverige. På barnavdelningen känner man av helt andra dofter. Det kanske inte är alla som känner till detta men bilderböcker har ibland en liten frän doft som på minner om kräk. Barnen som fått lämna vagnarna har kommit upp och börjat röra på sig lite och det sätter förmodligen igång maskineriet och blöjorna fylls snabbt. Puréburkarna öppnas och mitt biblioteksbesök går snabbare än förväntat. Dofterna gör det svårt att koncentrera sig på själva lånet och avger såpass starka odörer att jag vill utrymma hangaren.
I parfymeributiker finns kaffebönor som man luktar på för att neutralisera luktsinnet så man kan lukta på nästa parfym. På biblioteket går jag fram till Astrid Lindgrens hylla, plockar fram Pippi i Söderhavet i en gammal inbunden version från sextiotalet och stoppar näsan långt in i pärmen och andas in långsamt med näsan. Mitt biblioteksbesök är därmed slut och med nio böcker under armen har jag nu en månads läsning med barnen.
